Välkomna till denna blogg

Kära anställda på UD och övriga Regeringskansliet och andra intresserade medborgare.

Jag startar denna blogg för att fylla ett stort tomrum nämligen avsaknaden av debatt i och omkring den egna förvaltningen. Över 95 % av alla de inlägg som gjorts i de få interna ”debatter” som anordnats på UD: s interna webbsida är anonyma vilket tyvärr säger en hel del om det ”interna” klimatet. Liknande förhållande gäller på de få övriga departement som haft debatter. 

Denna blogg är till för alla er som vill föra en saklig, rättfram, skarp (både till innehåll och skärpa) och intressant debatt om utrikespolitik, förhållandena på UD och övriga Regeringskansliet samt vad som sker i Sverige idag. Den vänder sig till alla som är intresserad av utrikes och inrikes nutidsfrågor. 

UD och övriga RK anställda, f.d. anställd etc. – här har ni ett forum att ventilera era åsikter om tillståndet i förvaltningen, arbetsvillkor etc.  

Jag vill i sammanhanget passa på att tacka Utrikesministern Carl Bildt för hans idoga bloggande. Det uppskattas av många. Och personligen tycker jag att det är rätt skönt med en minister som åtminstone kan utnyttja några av den moderna tidens kommunikationsmedel.

För alla inlägg gäller som vanligt god publicistisk sed dvs: inget förtal, personangrepp eller ryktesspridning kommer att tillåtas, inga rasistiska eller kränkande inlägg av något slag kommer att tillåtas, bara öppen information får användas etc. 

Jag hoppas på många engagerade och intressanta inlägg på en ”hög” nivå. Det skall vara högt i taket i denna debatt. Politiskt korrekta inlägg gör sig ej besvär – ni har tillräckligt med utrymme i den ”vanliga” media. Som sagt varmt välkomna och låt debatten börja! 

Sophia Albertina

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

11 svar to “Välkomna till denna blogg”

  1. Per Henningsson Says:

    Kära Sophia Albertine,

    Jag känner UD väl och delar helt uppfattningen om att det behövs ett debattforum om UD och övriga RK som är tillgängligt utanför den inre kretsen av tjänstemän. Interna då och då av arbetsgivaren öppnade debatter på UD:s intranät är ju styrda till ämne om än inte till innehåll.

    Det finns många som har arbetat i RK eller som har speciellt goda kontakter med departementen och med utrikesrepresentationen och SIDA som gärna ser möjligheter att kunna uttrycka sig så att det kan läsas av andra utanför UD. När det gäller UD finns UD-kuriren men den är en arbetsgivarstyrd publikation och skall naturligtvis vara det. Någon bra debattforum för UD-tjänstemännen är den knappast.

    Det finns om vi skall fortsätta med UD exempelvis medföljande och deras barn som kanske skulle vilja framföra något snabbt och enkelt i en pågående debatt. Man kan inte då vänta 3 månader på att få göra ett inlägg eller eplikera i en personaltidning om en kanske dagsaktuell fråga. Det finns t ex en ideell MAK-förening i UD som kanske skulle vilja använda denna blogg som en vidare möjlighet till information och samtal.

    Fördelen med denna blogg är att t ex det chatt-forum som regeringskansliet nu skall upprätta internt för tjänstemännen och som helt kan kontrolleras av arbetsgivaren, om det kniper, inte är offentlig handling eftersom dettta bloggande inte tilldrar sig inom en myndiighet där i princip alla meddelande av betydelse skall registreras och finns tillgängliga för allmänheten. Här svarar var och en för sina inlägg och att de följer de regler som är uppsatta för deltagande i detta bloggande.

    Tidningen Klara finns för alla anställda i RK. Även denna tidning liksom UD-kuriren, är och skall vara en glättig och fin arbetsgivarprodukt som är ett propagandaorgan för den ”öppna” och informerande organisation som man vill framställa sig som.

    Sedan har vi alla fackföreningarna i Regeringskansliet (RK). De har alla sina olika informationskanaler men de är öppna endast för medlemmarna i respektive organisation. Vill någon ha synpunkter på något som rör regeringsklansliet så är denna blogg, bästa Sophia Albertine, också ett utmärkt sätt att kunna få möjlighet att framföra tankar och idéer, kritik och beröm, som kan läsas av alla.

    Alltså. Lycka till Sophia Albertina med denna blogg. Den kommer säkert att utnyttjas av många och läsas av fler. Den nya tekniken är här för att stanna och som du mycket riktigt skriver, i utrikesminister Carld Bildt finns ett föredöme i att kunna kommunicera öppet och fritt. Dagens massmedia är alldeles för centralstyrda och förutsägbara i sin journalistik, med alldeles för få undantag.

    Per Henningsson

  2. Herman Gyllenhaal Says:

    Plötsligt fick jag för mig att jag skulle ”googla” på ”UD-Kuriren”. Då fick jag se Per’s intressanta inlägg. Det som särskilt berörde mig var följande:

    Citat

    Tidningen Klara finns för alla anställda i RK. Även denna tidning liksom UD-kuriren, är och skall vara en glättig och fin arbetsgivarprodukt som är ett propagandaorgan för den “öppna” och informerande organisation som man vill framställa sig som.

    Slut citat

    Ja, det berörde mig faktiskt bokstavligen; det var nämligen jag som fick uppdraget att starta bägge tidningarna. UD-Kuriren (Obs! stort K!). Den tillkom 1977. Först skapade sedermera pressråden Lars Romert och Helena Bothorp en dummy med den blivande titeln och sedan gavs jag uppdraget att sätta i gång.

    Det vore roligt om någon kunde göra en opartisk berättelse om hur det gick till. För jag ville också vara ansvarig utgivare, vilket livligt stöddes av de då starka fackföreningarna på UD. Så blev det och det uppmärksammades i pressen.

    Som f.d. landortstidnings redaktör hade jag ambitionen att få in artiklar eller insändare från läsekretsen. Då skylldes detta på att UD var en hierarkisk organisation och ingen vågade säga något. Nu lär det väl ”bara” vara ekonomiska skäl, eller?

    Jag ville också att så många som möjligt skulle synas på bild i tidningen. Dagens stora blaffor till bilder, i synnerhet i ”Klara” ser jag som ett sätt att komma undan att spegla mångfalden av åsikter om samma sak i RK.

    År 1982 kallades jag efter fyra år hem från min pressattachétjänst i Bern för att starta en tidning som skulle riva ner murarna mellan de arbetskulturellt sett mycket skilda departementen, så att man kunde få folk att flytta mellan dem. Jag kallade den för ”Klara-Posten”, för att återigen understryka anknytningen till dagstidningsjouralistiken.

    Det är signifikativt att man genom att stryka ”-Posten” upphävt möjligheten till denna association även när det gäller titeln; om någon förstår piken?

    Klara-Posten lämnade jag på egen begäran och återgick till UD eftersom man inte uppfyllt mitt krav på att tidnngen skulle tryckas i vikt A4-format utan i stället slängdes ut till personalen som en upptill häftad bunt A4-papper.

    Min efterträdare på ”UD-Kuriren”, den för ett par år sedan bortgångne, sedermera pressrådet Martin Rosén, gick ett steg ytterligare i hur han ville se tidningen, när det gäller närkontakten med de anställda. Som underrubrik till tidningshuvudet skrev han ”tidning av och för utrikesförvaltningens personal”.

    Antalet bilder på anställda blev fler och fler och han fick många goda kommentarer.

    Sedan han förflyttats hamnade tidning i händer med olika sortes ambitioner. I samband med två byten av redaktörer fick undertecknad hoppa in för att göra några nummer. Sista gången var 1986. Då ställde jag som krav att få göra den på en ”Mac” från Apple, eftersom min efterträdare på ”Klara-Posten” tidigare hade fått en sådan. Detta beviljades och jag skötte tidningen tills jag året därpå blev pressattaché i Haag.

    Den sedan kommande utvecklingen har lett allt längre från mitt och Martins läsarorienterade ideal. Bedömningen av tidningen i ovan nämnda citat stämmer till hundra procent, när det gäller ”Klara”. Färg och Form skall strypa idéer om att olika medarbetares olika åsikter kan ha något värde.

    UD-Kuriren är det fallet betydligt bättre. Där ser man ofta goda ansatser till dialog och insändare förekommer, ofta anonymt. Bilder och mycket folk syns särskilt från ambassaderna. Det kunde vara litet bättre med dito från de olika avdelningarna.

    Idén, som Martin och jag hade att varje anställd i utrikesförvaltningen skulle någon gång under sin tjänstgöring synas på bild. Detta för att förvaltningen är så rörlig men samtidigt skapas i synnerhet ute på ambassader och andra lönade myndigheter så starka personliga band att det alltid finns en nyfikenhet hur olika gamla kamrater kan se ut ”nuförtiden”.

    Satsa på mångfalden!

    Herman Gyllenhaal
    F.d. pressråd i utrikesdepartementet

    P.S. Redaktör och ansvarig utgivare för stundtals utkommande kommundelsbladet Edsbergs-Kuriren i Sollentuna. D.S.

    P.P.S. Webbplatsen är gjord av min åttondemänning Ed, Curator på Glencairn Museum för konst från olika religioner i Bryn Athyn, PA, USA. D.S.

  3. Åke Isaksson Says:

    Vänner,

    Jag fann denna blogg av en slump. Men den verkar inte ha väckt något större intresse. Sophia Albertinas appell är ju ambitiös och tankeväckande och borde fått flera att reagera och kommentera.

    Själv är jag ju ålderspensionär sedan 2010-09-01 och de sista elva åren jobbade jag som facklig förtroendeman på heltid. Jag tvingas dessvärre notera att arbetsgivarsidan de senaste året kraftigt reducerat resurserna för fackligt arbete i Regeringskansliet och Utrikesdepartementet. Det är illavarslande om man vill ha samverkan, vilket man betonar i högtidliga sammanhang.

    Min efterträdare, Mikael Lesko, jobbar med detta, liksom ordföranden för ST I Regeringskansliet, Anita Engvoll. Men det verkar trögt.

    Den viktigaste (förutom löneförhandlingar) frågan jag jobbade med i mitt fackliga uppdrag var utlandsvillkoren. Vi uppnådde till slut en hygglig kompromiss, men jag tror, dessvärre, att villkoren på lång sikt inte är tillräckligt attraktiva för att rekrytera och behålla de bästa kompetenserna för Utrikesförvaltningen.

    Åke Isaksson

    • sophiaalbertina Says:

      Hej Åke och välkommen till denna blogg.

      Bättre sent än aldrig kan man ju säga. Tyvärr så är de flesta på UD och inom RK rädda, mycket rädda, för att kommentera vad som pågår. Och facket gör ju inte så mycket för att stödja de få som försöker.

      Tvärtom!

      Se vad som hände när över 100 personer sades upp för lite över ett år sedan (många var äldre med lång och trogen tjänst bakom sig). Där man på flera sätt flagrant bröt med LAS och uppsägningsreglerna (med fackets godkännande), och bl.a. i 55-60 % av fallen hade enmans turordningskretsar.

      Även om de kan använda pseudonym så vågar de inte delta av rädsla för att arbetsgivaren skall få reda på, och lista ut vem dom skrivit vad. Och med de följdverkningar som det skulle få för deras ”karriär”.

      Jag vet, jag har pratat med många på UD och inom övriga RK. Och alla säger samma sak. De jag har pratat med är förövrigt mycket kunniga personer med lång erfarenhet. Men de vågar inte.

      Jag rekommenderar vidare att du läser mina inlägg om lönepolitiken och utlandsvillkoren:

      UD/RK: s lönepolitik
      https://uddebatt.wordpress.com/2007/11/20/udrk-s-lonepolitik/

      Den svenska utrikesförvaltningens död
      https://uddebatt.wordpress.com/2009/11/15/den-svenska-utrikesforvaltningens-dod/

  4. Carl P Says:

    Till Åke kan man tyvärr säga att han har på pricken motsvarat den brist på civilkurage som du Sophia Albertina beskriver i dina utförliga redovisningar om historiska fakta om det nya statliga lönesättningsbedrägeriet i bl.a.UD/RK samt det administrativa och organisatoriska mördandet av UD.

    Om Åke och hans fackliga kamrater med hjälp av huvudförbunden hade utnyttjat alla möjligheter till fackliga protester så hade varken ett nytt lönesystem kunnat införas, mördandet av UD eller exempelvis införandet av ett nytt ersättningssystem i sjukersättningsfrågor för utlandsstationerade UD-tjänstemän.

    En fackförening eller ett fackförbund behöver inte ha strejkrätt för att kunna utöva lobby eller annan verksamhet som kan förlama en organisation och peka ut de ytterst ansvariga.

    Det förutsätter dock ett ledarskap som inte är medvetet eller omedvetet korrumperat så djupt som du redovisat Sophia Albertina.

    Det skrämmande är att inte ens så hederliga personer som Åke Isaksson tycks inse att han är ett offer för en total politisering av också fackföreningsrörelsen som därmed bedrägligt representerar medlemmar som ovetande blir offer för dessa enorma svek när det gäller deras löner och ersättningar. Det visar en enorm brist på öppen och hederlig behandling av medlemmar som visat sig av facket kunna behandlas som en skock korkade får.Medlemmarna är alltså inte eller de utan skuld till sin egen situation. Inga ultimativa krav ställs på facket. Som till exempel att gå ur facket i protest.

    Loppet är kört för UD och övriga RK. Det är precis som du säger Sophia Albertina men tyvärr är det kört för samhället i stort. Det normala hade ju varit att huvudförbunden tagit Åke Isaksson och hans fackliga kamrater i örat och sagt STOPP och BELÄGG. Vi tar betalt av medlemmarna för att ta tillvara deras intressen till sista öret och arbetsmiljön, inte för att bakom lykta dörrar kompromissa bort deras egentliga intressen.

    Alltså, det är i realiteten du som har rätt Sophia Albertina,

    Åke och vi andra är förda bakom ljuset. Vi förhandlar och kompromissar och tror oss göra rätt.men i själva verket är det utstakat och bestämt vad som skall ske. Vi tillåts bara sitta och förhandlar oss sönder och samman om cykelskjulet medan ledarna bakom våra ryggar diktatoriskt bestämmer över organisationen, våra arbeten och pengar. MBL-lagen är just ett bra bevis på det totala bedrägeriet mot en hel befolkning. Vi dumma svenskar är finlandiserade att tro att allt gott kommer från de styrande. Vi självcensurerar oss och vågar inte ens skriva i denna blogg.

    Lata, liknöjda, ointresserade och rädda som en samling hjon knegar vi vidare i kolchosen i UD-arkipelagen styrda av en hänsynslös och i allt väsentligt ointresserad lägerintendent som håller på med sista slakten av UD blickande bort till EU:s saliggörande utrikestjänst, där 6-7 gamla svenska politruker kan räkna med att söka föra Sveriges talan. Hustrun och hans intressen är redan där.

    Kära UD-tjänstemän och fackföreningsfolk – Som man bäddar får man ligga. Mer än vad som sagts i denna blogg behöver inte sägas, anser jag.

  5. sophiaalbertina Says:

    Carl P,

    Som du säger så är dessa problem inom UD och regeringskansliet bara del av ett större problem inom hela landet.

    Men regeringskansliet är representanten för den högsta politiska och lagstiftande makten i Sverige.

    Det är alltså samma regeringskansli som stiftar de lagar som gäller för arbetsrätt och miljö. Där andra aktörer kan straffas med böter eller fängelse om de bryter mot dessa lagar.

    Men som totalt ostraffat kan bryta mot alla sina egna regler och lagar. Utan att något händer eller att någon ”gör nått”.

    Och precis som vanligt så är media totalt ointresserade. Det blev några få enspaltare i landsortspressen baserade på ett TT telegram.

    Patetiskt! Och ett journalistiskt haveri.

    Man kan ju tycka att det vore värt ett ”visst” intresse när den högsta politiska och lagstiftande makten så flagrant bryter mot sina egna, och landets lagar, och så skoningslöst misshandlar sina medarbetare. Där nepotism förekommer etc.

    Men ingen bryr sig.

    Regeringskansliet sätter på så sätt ett exempel för alla andra att följa. Ja menar om regeringen och departement kan bryta mot sina egna och Sveriges lagar, varför skall vi andra bry oss om att vara laglydiga.

    Notera också ST:s ordförande Per Hellmans totala genomklappning när han konfronteras med vad han har gjort i Rapport med anledning av Uppdrag Gransknings reportage.
    Två veckor efter denna intervju så avsattes Per Hellman av sina medlemmar. Men han fick raskt ett nytt jobb av den arbetsgivare (RK) som ”han kämpat så hårt mot”.

    Så här går det till inom regeringskansliet inklusive UD

    Se där en sedelärande historia från fackföreningsrörelsen i hur man tillvaratar sina medlemmars ”intressen”!
    http://svtplay.se/v/2542575/rapport/facket_far_hard_kritik_e
    fter_regeringsuppsagningar

    Notera också förvaltningschefen (FA) Anna-Karin Jatkos mycket cyniska och nonchalanta svar. Som upprepas likt en hjärndöd papegoja.

    Den värsta fegheten var dock Landahl, som planerade och satte igång det hela, och som bestämde att lite över 100 skulle sparkas, satt där och blåljög och förnekade att han visste

    När han ”plötsligt” lämnade i december 2009 (blev riksrevisor) så var allt redan klart och bestämt. Namn och personer.

    Så går det till inom landets högsta beslutande politiska organ – regeringskansliet

    Så ser situationen ut på det Utrikesdepartement som sägs utgöra en så viktig del av vårt värn av Sverige och våra relationer med omvärlden nu när vi inte har något försvar värt namnet längre.

    Nedan följer citat från Uppdrag Gransknings program ”Först in, först ut” som sändes den 21 sep 2011 i SVT1 och som berör de uppsägningar som jag nämnde i mitt svar till Åke Isaksson. Notera också att det här programmet bara tog upp en del av de personer som sades upp eller ”tvingades avgå”:

    Läs speciellt de anställdas desperata brev till statminister Fredrik Reinfeldt (nedan) och funder på tillståndet i det här landet.

    Tomas Tobé (M). ansvarig för moderaternas nya linje i arbetsrättsfrågor och ordförande i arbetsmarknadsutskottet, ”Vi har ansvarsfulla parter på arbetsmarknaden och den Svensk modellen har INGA problem och vi värnar den”

    Kurt Junesjö, en av Sveriges främsta experter på arbetsrätt:

    ”- Det här verkar vara ett mycket, mycket avancerat sätt att går runt anställningsskyddslagen. Som Arbetsdomstolen har konstaterat att den här typen av verksamhet godtar man inte. Det skull vara intressant att få en prövning i Arbetsdomstolen om regeringskansliet tillämpat samma metoder som det privata näringslivet, nämligen att strunta i lagstiftningen för att bli av med dem man inte vill ha kvar,”

    ”- Det är egentligen uppsägningar av personliga skäl man håller på med här. Det verkar inte särskilt seriöst. De verkar ha pekat med hela handen och vill bli av med dem.”

    Och notera att ALLT DETTA skede med fackets godkännande!

    http://svt.se/ug/hela_program/20110921193646/forst_in_forst_ut
    Först in, först ut
    Om hur lagen om anställningsskydd sattes ur spel – i regeringskansliet.

    http://svt.se/ug/20110920092815/aldre_och_sjuka_fick_ga_nar_regeringskansliet_sade_upp_33
    Äldre och sjuka fick gå när regeringskansliet sade upp 33
    Utåt sett har regeringen med Fredrik Reinfeldt (M) i spetsen hyllat den svenska modellen med anställningstrygghet och turordningsregler. När 33 personer sades upp i regeringskansliet var de orden inte mycket värda.

    http://svt.se/ug/20110919155757/chefen_uppskattade_inte_mitt_fackliga_arbete
    ”Chefen uppskattade inte mitt fackliga arbete”
    Utifrån profilerna på de 33 personer som sades upp från regeringskansliet har Uppdrag granskning tagit fram två typpersoner: den sjuka – och den impopulära.

    Typ 1: Den sjuka
    Sex personer sades upp på grund av sjukskrivningar, enligt dem själva.
    Medelålder: 49 år
    Medelarbetstid: 13 år
    Arbetsskada: Ja

    Typ 2: Den impopulära
    10 personer uppger att de blev uppsagda på grund av att chefen inte gillade dem.
    Medelålder: 56 år
    Medelarbetstid: 16 år
    Arbetsskada: Nej

    ”Kom från UD, en chef gillade inte mig. Har bred kompetens, så det var ren mobbing att jag fick gå.”

    ”Chefen kände sig hotad av min kompetens. Jag har mycket erfarenheter från UD och utlandsarbete”

    http://svt.se/ug/20110920113730/irmeli_vagade_ta_strid_-_och_fick_200_000_kronor_i_ersattning
    Irmeli vågade ta strid – och fick 200 000 kronor i ersättning
    Irmeli Illikainen är den enda som vågat ta strid om uppsägningarna på regeringskansliet. Då fick hon snabbt drygt 200 000 kronor i ersättning för uppsägningen.

    Hon var heller inte nöjd med den hjälp hon fick av sitt lokala fackombud. Istället kontaktade hon fackförbundet centralt och de krävde att uppsägningen skulle ogiltigförklaras.

    Då agerade Regeringskansliet snabbt. Irmeli Illikainen fick nästan omedelbart 201 000 kronor i ersättning för uppsägningen.”

    http://svt.se/ug/article698.svt/BINARY/brevet.pdf
    Här är de anställdas desperata brev till statsminister Fredrik Reinfeldt i oktober 2011. De som skrev brevet har alla en lång och bred kompetens inom RK. Det är denna kärna av medarbetare som är ryggraden i all verksamhet i varje departement. De kan ”hantverket” utan och innan, lagar etc. och de är en grundförutsättning för den offentliga verksamhetens oförvitlighet. Kort sagt Sveriges fortlevnad som rättsstat:

    P.S. Naturligtvis så fick de inget svar D.S.

    Ӏrade Statsminister, myndighetschefen!

    När inga ansvariga lyssnar och uppgivenheten tar vid, vart vänder vi oss medarbetare i RK då?

    När personalchef, enhetschef, förvaltningschef, skyddsombud, personalkonsulent, facken och t o m arbetsmiljöverket är medvetna om problemen, men inte kan eller vill ta sitt ansvar, vart vänder vi oss då?

    När demokrati och allas lika värde samt rätt till arbete är något som endast går att läsa I regeringsförklaringen men som inte existerar inom delar i RK, vart vänder vi oss da?

    När duktiga och lojala medarbetare blir kränkta och förtryckta av chefer och deras gelikar så att de bryter ihop och hamnar på sjukhus eller ger upp och lämnar in avskedsansökan, vart vänder vi oss da?”

    Arbetsmiljölag, LAS, medarbetarpolicy om respekt och rättvisa, allas lika värde, betyder Ingenting här så länge som nepotism får förekomma vid anställningar. Här anställs personal p.g.a. vänskapsband i stället för kompetens. Detta leder i sin tur till att ordinarie personal utgör ett hot just p.g.a. den kompetens de har vilket kan åtgärdas på olika sätt; en del ger upp och slutar men man kallar det flexibilitet. Andra bryts psykiskt ihop och hamnar på sjukhus, något man skyller på privatlivet när det egentligen är arbetsgivaren som har det största ansvaret!
    De som ändå väljer att försöka stanna kvar p.g.a. sin lojalitet (eller snarare naivitet?) riskerar att få mindre ansvarsfulla arbetsuppgifter och därmed låg löneutveckling, en signal om att nya ideer eller kritik i arbetet endast får komma från ledningen och dess gelikar själv!

    Så, vart skall vi vända oss?”

    En mycket bra fråga då både det politiska, rättsliga och fackliga ansvarstagandet är lika med NOLL. Ingen tar som vanligt ansvar för någonting.

    Så här går det alltså till inom regeringskansliet inklusive UD. Den högsta politiska makten i Sverige. Och med fackets godkännande.

    http://svtdebatt.se/2011/09/hansynslos-hantering-av-las-reglerna-i-regeringskansliet/
    Lars-Olof Pettersson, konsult och med 20 års erfarenhet av olika fackliga organisationer. Redaktör för en kommande bok om Trygghet i arbetslivet:

    Den avart som regeringskansliet uppvisat vid hanteringen av turordningskretsar och långvarigt anställda borde leda till eftertanke. Är det så vi vill att arbetslivet ska se ut? Hur kan arbetsmarknadens parter bidra till att hänsyn tas till både individer och verksamhet? Det statliga avtalet, TUR-AS, öppnar uppenbarligen för långtgående avvikelser från grundläggande tankar i LAS. Parterna bör fundera över helheten i trygghetssystemen!

    Den efterföljande chatten efter att programmet sänts:
    http://svt.se/ug/20110921220802/har_ar_hela_chatten_efter_forst_in_forst_ut

  6. Carl P Says:

    Bästa Sophia Albertina
    Din analys är skrämmande.
    Detta är spiken i likkistan på den svenska förljugna modellen på arbetsmarknaden. En modell som var allvarligt menad och fungerade någorlunda i slutet på 30-talet men som nu är högförräderi mot arbetare och tjänstemän. En hänsynslöst manipulerad bluff av samma slag som världsbluffen om den globala uppvärmningen om hundra år, en bluff som skinnar vanliga medborgare över hela världen in på bara kroppen och sänder samhällen till en ny typ av medeltida nöd och fattigdom för att några få skall berika sig och kunna manipulera sig till röster från hjärntvättade medborgare som inte själv kan sätta sig in i förljugenheten, tänka och ta egna beslut och i gemensamma nya folkrörelser avsätta den maktkorrupta överheten.

    Man kan bara säga fii fan! Att man själv varit så dj-a korkad att man inte tidigare insett vad som pågått och fortfarande pågår. Sverige är p väg mot avgrunden med riksdagspolitikernas och gammelmedias totalt missriktade förljugna politiska korrekthet. Facket som skulle ha kunnat stå emot har abdikerat sitt ansvar, totalt indoktrinerade som de är.

    Tack Sophia Albertina, åter igen, för att du har öppnat mina ögon även i frågan om den svenska inrikespolitiken mot vanligt folk. Men jag skäms över att jag under hela min livstid dumt och oanat och stillatigande har följt med strömmen och trott på förnuftets seger trots att jag då och då anat ugglor i mossen. Det gör jag inte längre. Jag förstår nu hela skeendet. Hur jag skall agera i framtiden vet jag emellertid inte men något drastiskt måste snart göras och det utav många. Kanske måste det till en arabisk vår även i Sverige där vanligt folk tar över makten från politiska partier och fackföreningar? Ställer dem till svars helt enkelt?

    Hälsningar Carl P .

  7. Åke Isaksson Says:

    Hej Carl P,

    det du avslöjar med in kommentar är att du aldrig varit något annat än en åskådare. Fackligt arbete är alltid förhandlingar och att nå fram till avtal, som alltid – det ligger i sakens natur – är att nå fram till en minsta gemensam nämnare – en kompromiss. Den må ibland vara svår att svälja, eller orsaka sura uppstötningar, men att parter i en förhandling eller konflikt har olika uppfattningar kan väl inte vara något som överraskar.

    Jag utesluter förstås inte en ”facklig vår”, där de fackliga organisationerna sätter ner foten. Det är naivt att tro att arbetsgivarsidan skulle ha någon annan ambition än att söka minimera det fackliga inflytandet. Sådant kommer de så klart alltid att förneka men det ligger i sakens natur att i partsförhållanden skapas konflikter, som måste lösas i förhandlingar och avtal. Det förutsätter förstås att det finns parter med förhandlingsmandat. Saknas medlemmar, så saknas också mandat!

    Att avstå från medlemskap är således ingen lösning! Ensamma är inte starka och enskilda överenskommelser, är, anser jag något som enbart gynnar arbetsgivaren. Det är kollektiva avtal som skapar facklig gemenskap och styrka.

    Jag avstår i detta inlägg från att kommentera de förändrade utlandsvillkoren.

    Åke Isaksson

  8. Lipika Vig Says:

    You ought to be a part of a contest for one of the greatest blogs online.
    I most certainly will recommend this site!

  9. Rachel Says:

    My relatives every time say that I am wasting my time here at web, except
    I know I am getting familiarity all the time by reading such
    pleasant posts.

  10. Tammara Says:

    Please let me know if you’re looking for a author for your site.
    You have some really good articles and I believe I would be a good asset.
    If you ever want to take some of the load off, I’d love to
    write some articles for your blog in exchange for a link back to mine.
    Please send me an email if interested. Thank you!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: