Kära anställda på UD och övriga Regeringskansliet och andra intresserade medborgare.
Jag startar denna blogg för att fylla ett stort tomrum nämligen avsaknaden av debatt i och omkring den egna förvaltningen. Över 95 % av alla de inlägg som gjorts i de få interna ”debatter” som anordnats på UD: s interna webbsida är anonyma vilket tyvärr säger en hel del om det ”interna” klimatet. Liknande förhållande gäller på de få övriga departement som haft debatter.
Denna blogg är till för alla er som vill föra en saklig, rättfram, skarp (både till innehåll och skärpa) och intressant debatt om utrikespolitik, förhållandena på UD och övriga Regeringskansliet samt vad som sker i Sverige idag. Den vänder sig till alla som är intresserad av utrikes och inrikes nutidsfrågor.
UD och övriga RK anställda, f.d. anställd etc. – här har ni ett forum att ventilera era åsikter om tillståndet i förvaltningen, arbetsvillkor etc.
Jag vill i sammanhanget passa på att tacka Utrikesministern Carl Bildt för hans idoga bloggande. Det uppskattas av många. Och personligen tycker jag att det är rätt skönt med en minister som åtminstone kan utnyttja några av den moderna tidens kommunikationsmedel.
För alla inlägg gäller som vanligt god publicistisk sed dvs: inget förtal, personangrepp eller ryktesspridning kommer att tillåtas, inga rasistiska eller kränkande inlägg av något slag kommer att tillåtas, bara öppen information får användas etc.
Jag hoppas på många engagerade och intressanta inlägg på en ”hög” nivå. Det skall vara högt i taket i denna debatt. Politiskt korrekta inlägg gör sig ej besvär – ni har tillräckligt med utrymme i den ”vanliga” media. Som sagt varmt välkomna och låt debatten börja!
Sophia Albertina
8 november, 2007 kl 7:43 f m |
Kära Sophia Albertine,
Jag känner UD väl och delar helt uppfattningen om att det behövs ett debattforum om UD och övriga RK som är tillgängligt utanför den inre kretsen av tjänstemän. Interna då och då av arbetsgivaren öppnade debatter på UD:s intranät är ju styrda till ämne om än inte till innehåll.
Det finns många som har arbetat i RK eller som har speciellt goda kontakter med departementen och med utrikesrepresentationen och SIDA som gärna ser möjligheter att kunna uttrycka sig så att det kan läsas av andra utanför UD. När det gäller UD finns UD-kuriren men den är en arbetsgivarstyrd publikation och skall naturligtvis vara det. Någon bra debattforum för UD-tjänstemännen är den knappast.
Det finns om vi skall fortsätta med UD exempelvis medföljande och deras barn som kanske skulle vilja framföra något snabbt och enkelt i en pågående debatt. Man kan inte då vänta 3 månader på att få göra ett inlägg eller eplikera i en personaltidning om en kanske dagsaktuell fråga. Det finns t ex en ideell MAK-förening i UD som kanske skulle vilja använda denna blogg som en vidare möjlighet till information och samtal.
Fördelen med denna blogg är att t ex det chatt-forum som regeringskansliet nu skall upprätta internt för tjänstemännen och som helt kan kontrolleras av arbetsgivaren, om det kniper, inte är offentlig handling eftersom dettta bloggande inte tilldrar sig inom en myndiighet där i princip alla meddelande av betydelse skall registreras och finns tillgängliga för allmänheten. Här svarar var och en för sina inlägg och att de följer de regler som är uppsatta för deltagande i detta bloggande.
Tidningen Klara finns för alla anställda i RK. Även denna tidning liksom UD-kuriren, är och skall vara en glättig och fin arbetsgivarprodukt som är ett propagandaorgan för den ”öppna” och informerande organisation som man vill framställa sig som.
Sedan har vi alla fackföreningarna i Regeringskansliet (RK). De har alla sina olika informationskanaler men de är öppna endast för medlemmarna i respektive organisation. Vill någon ha synpunkter på något som rör regeringsklansliet så är denna blogg, bästa Sophia Albertine, också ett utmärkt sätt att kunna få möjlighet att framföra tankar och idéer, kritik och beröm, som kan läsas av alla.
Alltså. Lycka till Sophia Albertina med denna blogg. Den kommer säkert att utnyttjas av många och läsas av fler. Den nya tekniken är här för att stanna och som du mycket riktigt skriver, i utrikesminister Carld Bildt finns ett föredöme i att kunna kommunicera öppet och fritt. Dagens massmedia är alldeles för centralstyrda och förutsägbara i sin journalistik, med alldeles för få undantag.
Per Henningsson
24 januari, 2008 kl 1:06 e m |
Plötsligt fick jag för mig att jag skulle ”googla” på ”UD-Kuriren”. Då fick jag se Per’s intressanta inlägg. Det som särskilt berörde mig var följande:
Citat
Tidningen Klara finns för alla anställda i RK. Även denna tidning liksom UD-kuriren, är och skall vara en glättig och fin arbetsgivarprodukt som är ett propagandaorgan för den “öppna” och informerande organisation som man vill framställa sig som.
Slut citat
Ja, det berörde mig faktiskt bokstavligen; det var nämligen jag som fick uppdraget att starta bägge tidningarna. UD-Kuriren (Obs! stort K!). Den tillkom 1977. Först skapade sedermera pressråden Lars Romert och Helena Bothorp en dummy med den blivande titeln och sedan gavs jag uppdraget att sätta i gång.
Det vore roligt om någon kunde göra en opartisk berättelse om hur det gick till. För jag ville också vara ansvarig utgivare, vilket livligt stöddes av de då starka fackföreningarna på UD. Så blev det och det uppmärksammades i pressen.
Som f.d. landortstidnings redaktör hade jag ambitionen att få in artiklar eller insändare från läsekretsen. Då skylldes detta på att UD var en hierarkisk organisation och ingen vågade säga något. Nu lär det väl ”bara” vara ekonomiska skäl, eller?
Jag ville också att så många som möjligt skulle synas på bild i tidningen. Dagens stora blaffor till bilder, i synnerhet i ”Klara” ser jag som ett sätt att komma undan att spegla mångfalden av åsikter om samma sak i RK.
År 1982 kallades jag efter fyra år hem från min pressattachétjänst i Bern för att starta en tidning som skulle riva ner murarna mellan de arbetskulturellt sett mycket skilda departementen, så att man kunde få folk att flytta mellan dem. Jag kallade den för ”Klara-Posten”, för att återigen understryka anknytningen till dagstidningsjouralistiken.
Det är signifikativt att man genom att stryka ”-Posten” upphävt möjligheten till denna association även när det gäller titeln; om någon förstår piken?
Klara-Posten lämnade jag på egen begäran och återgick till UD eftersom man inte uppfyllt mitt krav på att tidnngen skulle tryckas i vikt A4-format utan i stället slängdes ut till personalen som en upptill häftad bunt A4-papper.
Min efterträdare på ”UD-Kuriren”, den för ett par år sedan bortgångne, sedermera pressrådet Martin Rosén, gick ett steg ytterligare i hur han ville se tidningen, när det gäller närkontakten med de anställda. Som underrubrik till tidningshuvudet skrev han ”tidning av och för utrikesförvaltningens personal”.
Antalet bilder på anställda blev fler och fler och han fick många goda kommentarer.
Sedan han förflyttats hamnade tidning i händer med olika sortes ambitioner. I samband med två byten av redaktörer fick undertecknad hoppa in för att göra några nummer. Sista gången var 1986. Då ställde jag som krav att få göra den på en ”Mac” från Apple, eftersom min efterträdare på ”Klara-Posten” tidigare hade fått en sådan. Detta beviljades och jag skötte tidningen tills jag året därpå blev pressattaché i Haag.
Den sedan kommande utvecklingen har lett allt längre från mitt och Martins läsarorienterade ideal. Bedömningen av tidningen i ovan nämnda citat stämmer till hundra procent, när det gäller ”Klara”. Färg och Form skall strypa idéer om att olika medarbetares olika åsikter kan ha något värde.
UD-Kuriren är det fallet betydligt bättre. Där ser man ofta goda ansatser till dialog och insändare förekommer, ofta anonymt. Bilder och mycket folk syns särskilt från ambassaderna. Det kunde vara litet bättre med dito från de olika avdelningarna.
Idén, som Martin och jag hade att varje anställd i utrikesförvaltningen skulle någon gång under sin tjänstgöring synas på bild. Detta för att förvaltningen är så rörlig men samtidigt skapas i synnerhet ute på ambassader och andra lönade myndigheter så starka personliga band att det alltid finns en nyfikenhet hur olika gamla kamrater kan se ut ”nuförtiden”.
Satsa på mångfalden!
Herman Gyllenhaal
F.d. pressråd i utrikesdepartementet
P.S. Redaktör och ansvarig utgivare för stundtals utkommande kommundelsbladet Edsbergs-Kuriren i Sollentuna. D.S.
P.P.S. Webbplatsen är gjord av min åttondemänning Ed, Curator på Glencairn Museum för konst från olika religioner i Bryn Athyn, PA, USA. D.S.