Russia’s Gazprom’s Energy Imperialism

Som en uppföljning av mina tidigare inlägg Scratch Russia Georgia War and You Find Oil and Gas Pipelines och Moscow’s Sinister Brilliance – Who wants to die for Tbilisi or Stockholm? kommer här mera om Gazprom och den Ryska statens strävan efter total kontroll av energitillförseln till Europa och Central Asien.

Lite fakta – Av den totala gas importen i dessa länder så står Ryssland för följande procent:

Slovakien      100 %

Finland          100 %

Makedonien   100 %

Bulgarien        96 %

Serbien och

Montenegro    87 %

Grekland         82 %

Tjekien           79 %

Österrike        72 %

Turkiet           64 %

Slovenien        64 %

Ungern            54 %

Polen              47 %

Kroatien          37 %

Tyskland         37 %

Rumänien        28 %

Italien             25 %

Frankrike         20 %

Det finns en utmärkt bok på ryska Газпром – новое русское оружие. ”Gazprom – det nya ryska vapnet” skriven av journalisterna  Mikhail Zygar (Kommersant)och Valery Panyushkin (Vedomosti).

Som på ett utmärkt sätt beskriver utvecklingen av Gazprom och  innehåller många mycket intressanta intervjuer med tidigare och nuvarande Gazprom höjdare. Och detaljer kring samspelet mellan Kreml och Gazprom och visar med all önskvärd tydlighet att det är Putin som ÄR Gazprom.

Så här står det i förordet till boken:

”De första orden Jeltsins tidigare tf. premiärminister Jegor Gaidar sade till oss, när vi bad honom ge oss en intervju om gas, var följande:

Varför vill ni göra det här? Förstår ni, att de kommer att döda er? Förstår ni, var ni snokar?

Vi förstår inte.”

Läs den om ni vill förstå vad som hänt och händer i Ryssland!

Här finns ett engelskt utdrag ur boken

Här finne en intervju med Panyushkin i Süddeutschen Zeitung:

Och här en intervju med honom i Berliner Zeitung:

Boken finns i tysk översättning ” Gazprom – Das Geschäft mit der Macht”, Droemer Verlag, ISBN: 978-3-426-27452-1

Tidningen Kommersant och  affärstidningen Vedemostin finns här: och

Artikeln finns här:

Här finns en utmärkt sammanställning av den Ryska Gazproms expansion och strävan efter kontroll:

Posted on Aug. 07, 2008

By Michael J. Economides and Nate Evans

Gazprom’s Energy Imperialism

An ogre of a giant looms to the east of Europe – occasionally in the shape of a country, other times in the shape of a company, the two often indistinguishable. Russia and Gazprom, Gazprom and Russia, are poised to devour the whole of Europe and its Asian neighbors.

OAO Gazprom’s influence has been underestimated and astonishingly not discussed enough. By far the largest owner of natural gas reserves, and the largest supplier in the world (six times that of the second biggest player, Royal Dutch/Shell), the company currently provides over a quarter of Europe’s natural gas and is aggressively looking to greatly increase this share. Gazprom has been the flagship of former president Vladimir Putin’s strategy, and the battering ram to break down defenses in what can arguably be called energy imperialism. The Russian state owns 50.01 percent of the company, and almost all of the company’s top executives are devout Kremlin loyalists. President Dmitri Medvedev was Gazprom’s chairman. He replaced Putin, who became prime minister, thereby replacing Victor Zubkov, who became Gazprom’s chairman. You get the story.

Läs även andra bloggares åsikter om <a href=”” rel=”tag”>Försvar</a>

Gazprom, springing from the old Soviet ministry of gas, was huge from the very start. But after the 2004-05 dismantling of Yukos and Sibneft, Gazprom got into the oil business as well by taking over Sibneft, now called Gazpromneft.

But it was the first international salvo lobbed in early 2006 that caused a clamor in Europe. That’s when Gazprom cut off gas supplies to Ukraine after it balked at seeing its gas prices rise to $230 per 1,000 cubic meters (from $65), on par with prices paid by western European countries. Of course the issue was not what happened to Ukraine, which was drawing a tiny portion of the flowing gas. Cutting Ukraine‘s gas flow meant massive gas deficits in a freezing Europe. Nor was the Ukraine dispute the end of it. It opened the floodgates for gas price hikes, targeting Russia‘s friends and foes alike. The fruits of monopoly are obvious. According to an early July statement from CEO Alexei Miller, gas prices for a thousand cubic meters will be $500 by the end of 2008 and $1,000 by the end of 2009, compared to the current $230.

The Ukrainian affair was the trumpet heralding the sovereign. Hints of a new Russian empire, this time riding on oil and gas, projected hegemony over its neighbors, from East Asia to Europe. Putin was the new Tsar, and most Russians, starved for power after the Soviet collapse, loved him. Western niceties of democracy, human rights, and freedom of the press were never really big deals in that country. Transparency International puts Russia’s corruption rating between Nigeria and Indonesia, but that doesn’t seem to bother Russians, who are suddenly internationally relevant.

Gazprom has been the primary vehicle for the new imperium. Far beyond the former satellite states of Ukraine, Belarus, and the Baltics, Russia has resorted to divide and rule, dangling the same carrot in front of China, Japan, Germany, and Britain. It is coy over the ultimate destination of future energy pipelines, poised to reward or punish, depending on concessions and acquiescence.

Russian geopolitics, always shaped by energy sources, takes several hues. For example, Russia buys lots of discounted gas from Turkmenistan for its own use, allowing Gazprom to spare Russian natural gas resources and sell them outside the country at a huge premium. Russia and Turkmenistan signed recently a 25-year contract for Turkmenistan to increase its gas supplies piped to Russia to 2.3 trillion cubic feet per year, from 0.17 Tcf. Coincidence? This is exactly the amount Gazprom has agreed to sell to China, beginning in 2010.

But huge challenges lurk for Gazprom and Russia. With claims by many that the company cannot meet gas promises in both Europe and Asia in the near future, Gazprom has announced that it will spend $420 billion on projects by 2020 to bring more natural gas to market. Nearly half will go to pipeline transportation, and up to a third will go to exploration and production. While Gazprom inherited a huge infrastructure built by the Soviet Union, after decades of neglect those pipelines have deteriorated, and are in dire need of repair and upgrading. The cost of that effort will likely exceed Gazprom’s projected investments into new pipelines and infrastructure.

Still, Gazprom’s ambitions seem to escalate weekly. The company announced it may build a second LNG terminal near Vladivostok, on the Pacific coast, for Asian exports. Though there is little chance that will actually happen, Gazprom outrageously claimed that the first LNG tanker load would be shipped to China next year. The gas will be piped from energy-rich Sakhalin Island, where numerous disputes are brewing among Gazprom, Rosneft (its state-owned competitor), and Western super majors Exxon Mobil and Royal Dutch/Shell.

Gazprom, at least at the rhetorical level, oozes confidence, and has set ambitious goals for expanding its energy empire while attempting to assuage any remaining doubts of its capabilities. In June, CEO Alexei Miller said at the St. Petersburg Economic Forum, ”Our international business ties and our joint projects have turned Gazprom into a global company. We will rigorously abide by all of our long-term contract obligations. The size of our reserves permits us to confidently state that Gazprom is able to meet any solvent consumers’ demand for gas, in domestic and foreign markets alike.”

Miller has been on the stratospheric rhetorical path. In July he predicted that crude oil prices could reach $250 in the foreseeable future, and that as a result, Gazprom’s market capitalization would exceed $1 trillion by 2014. No other major energy company executive even came close to such a prediction, but then again, nobody else has the power to make his own predictions come true.

Rubbing it in a bit further, Miller suggested the creation of OPEC-2, a smaller core group of energy-producing countries that might have a greater effect on crude prices. Russia is currently trying to persuade Iran and Qatar to join this gas cartel in a move highly criticized by the U.S. and the E.U. Russia hopes to be admitted to OPEC within the first year of Medvedev’s term. Gazprom’s Miller defends this strategy: ”The main task of the forum, in contrast to OPEC, isn’t the setting of daily production quotas, but questions of long-term strategy and investment plans in the gas industry.”

Gazprom clearly has a strategy, and it’s to lock up as much gas as possible. In early July, Gazprom offered to buy all of Libya‘s exportable gas supplies. The company recently opened its first African office in Libya, and while it will take time to hash out a final agreement, Russia’s brash move to further control the European energy markets is hard to disguise. Libya is its only credible and neighboring competitor.

At the same time the U.S. is fighting an unwinnable war in Iraq and trying to contain radical Iran along with other Western powers, the Russians are cutting deals with Tehran. On July 13, Gazprom agreed to jointly develop oil and gas in Iran with its state oil company. Miller and Iranian oil minister Gholam-Hossein Nozari will develop Iran’s South Pars gas field and drill in Iranian oil fields.

With little worry about the politics of religion and radicalism (which Russia had ostensibly fallen victim to on occasion), this deepening alliance between it and Iran may allow Gazprom to capitalize on the latter’s energy riches. This, while the rest of the world recoils at the Iranian threat. Despite the fact that nearly all have shied away from investing in Iran, Russia’s Ekho Moskvy radio recently reported that Gazprom could replace French oil company Total’s projects in Iran.

The situation is now transparent and blatant, reminiscent of the Khrushchev era: world beware – the energy-invigorated Russian bear is at bay. After the Soviet Union’s collapse and its resulting economic calamity, it was up to Putin, through Gazprom, to redefine Russia‘s position in the world. Its abundant oil and gas resources are now being put to work to accomplish what nuclear weapons and 50 years of the Cold War were unable to.


8 svar to “Russia’s Gazprom’s Energy Imperialism”

  1. Vän av frihet Says:

    SophiaAlbertina för att du outtröttligt agerar för sunt förnuft i stora väsentliga frågor. Genom ditt grävande utanför den svenska ankdammen ger du många av oss – som inte har tid och möjlighet att forska i vad som händer och vad som sägs utomlands av förnuftiga människor och organisationer – möjlighet att hålla oss något mer väl informerade. En uppgift som man önskade att det skulle finnas en ny svensk seriös tidskrift som skulle kunna göra. Det finns behov av en sådan verklig ”Pravda” för åtminstone intellektuellt att ironisera något.


    Sverige finns inte med på Gazproms lista. Man behöver inte vara religiös för att tacka Gud för det. (När det gäller oljan måste vi dock fortsätta att tacka Allah så länge svenska politiker vägrar att bygga ut kärnkraften, men det är en annan men dock lika allvarlig historia av beroende av arabstater som snart är på väg att köpa våra bästa fastighetsbestånd och våra företag med pengar som vi överbetalar vår oljeimport för – tillika med av USA helt kontrollerade US dollars!).

    Alltså är vi emellertid ännu inte fast i Rysslands järngrepp när det gäller energi men våra EU-vänner är – när man läser den förfärande listan – gastkramande låsta i gasgreppet i enormt stor utsträckning. De har sålt folkens frihet.

    EU:s politiska handlingsförmåga gent emot Ryssland vid angrepp på små stater som t ex Georgien är därför i det närmaste förlamad. Hur har detta kunnat ske? Oansvariga europeiska politiker som är naiva är ansvariga. De har levt efter devisen: Fred i vår tid. Det gäller inte minst Sverige. Utan riktigt kritisk granskning och analys, utan fantasi och utan att ställa krav i detta fall på Ryssland har man stegvis hamnat i ett fruktansvärt beroende av ett kanske nytt Hitlertyskland.

    Vad händer när också Kina börjar marchera och kräva ”lebensraum” för deras folk, deras ekonomi och deras ”berättigade” krav på ”rättvis” andel av världens naturtillgångar inklusive fosila bränslen? Är någon så naiv att han/hon inte tror att detta kommer att bli ett framtida scenario? Ett scenario som kanske kan förhindras internationellt idag, till skillnad mot Rysslands aggressiva politik som inte nu går att hejda utan en form av åtminstone öppet intellektuellt världskrig med maktdemonstrationer av olika slag? Den som sitter på olje- och gasenergin sitter idag på utpressningsmöjligheter som är oanade. Frysande människor, stillastående fabriker och transportapparater accepterar folk inte. De uppger hellre sin frihet. Politikerna abdikerar som vanligt sitt ansvar och flyr eller låter sig köpas av förtryckaren. End of story.

    Mitt i allt detta håller Sverige på med orealistiska säkerhetsbedömningar och analyser i ankdammen. På ledarsidan i SvD idag redovisas varför svenska politiker måste tänka om och det snabbt. En omedelbar attitydförändring vis-a-vis Ryssland måste nu till och visas utåt.

    Att omedelbart placera all tänkbar militär inklusive flyg på Gotland vore en sådan stark markering för våra grannar i Baltikum, en säkerhetspolitisk gest mot Finland och ett resolut besked till Ryssland att vi inte accepterar kanonbåtsdiplomati. En kanonbåtsdiplomati som säkert är nästa skrämselattack som kan komma i anslutning till den ryska gasledningen utanför Gotland. Se bara på ryssarnas skickliga spel med Slite hamn som köpts för 30-40 miljoner kronor och vi har bara sett början? Vi måste också visa att vi inte accepterar vapenskrammel och absolut inte invasion av små demokratiska länder som nu i fallet Georgien. Enough is enoug.

    I nämnda artikel på SvD:s ledarsida, , skrivs bl.a. om varför Sverige måste ompröva sin säkerhetspolitik. Det är en vettig sammanfattning tycker jag och högst relevant. Rubriken klyder:

    En rad grundstenar för Sveriges nuvarande säkerhets- och försvarspolitik rubbas eller välts över ända av kriget mellan Ryssland och Georgien.

  2. Prison Planet Says:

    As a rule, the mind, residing in a body that has become weakened by pampering, is also weak, and where there is no strength of mind there can be no strength of soul.MohandasGandhiMohandas Gandhi

  3. sophiaalbertina Says:

    Vän av frihet,

    Tack för de uppskattande orden.

    Vad det gäller svenska massmedia så är det tyvärr bara att konstatera att de för länge sedan frångick sina uppgifter att sakligt rapportera om vad som sker i vår omvärld. Och att komma med förklarande och beskrivande analyser som sätter in den aktuella händelsen i ett större perspektiv och ger en historik bakgrund.

    I själva verket så är det ju tyvärr så att massmedia, som i fallet med Global Warming Hysterin, AKTIVT deltar i att sprida denna ovetenskapliga hysteri i direkt konfrontation mot vad journalistik skall handla om.

    I frågan om FRA lagen så kunde inte ens massmedia förstå, och ha självinsikt nog, att denna fråga var av vital betydelse för Sverige som ett rättssäkert och demokratiskt land.
    Och att denna lag var direkt riktade mod dem själva.

    Polletten trillade först ner – ATT DE SJÄLVA KUNDE DRABBAS – efter att lagen hade antagits och bloggsfären hade högljutt protesterat och ordnat demonstrationer på gator och torg. Då, och först då, så började massmedia så sakteliga vakna till liv. Men det var så dags då.

    Så det sorgliga tillståndet vad det gäller svenska massmedias bevakning av omvärlden är att för att förstå vad som VERKLIGEN händer i vår omvärld så måste man sluta läsa och titta på svenska nyheter. Och hitta andra kanaler.

    Rapporteringen är oftast så vinklade och PK korrekta att det blir närmast löjeväckande om man vet vad som verkligen pågår. Och detta HAR INGENTING ATT GÖRA MED höger-vänster perspektiv, borgerliga eller sosse värderingar etc.

    Utan det enkla faktum att för att förstå något så måste man ha så korrekta fakta som det går att få. Hur obehagliga de än kan vara för ens egna värderingar.

    Och därefter så kan man börja analysera skeendena – vem som har gjort vad, i vilken ordning och varför, vem som har påverkat vem och varför, vem som gynnas att ett visst skeende etc.

    Vad det gäller europeiska politiker och affärsmännens ansvar för dagens tillstånd av beroende av Rysslans välvilja så finns det många förklaringar.

    En är politikers kortsiktiga här och nu tänkande. Det kortsiktiga partipolitiska tänkandet även när man är satt att sköta HELA Sveriges väl och ve. Där det ”gäller” att vara så populär det går utan att behöva ta impopulära och obekväma beslut. Och där dessa obekväma beslut med varm han skyfflas över till nästa regering eller regeringen efter den, eller till nästa generation etc.

    Och en närmast total avsaknad av långsiktigt strategiskt tänkande och insikt om att detta behövs för ett land.

    I andra fall så är det tyvärr medvetna beslut. Ta exemplet/fallet med Gerhard Schröder. Socialdemokratisk partiledare och Tysklands förbundskansler 1998-2005

    Där Schröder mycket målmedvetet drev ett närmande till Putin och ett genomdrivande av Nord Stream projektet (gasledningen till Tyskland och Central Europa). Där undertecknandet skede den 24 oktober 2005. Fem veckor EFTER att Schröders SPD förlorat valet (- 3,5 %).

    Den tyska regeringen ställde ut en 1 miljard euros som säkerhet/garanti för att ledningen skulle kunna byggas. Vilket man i princip aldrig gör annars. Detta föranledde EU kommission att inleda en undersökning om brott mot konkurrens lagarna och statsstöd

    Gazprom erbjöd kort efter undertecknandet Schröder att bli ordförande i ”the shareholders’ committee” för Nord Stream AG med €250,000-per år i lön. Och Schröder tackade ja till detta erbjudande.

    Gazprom är sedan maj 2005 100 % ägare av North Transgas Oy som driver projektet. Företaget ”The North European Gas Pipeline Company” (senare Nord Stream) bildades i Zug, Schweiz för detta ändamål.

    I detta fall har du alltså en före detta förbundskansler som nu mera AKTIVT arbetar för att främja ETT ANNAT lands intressen I STRID MED SITT EGET hemlands.

    Så här skrev Washington Post i sin ledare den 13 december 2005:

    “IT’S THE SORT of behavior we have — sadly — come to expect from some in Congress. But when Gerhard Schroeder, the former German chancellor, announced last week that he was going to work for Gazprom, the Russian energy behemoth, he catapulted himself into a different league. It’s one thing for a legislator to resign his job, leave his committee chairmanship and go to work for a company over whose industry he once had jurisdiction.

    It’s quite another thing when the chancellor of Germany — one of the world’s largest economies — leaves his job and goes to work for a company controlled by the Russian government that is helping to build a Baltic Sea gas pipeline that he championed while in office. To make the decision even more unpalatable, it turns out that the chief executive of the pipeline consortium is none other than a former East German secret police officer who was friendly with Vladimir Putin, the Russian president, back when Mr. Putin was a KGB agent in East Germany. If nothing else, Mr. Schroeder deserves opprobrium for his bad taste.

    But the announcement should also raise questions in German voters’ minds about the real reasons Mr. Schroeder was so keen to see this pipeline project launched. The pipeline has cost Germany diplomatically by infuriating its Central European and Baltic neighbors.

    They point out that the Russian government chose to use the sea route rather than run a new pipeline alongside one that already exists on land, despite the far greater expense. The only possible reason for doing so was political: The Baltic Sea pipeline could allow Russia, a country that has made political use of its energy resources, to cut off gas to Central Europe and the Baltic states while still delivering gas to Germany. Many have wondered why Germany chose to go along with this project. Could it have been because the former chancellor realized that he was, in effect, creating his own future place of employment?

    On a broader level, Mr. Schroeder’s decision to swap his job with the German government for a job funded by the Russian government should raise questions for German voters about their country’s relationship with Russia. During his seven years as chancellor, Mr. Schroeder went out of his way to ignore the gradual suppression of political rights in Russia and to play down the significance of Russia’s horrific war in Chechnya. Throughout his term in office, Mr. Schroeder thwarted attempts to put unified Western pressure on Russia to change its behavior. We can only hope that Germany’s new chancellor, Angela Merkel, uses this extraordinary announcement as a reason to launch a new German policy toward Russia, one based on something other than Mr. Schroeder’s private interests.

    Demokraten Tom Lantos, ”chairman of the United States House Committee on Foreign Affairs and holocaust survivor”, liknade Schröder med en ”political prostitute”. Så här sa han:

    ”I referred to him as a political prostitute, now that he’s taking big checks from (Russian President Vladimir) Putin. But the sex workers in my district objected, so I will no longer use that phrase,”

    Det var ju även Schröder’s justitieminister, Herta Däubler-Gmelin, som liknade Bush med Adolf Hitler. Medans hon däremot aldrig har sagt ett ont ord om Putin vad det nu kan bero på?

  4. 9/11 Truth Says:

    The two most misused words in the entire English vocabulary are love and friendship. A true friend would die for you, so when you start trying to count them on one hand, you don’t need any fingers.LarryFlyntLarry Flynt

  5. Vän av frihet Says:

    Om FRA läste öppen information och informerade regeringen oberoende av vilken regering så hade Sverige protesterat högljutt mot gasledningen utanför Gotland. Man hade också förbjudit Slite hamn att ta emot 20-30 miljoner dollars från ord Nord Stream. Och som sagt, var i h-e är svenska massmedia?

    Tack Sophia Albertina för ytterligare en ögonöppnare. Sveriges handlande är en skandal både i miljöfrågorna, FRA-ärendet och nu när det gäller inställningen till Ryssland i samband med Gerogien-kriget och mycket annat.

  6. Islamic Jihad Says:

    It’s discourging to think how many people are shocked by honesty and how few by deceit.SirNo%EBlCowardSir No?l Coward

  7. Ron Paul Says:

    The more I think about it, the more I agree with the bees: worship the Queen and kill the unemployed.ArthurLottiArthur Lotti, American street philosopher

  8. List of Gazprom’s huge empire of subsidiaries – Part 1 « UD/RK Samhälls Debatt Says:

    […]  The Re-Sovietization of the Russian Press and Gazprom’s active part in it.,  Russia’s Gazprom’s Energy Imperialism,  Scratch Russia Georgia War and You Find Oil and Gas Pipelines och Moscow’s Sinister […]


Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in: Logo

Du kommenterar med ditt Logga ut /  Ändra )


Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )


Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )


Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: