Välkommen till Stasi och KGB land DAG 41 – Kriget mot kunderna och medborgarna

Tyvärr så gäller fortfarande denna varning dag 41 och värre blir det:

varning-2

Från och med 00:00:01 den 1 januari 2009 så lever vi i ett land med en TOTAL OFFICIELL MASSAVLYSNING a la Stasi och KGB.

Tack vare våra intälägänta politiker som har, i brott mot grundlagen, sålt ut allt vad fri- och rättigheter, och rättssäkerhet heter.

Som ett komplement till mitt inlägg Välkommen till Stasi och KGB land DAG 35, kommer här mera om IPRED och våra intälägänta politiker.

Som istället för att inse den unika möjligheten att för första gången i mänsklighetens historia göra kunskap och information åtkomlig och lättillgänglig här och nu ÖVER HELA VÄRLDEN för ALLA ”instantly”, istället gör ALLT för att begränsa denna frihet och att upprätthålla några få, stora bolags förlegade och teknik/konsument fientliga affärsmodeller.

Se där ett värdigt mål att offra alla medborgares fri- och rättigheter samt vår rättssäkerhet för!

Läs även inlägg från Oscar Swartz:

The Pirate Bay och kriget mot MÄNNISKAN

http://swartz.typepad.com/texplorer/2009/02/the-pirate-bay-och-kriget-mot-m%C3%A4nniskan.html

Artikeln här

http://sydsvenskan.se/nojen/article411387/Kriget-mot-kunderna.html

Kriget mot kunderna

Av Anders Mildner

 Först publicerad: 7 februari 2009 23:30, Senast uppdaterad: 8 februari 2009 11:42

Anders Mildner har bevakat fildelning och upphovsrätt för Sydsvenskan sedan år 2000. Här ger han sin egen bild av vad som hänt – och varför frågan är viktigare än någonsin.

 – Jag önskar att jag hade ett svar till honom.

Skivbolagsmannen skruvade på sig och sa:

- Men det har jag inte.

På bordet framför honom låg ett brev från en kille som gillade Kent. Det innehöll en enkel fråga. Ingen på skivbolaget kunde komma på ett svar. Det nya seklet hade precis tagit sina första steg och någonstans på vägen hade nöjesbranschen blivit galen. Enkla frågor fick plötsligt oerhört komplicerade svar.

I brevet frågade killen med Kent-skivan hur bolaget tyckte att han skulle göra för att lyssna på den. Han hade nämligen upptäckt att skivans kopieringsskydd gjorde det omöjligt att föra över låtarna till en mp3-spelare. Eftersom han inte hade en cd-spelare kunde han nu inte höra musiken alls.

För skivbolaget var detta ett olösligt problem. Resonemanget gick så här: eftersom digitala filer kunde kopieras – och därmed spridas vind för våg – var kopieringsskydd nödvändiga. Det egentliga svaret blev därför: du måste fortsätta att lyssna i en cd-spelare. Men kunde verkligen producenterna få bestämma vilken maskin konsumenterna skulle använda när de lyssnade?

När konsumenterna envisades med att välja filer framför cd-skivor, gjorde inte bolagen det naturliga (att snabbt som tusan börja sälja vad publiken efterfrågade) utan förklarade i stället krig mot sina kunder. De försökte på alla sätt hindra filer från att användas.

Där någonstans blev fildelningen en konsumentfråga. Tidiga tjänster som Napster och Mp3.com hade gjort nöjesbranschen livrädd. Den ekonomiska dippen fick bolagen att agera allt märkligare. 2005 avslöjades att Sony BMG smugit in ett spionprogram på sina cd-skivor, som inte bara kunde skada användarnas datorer – utan också sände information om datorn tillbaka till skivbolaget. När skandalen var ett faktum svarade bolaget med att skicka ut ett program som skulle ta bort spionprogrammet. Men det enda som hände var att man inte längre kunde upptäcka spionprogrammet.

Föraktet för publiken nådde möjligen en topp med detta. Fildelningen kunde i det läget ha stannat kvar i konsumentfrågefacket – om inte nöjesindustrin utnyttjat alla muskler för att påverka lagstiftarna i kriget mot kunderna.

Då hände två saker. Dels kom fildelningsfrågan att handla om övervakning och integritet, dels kunde piratjakten på ett för politikerna fiffigt vis kopplas samman med terroristhot och kamp mot organiserad brottslighet.

Dessa beståndsdelar har bildat grunden för den kraftsamling vi har sett de senaste åren, som bäst kan beskrivas som ett angrepp mot det fria internet och mot människors rätt att vara anonyma på nätet. Och då handlar det plötsligt om något mycket större – nämligen demokratins förutsättningar.

Skivbolagen struntar i vilket.

I dagsläget är de mest inriktade på att få tillstånd att ta reda på vem som döljer sig bakom vilka ip-adresser, för att därefter skicka utpressningsbrev med hot om stämningar om inte skyhöga schablonsummor betalas ut inom mycket kort tid. Galenskapen har inte direkt avtagit med åren.

Under de nio år som jag har diskuterat ämnet har jag aldrig mött någon i den svenska skivbolagsbranschen som tagit frågan på intellektuellt allvar. Det är problematiskt, inte minst eftersom den piratfråga de så gärna vill diskutera på ett sätt faktiskt redan är överspelad.

- Vi måste kunna tjäna pengar på våra verk! säger branschrepresentanterna.

Ja, men gå och gör det då. Affärsmodellerna finns redan, vilket tjänster som Spotify och Last FM har visat. Men i stället för att omfamna dem och försöka sälja det som efterfrågas (gratistjänster), gör nöjesindustrin allt för att motarbeta utvecklingen och lobbar för en integritetskränkande lagstiftning, som sista utväg i en värld där ingen vill köpa dess produkter i den form som de saluförs.

Den fria tillgången till information utmanar nu med stark kraft alla maktstrukturer. Vi brukar ju prata om den svenska folkskolans effekter på samhället. Vad kan man tänka sig händer i ett läge där all världens böcker, alla världens filmer, all världens musik, ja, all världens samlade digitala kunskap blir tillgänglig för alla människor på hela jorden?

Fildelningen är utan tvivel en av de viktigaste samhällspolitiska frågorna just nu, inte minst eftersom den rymmer så mycket, och för att utfallet pekar mot ett lika stort spektrum.

Vi skulle nämligen alla kunna vara vinnare i den här utvecklingen.

Det kan bli så att vi alla förlorar.

 

Artikeln här:

http://www.expressen.se/1.1458125

Isobel Hadley-Kamptz: Upphovsrätten är inte självklar

Jag började fildela på en av Svenska Arbetsgivareföreningens datorer. Det var vintern 1999 och fildelningsnätverket Napster hade precis blivit stämt av den amerikanska skivbolagsindustrin.

Själv hade jag mitt livs första jobb på SAF:s informationsavdelning och tyckte att allt som fanns i glamorösa it-tidningen Wired var framtiden.

En viktig diskussion på jobbet gällde då den globalisering som yrvakna frihandelsförespråkare genom WTO-kravallerna i Seattle plötsligt upptäckt att man måste försvara. En knäckfråga hette TRIPS, det avtal om immateriella rättigheter som den rika världen tvingade på den fattiga i utbyte mot lite friare handel. TRIPS tillät exempelvis inte parallellimporterade AIDS-mediciner till döende afrikanska befolkningar, eftersom det hotade patenträtten.

Snabbt blev det tydligt för mig att de två områdena, musiken på nätet och immaterialrättens hot mot den fria handeln, hängde ihop.

Borde verkligen upphovsrätt och patent fungera som de gjorde? Den frågan förtjänar fortsatt att ställas. Hittills har allt dock gått i motsatt riktning, med patent på mänskligt DNA och allt längre upphovsrättstider.

Om vi håller oss till musik och film så stängdes Napster snart av den jagande industrin och nästa måndag börjar rättegången här i Sverige mot The Pirate Bay. Redan har dock en del EU-politiker förklarat hur den svenska domstolen bör döma i frågan.

I mars kommer nämligen Europaparlamentet ta ställning till Medinarapporten. Den slår fast att The Pirate Bay är olagligt, trots att det är ytterst juridiskt osäkert och alltså under pågående rättsprövning. Medina föreslår också drakoniska straff för fildelning, som avstängning från internet, trots att parlamentet flera gånger tidigare avvisat sådana straffmöjligheter.

Rapporten är som en önskelista från upphovsrättslobbyn. Att SF:s Rasmus Ramstad i veckan krävt att staten ska stänga de internetleverantörer som ger tillgång till upphovsrättsskyddat material, det vill säga alla, är i sammanhanget helt logiskt. Ta bort hela det där internetet så att vi kan fortsätta tjäna pengar på samma sätt som vi alltid gjort.

Det är ledsamt men i grunden rätt ointressant att följa denna kamp för döende affärsmodeller. Det som däremot är viktigt är grundfrågan. Är det rimligt att allting patenteras och skyddas för allt längre tid?

Är tanken att idéer kan ägas och förhindras att användas av andra till godo för samhället?

 Spontant talar mycket för det. Man ska kunna tjäna pengar på sitt tankearbete. Men vi ser hur det inskränker forskningsvärlden, där alltmer kunskap blir otillgänglig för människor utanför det egna forskningslaget eller företaget.

Här blir det också tydligt att immaterialrätt inte alls handlar om det förenklade resonemanget att man ska äga sina tankar. Kampen för patent handlar ju tvärtom ofta om att flera personer tänkt likadant, men att någon var lite snabbare med att kräva skydd. När patenten registreras fråntas konkurrenterna därför lagenligt rätten till sina tankar.

Bland intellektuella är det i dag nära nog självklart att ifrågasätta immaterialrättssamhället.

I veckan höll näringslivsgurun Chris Anderson föredrag i Malmö om gratiskulturen. Alla där var tveksamma till dagens upphovsrätt och till kampen för att rädda dess privilegier.

Samtidigt kämpar upphovsrättslobbyn vidare för att stänga av internet. Den kommer inte att lyckas. Frågan är hur mycket de kan förstöra på vägen. Och varför alla politiker tycker att en viss branschs slumpmässigt hävdvunna villkor är viktigare än hela samhällets bästa.

  Av Isobel Hadley-Kamptz

 

Och här:

http://www.nytimes.com/indexes/2007/12/20/technology/circuitsemail/index.html

 The Generational Divide in Copyright Morality

By DAVID POGUE  December 20, 2007

I’ve been doing a good deal of speaking recently. And in one of my talks, I tell an anecdote about a lesson I learned from my own readers.

It was early in 2005, and a little hackware program called PyMusique was making the rounds of the Internet. PyMusique was written for one reason only: to strip the copy protection off of songs from the iTunes music store.

The program’s existence had triggered an online controversy about the pros, cons and implications of copy protection. But to me, there wasn’t much gray area. ”To me, it’s obvious that PyMusique is designed to facilitate illegal song-swapping online,” I wrote. And therefore, it’s wrong to use it.

Readers fired back with an amazingly intelligent array of counterexamples: situations where duplicating a CD or DVD may be illegal, but isn’t necessarily *wrong.* They led me down a garden path of exceptions, proving that what seemed so black-and-white to me is a spectrum of grays.

I was so impressed that I incorporated their examples into a little demonstration in this particular talk. I tell the audience: ”I’m going to describe some scenarios to you. Raise your hand if you think what I’m describing is wrong.”

Then I lead them down the same garden path:

I borrow a CD from the library. Who thinks that’s wrong?” (No hands go up.)

I own a certain CD, but it got scratched. So I borrow the same CD from the library and rip it to my computer.” (A couple of hands.)

I have 2,000 vinyl records. So I borrow some of the same albums on CD from the library and rip those.”

 ”I buy a DVD. But I’m worried about its longevity; I have a three-year-old. So I make a safety copy.”

 With each question, more hands go up; more people think what I’m describing is wrong.

Then I try another tack:

I record a movie off of HBO using my DVD burner. Who thinks that’s wrong?” (No hands go up. Of course not; time-shifting is not only morally O.K., it’s actually legal.)

I *meant* to record an HBO movie, but my recorder malfunctioned. But my buddy recorded it. Can I copy his DVD?” (A few hands.)

I meant to record an HBO movie, but my recorder malfunctioned and I don’t have a buddy who recorded it. So I rent the movie from Blockbuster and copy that.” (More hands.)

And so on.

The exercise is intended, of course, to illustrate how many shades of wrongness there are, and how many different opinions. Almost always, there’s a lot of murmuring, raised eyebrows and chuckling.

Recently, however, I spoke at a college. It was the first time I’d ever addressed an audience of 100 percent young people. And the demonstration bombed.

In an auditorium of 500, no matter how far my questions went down that garden path, maybe two hands went up. I just could not find a spot on the spectrum that would trigger these kids’ morality alarm. They listened to each example, looking at me like I was nuts.

Finally, with mock exasperation, I said, ”O.K., let’s try one that’s a little less complicated: You want a movie or an album. You don’t want to pay for it. So you download it.”

 There it was: the bald-faced, worst-case example, without any nuance or mitigating factors whatsoever.

 ”Who thinks that might be wrong?”

 Two hands out of 500.

Now, maybe there was some peer pressure involved; nobody wants to look like a goody-goody.

Maybe all this is obvious to you, and maybe you could have predicted it. But to see this vivid demonstration of the generational divide, in person, blew me away.

 I don’t pretend to know what the solution to the file-sharing issue is. (Although I’m increasingly convinced that copy protection isn’t it.)

I do know, though, that the TV, movie and record companies’ problems have only just begun. Right now, the customers who can’t even *see* why file sharing might be wrong are still young. But 10, 20, 30 years from now, that crowd will be *everybody*. What will happen then?

Läs även andra bloggares åsikter om <a href=”http://bloggar.se/om/fri-+och+r%E4ttigheter rel=”tag”>fri- och rättigheter</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/yttrandefrihet rel=”tag”>yttrandefrihet</a>,<a href=”http://bloggar.se/om/fra rel=”tag”>fra</a>

Etiketter:

4 svar to “Välkommen till Stasi och KGB land DAG 41 – Kriget mot kunderna och medborgarna”

  1. Navid Says:

    Håller mer fulltsändigt. Ser ivrigt framemot rättegången näsyta vecka. Nu är det klart att det också direktsänds av SVT.se. Läs intervjun med Fichtelius, redaktionschef för SVTs program 24 Direkt:

    http://nyheter24.se/nyheter/inrikes/131279-pirate-bay-rattegangen-direktsands

    • sophiaalbertina Says:

      Navid,

      Det intressanta med rättegången är ju att OAVSETT HUR DET GÅR så är i praktiken dinosaurierna från ”upphovslobbyn” förlorare!

      Sydsvenskan har ju t.ex. lagt ut sin special bilaga om upphovsrätt på Pirate bay.

      Material som alltså är skyddade av Tryckfrihetsförordningen (SFS 1949:105), en grundlag. Och Yttrandefrihetsgrundlagen (1991:1469), också en grundlag.

      Det är alltså ett DUBBELT brott mod grundlagarna att försöka stoppa, som i detta fal Sydsvenskan, från att sprida sitt material.

      Men det verkar ju inte bekymra våra intälägänta politiker som skall värna våra fri- och rättigheter. Och vara ett ”värn” i skyddet och försvaret av demokratin.

      ACTA (Anti-Counterfeiting Trade Agreement) innehåller regler om hur man ska få anmäla upphovsrättsbrott, utan upphovsrättsinnehavares godkännande. I princip vill man även kunna ta bort material upphovsrättsinnehavare lagt ut själva online.

      Man skall s.a.s. ”skydda” upphovsrättsinnehavaren MOT SIG SJÄLV!

      Och detta vansinne deltar glatt våra intälägänta politiker frivilligt i!
      Och understödjer med statens hela maktapparat!

  2. Välkommen till Stasi och KGB land DAG 52 - IPRED och en Copyrightlagstiftning som har blivit absurd för konsumenterna « UD/RK Samhälls Debatt Says:

    [...] ett komplement till mina inlägg  Välkommen till Stasi och KGB land DAG 41 – Kriget mot kunderna och medborgarna och Välkommen till Stasi och KGB land DAG 25 kommer här bloggen Webbhakandes utmärkta [...]

  3. Välkommen till Stasi och KGB land DAG 109 - IPRED och en Upphovs- och Copyrightlagstiftning som har blivit absurd för konsumenterna « UD/RK Samhälls Debatt Says:

    [...] Välkommen till Stasi och KGB land DAG 41 – Kriget mot kunderna och medborgarna [...]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 233 andra följare

%d bloggare gillar detta: