UD/RK: s lönepolitik

En liten betraktelse över regeringskansliets lönepolitik så här inför domssöndagen. På den tiden det begav sig och en ung person började på UD så var det reglerade befordringsgång som gällde.

Dvs. det var lönegrader och löneklasser som gällde och man flyttades med bestämda tidsintervaller upp i dessa klasser och grader. Och avancerade man eller fick nya mera avancerade arbetsuppgifter så fick man som regel någon eller några lönegraders påslag.

En av nackdelarna med systemet var ju att man bara räknade statliga ”meriter/tid” så även om man hade bra privat erfarenhet så var det inget som tillgodoräknades en utan man hamnade längst ner i den lönegrad man placerades i.

En av de stora fördelarna (sett såhär i backspegel och med tanke på den utveckling som blev), var att man var säker på sin löneutveckling. Man behövde inte av det skälet oroa sig för om chefen ”gillade” en eller inte. Om man var duglig och skötte sina arbetsuppgifter så satt man ”säkert”.

Sedan kom tankarna om personlig lönesättning efter kompetens och arbetsuppgifter. Och det lät ju bra. För en annan nackdel med det gamla systemet var ju att om man visade framfötterna och var driftig så märkte man ju inte mycket av detta i lönekuvertet.

Föga anade man då vad som komma skulle. Jo, nog blev det individuell lönesättning alltid! Dvs. chefens gunstlingar och favoriter stack iväg som en raket vad det gäller löneutvecklingen. Däremot kärnan av duktiga medarbetare, framför allt sådana med lång erfarenhet och stor kompetens, och som alltid (dumt nog som det har visat sig) har ställt upp då det har behövts av en eller annan anledning.

Det är denna kärna av medarbetare som är ryggraden i all verksamhet i varje departement. De kan ”hantverket” utan och innan, lagar etc. och de är en grundförutsättning för den offentliga verksamhetens oförvitlighet. Kort sagt Sveriges fortlevnad som rättsstat.

Det är dessa personer som arbetsgivaren valt att inte belöna i den individuella lönesättningen förlovade land. Trofast förvisad om att de ändå lojalt kommet att ställa upp och därför behöver de inte ”belönas”.

Som lite kuriosa: I USA så finns det en federal etisk kod som gäller för alla statstjänstemän. Koden inleds med föreskriften, att ”Varje offentligt anställd skall sätta lojaliteten mot de högsta moraliska principer och landet före lojaliteten mot personer, parti eller myndigheter”. Någon motsvarande kod finns inte i Sverige. Utan här har det förutsatts, av hävd och gammal vana, att det är så statstjänstemän skall fungera. Det är med andra ord dessa kärnmedarbetare vi talar om och som utgör garanten för att det verkligen blir så.

Det finns naturligtvis undantag med bra chefer som förstått betydelsen av, och vikten med, dessa ”kärnmedarbetare”. Men de utgör tyvärr fortfarande ett undantag i organisationen.

Till slut gick det så lång att UD: s personalavdelning helt kapitulerade inför alla chefer (hög som låg) och överlät ALLT urval av personal till dessa. Man blev med andra ord bara ett transportkompani.

Det har man nu, sent om sider kommit till insikt om, och erkänt att det gått för långt och börjat prata om att göra något åt det hela. Men det är så dags nu när man överlämnat ALL makt och ansvar över personalutnämningar till cheferna. Och det är en makt som dessa herrar och damer inte i första rasket kommer att släppa ifrån sig. Tänk att kunna handplocka sina favoriter!

Förut så fanns det ju ett litet ”A lag” av ambassadörer som kunde handplocka sina medarbetare. Men merparten fick hålla ”tillgodo” med de personer personalavdelningen bestämt. Och det systemet fungerade ju ganska bra eftersom personalen oftast hade bred erfarenhet (generalist) och stor kompetens från flera olika verksamhetsdelar och hade jobbat både ute och hemma. Till saken hör också att personalavdelningen på den tiden hade någorlunda koll på personalen och visste vem du var i de flesta fall.

Vilket man inte vet nu.

Inte för att jag på något sätt vill framställa det gamla systemet som perfekt eller helt rättvist. Så var det naturligtvis inte. Det begicks många misstag och personal hanterades fel på många sätt. Det var kunskap och färdigheter som inte alls togs till vara. Personer kunde t.ex. fördjupa sig på en viss inriktning bara för att strax därpå placeras någon helt annan stans (som oftast hade så lite som möjligt att göra med den inriktning man hade). Så nog förekom det ett stort mått av personal och resursslöseri.

Men i jämförelse med det system som blev och som vi har idag så innebar det gamla systemet i all sin inperfection ändå ett visst mått av logik och stabilitet jämfört med det godtycke som råder idag.  Arbetsgivaren följde ju åtminstone VISSA regler och hade åtminstone en VISS logik i sina tankar om placering och utveckling.

Nu är det ju så att arbetsgivaren är enväldig i sitt beslut och kan följaktligen fatta vilka beslut han/hon vill. Vilket arbetsgivaren också har gjort många gånger. De fackliga möjligheterna består styvende och sist i att man kan fördröja ett beslut som man anser fel. Inget annat. Och detta trotts allt halabalo som var kring MBL etc.

Jag vet. Jag var där. Jag var en av dem som införde MBL i regeringskansliet från facket sida och deltog i alla förhandlingar. Och blev mycket snabbt tagen ur min MBL ufori och varse att om arbetsgivaren VILL något så blir det SÅ oavsett vilka paragrafer facket åberopar. Och det kan gå väldigt fort när arbetsgivaren så vill. Likaså kan det gå väääldigt långsamt när det passar arbetsgivaren och det är inte mycket facket kan sätta emot.

Framförallt då de centrala fackliga organisationerna nästan aldrig är villiga att ta frågan till t.ex. arbetsdomstolen. Det var många gånger (på den tiden) vi ville driva frågan till central förhandling och vidare men vi fick nej av vårt centrala förbund.

Nå, nu var ju MBL inte bara Potemkin kulisser utan innehöll verkliga förbättringar vad det gäller arbetsgivarens skyldigheter att informera samt en utökad förhandlingsrätt. Allt detta var naturligtvis bra.

Vi anses ju gubevars vara SÅ viktiga att vi har strejkförbud. Det märkliga är ju bara att om vi anses SÅ viktiga för samhällets funktion och överlevnad att vi måste ha strejkförbud (vi är en av de få yrkesgrupper som har det), varför har detta då inte synts eller markerats genom t.ex. våra löner och övriga arbetsvillkor??

Hittills har jag aldrig fått något bra svar av vår käre arbetsgivare, vare sig lokalt eller centralt.

Så ser situationen ut på det Utrikesdepartement som sägs utgöra en så viktig del av vårt värn av Sverige och våra relationer med omvärlden.

Se det var en värdig domssöndags berättelse så här i slutet av kyrkoåret.

Pax Vobiscum

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

4 svar to “UD/RK: s lönepolitik”

  1. Per Henningsson Says:

    Frid vare med dig Pax Vobiscum

    Ett osedvanligt klokt inlägg i lönepolitiken i regeringskansliet.

    Den individuella lönesättningen blir inte begriplig om man inte förstår att det var en del av Göran Perssons strategi för att få det slutliga totala greppet om alla statstjänstemän i regeringskansliet och då särskilt UD som han tyckte speciellt illa om.

    De individuella lönerna var Perssons geniala drag att få den slutliga makt som socialademokraterna egentligen aldrig haft över ämbetsmännen.

    Det geniala var att han med hjälp av sin dominans över arbetsgivarverk, riksdagsmajoritet och andra hjälpsamma medlöpare i realiteten satte grundlagen ur spel genom införandet av detta med individuella löner.

    Du Pax Vobiscum och till och med de följsamma socialistiska fackförbunden svalde betet. Nu kan ni sitta där med er rentvättade hals!

    Det sägs i grundlagen bl.a. att grunden för utnämning till statlig tjänst skall vara förtjänst och skicklighet. Förtjänst lika med ålder och erfarenhet. Skicklighet lika med just vad ordet innebär, kunnighet och skicklighet att utföra arbetet. Grundlagen har inte ändrats men Perssons smarta drag ändrade praxis. Får man inte betalt efter förtjänst och skicklighet gäller ju i praktiken inte grundlagen. De gamla lönesystemet var uppbyggt med grundlagen som bas.

    Svensken i allmänhet värnar inte om sina fri- och rättigheter därför accepterades ”individuell lönesättning” som grund för oväldiga ämbetsmännen som numera endast kallas för statstjänstemän.

    Just det du Pax visar på har blivit en av de mest förödande konsekvenserna av den individuella lönesättningen. Den som var följsam mot Persson och hans kompisar och deras idéer ansågs vara skicklig och skulle befodras. Ges en hög lön. Tjänstemannen ifråga till belöning för rövslickeriet men framför allt, och det var det viktigaste, andra till straff och varning för bristande följsamhet.

    På detta sätt likriktade man snabbt hela yrkeskåren inom Regeringskansliet och inte minst inom det största departementet, nämligen UD.

    Ämbetsmannen var genom det nya systemet död. Den lojale mot regeringen men självständige ämbetsmannen med lön efter förtjänst och skicklighet var borta.

    Förändringen ledde naturligtvis som avsett till en betydligt utökad samling av överdrivet politiska medlöpare till regeringens officiella tankar och idéer men framför allt dolda manipulerande i alla sammanhang där det var möjligt att mygla. Pålitligt folk skall betalas bra och befordras.

    Alla som hade vikande åsikter i arbetsuppgifterna vågade inte yttra sig för då blev den ”individuella” lönen och befodran omedelbart påverkad. Tjänstemannen ”stagnerade” på en låg nivå utan öppet förklarliga orsaker oavsett hur erfaren eller skicklig tjänstemannen var.

    Visst är det också som du säger Pax att det blev ett instrument för cheferna att långt ned i leden bestraffa tjänstemän som man inte tyckte om eller som man ville bli av med av konkurrenskäl eller av andra orsaker – några gånger dock också helt korrekt.

    Den individuella lönesättningen var instrumentet att hålla folk nere och utanför, inte sällan i hopp om att de skulle ”hänga sig själva”, dvs sluta i organisationen. Cheferna själva var ju inte chefer om de inte blivit accepterade av det politiska kameraderiet, nota bene. De var också i allra högsta grad beroende av det individuella lönesystemet. Ett skickligt uttänkt och djävulskt maktsystem.

    Att detta med införande av ”individuell” lönesättning inte bara var en slump eller resultatet av en överdriven tro på piska och morotsresonemang i effektiviseringens och processtyrningens mest överdrivna dagar var, att det nya utlandslönesystemets (UVA lär det komma att kallas när det genomförs) grundlöner också vid utlandsstationering skall baseras just på individuell lönesättning.

    Individuell lönesättning när det skall vara ett kostnadbaserad system och i vissa delar beskattningsbart. Hur går det ihop?

    Lönesättningen enligt UVA försöker arbetsgivaren maskera försåtligt. Systemet har ju konstruerats under under Göran Perssons, Lars Danielssons och Pär Nuders maktperiod så varför skulle det vara öppet?

    Socialdemokraterna gav i uppdrag åt en pålitlig utredare att konstruera ett nytt utlandslönesystem för UD, Jan Landahl. Hans förslag styr eller kommer att styra i stora delar lönesättningen för den som i framtiden skall arbeta utomlands i statens tjänst. Inte nog med det.

    Landahl utsågs senare av Persson att bli chef för den statsrådsberedningen underlydande Förvaltningsavdelningen som nu med fackföreningarna skall förhandla fram de obetydligheter som kvarstår att kunna förhandlas om i det nya UVA-avtalet. Fackförbunden har redan sålt ut medlemmarna i en vämjelik överenskommelse med Arbetsgivarverket.

    Var kommer nu den individuella lönesättningen in, undrar du Pax naturligtvis.

    Jo, det är så fiffigt ordnat att den som skall placeras utomlands, enligt Landahls urspungliga förslag och som efter vad jag förstå nu kommer att leda till tillämpning i stora drag är följande.

    Den som skall utlandsplaceras skall ensam få förhandla med arbetsgivaren om sin grundlön vid utlandsplaceringen. Utlandstilläggen kan vi anta är i stort sett desamma för alla personalkategorier.

    Den fina politiska styrningen i detta är att jag kan locka ut en pålitlig medarbetare genom att erbjuda honom eller henne en stor grundlön. Just en individuell lön som enligt ett gammalt system inte skulle ha varit möjlig att erbjuda.

    Facket står helt utanför denna löneprocess och kan bara sitta vid MBL-bordet och kommentera men det leder inte till något. Medlemmarna kommer till slut att inse det meningslösa att ens vara med i en tandlös fackförening. Inte undra på att ST och SACO tappar medlemmar. Värre kommer det att bli genom den individuella lönesättningen.

    Låt oss göra följande lösa antagande.

    Den som har 40 000/mån i hemmatjänst kan utan vidare erbjudas 60 000 om det är den jag antingen som chef valt att vilja ha (kameraderiet i sin prydno) eller som arbetsgivaren (regeringen när det gäller de högre tjänsterna eller lydiga undre organen). Det behövs ingen förhandling egentligen.

    Det innebär mellan tummen och pekfingret att av den skattepliktiga ökade inkomsten på 20 000 kronor blir det 10 000/kr i månaden ”skattefritt” kvar. Icke följsamma kamrater göra sig icke besvär. De kan inte leva på sin grundlön plus låga taskiga tillägg och söker därför inte utomlands. Den som cheferna gillar får en grundlön som hyggligt täcker levenadsomkostnaderna. Men inte nog med det. Pensionsgrundande inkomsten blir enormt mycket högre. Inga problem att rekrytera alltså. Men det skall vara rätt folk!

    Rövslickeri pyramidal kommer att löna sig.

    Konsekvenserna blir att tjänstemännen blir mer och mer av politruker som allmänhet och massmedia inte kan lita på är personer som ens har villigheten att utnyttja sin meddelarfrihet ens i allvarliga lägen. (Ordet ”meddelarfrihet” finns inte ens i Svenska akademins ordlista, vilket är ganska talande i sig. Som svensk borde man skämmas över detta även om samhället allmänt är vänligt genomsocialiserat.)

    Tjänstemännen är betalda individuellt för att hålla tyst också om allt manipulerande, alla misstag och alla skandaler där allmänheten kommit i kläm personligen eller som skattebetalare och tjänstemännen själva vet att de har arbetsgivarens fulla stöd!

    Alliansen har inte lyft ett finger för att ändra på denna fruktansvärda maktstruktur som Persson och grabbarna byggt upp. Naturligtvis inte. De har kommit till dukat bord. De kunde inte önska sig mer makt än de fått genom det individuella lönesättningssystemet.

    Hur Alliansen hittills utnyttjat sin utnämningsmakt säger allt. Trots vallöften har vi hittills inte sett några ändringar till utlysning av högre tjänster och större öppenhet vid tillsättningarna. Individuella löner? Självfallet? Ett bra system !

    Till sist. Maktinstrumentet framför alla andra.

    Bildandet av ett gemensamt Regringskansli med förvaltningschefen som högst ansvarig för administration, personalpolitik, löner och budget och ekonomi fullbordade det största maktcentrum Sverige haft sedan envåldshärskarnas tid. Ett totalt lydigt Regeringskansli. ”Frivilligt” lydigt !
    Man biter inte den hand som föder en.

    Svenskarna har inte på ett par hundra år kämpat för fred och frihet. De är alltför lata för att engagera sig och kommer därför att vakna upp en dag och frågasig hur det kunde gå så illa som det då gått med alla dessa korrumperade tjänstemän som sitter och häckar överallt repterande som papegojor vad deras överordnade har tutat i dem.

    Per Henningsson

  2. Löneadministratören Says:

    Info om löner för nyfikna.

    Läs bifogade blogg se http://www.politikerbloggen.se/2007/07/06/3921/

    ———————————————–

    ”Politikerbloggen granskar: Stora löneskillnader i regeringskansliet

    LÖNER. Politikerbloggen har under våren granskat regeringskansliets 4 876 anställda. I en unik kartläggning – som presenteras mer utförligt i vår Almedalstidning, som kan laddas ner här på sajten från och med söndag klockan 09.00 – avslöjas bland annat stora skillnader i lön mellan män och kvinnor i statens tjänst.

    Politikerbloggens granskning visar att männen tjänar i snitt 5 496 kronor mer än kvinnorna — varje månad. Löneskillnaden är alltså 15 procent.

    Samtidigt publicerar Politikerbloggen redan nu den unika lönelistan. För första gången någonsin kan du som läsare se vad alla anställda i regeringskansliet tjänar.

    Här är de som tjänar:
    » 121 000-50 000
    » 49 900-40 000
    » 39 900-30 000
    » 29 900-11 514

    Av Niklas Svensson, 2007-07-06 01:45”

    ————————————

    LÖNEADMINISTRATÖREN

  3. Den svenska utrikesförvaltningens död « UD/RK Samhälls Debatt Says:

    […] Så här skrev jag för 2 ÅR SEDAN I mitt inlägg UD/RK: s lönepolitik: […]

  4. sophiaalbertina Says:

    För er som läser detta inlägg så vill jag bara tipsa om att det pågår en intressant diskussion som berör detta ämne i mitt inlägg:

    Välkomna till denna blogg
    https://uddebatt.wordpress.com/2007/11/08/valkomna-till-denna-blogg/#comments

    Läs även:
    Den svenska utrikesförvaltningens död
    https://uddebatt.wordpress.com/2009/11/15/den-svenska-utrikesforvaltningens-dod/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: