Välkommen till Stasi och KGB land DAG 110 – Nu får det vara nog!

Som ett komplement till mitt tidigare post Välkommen till Stasi och KGB land DAG 109 – IPRED och en Upphovs- och Copyrightlagstiftning som har blivit absurd för konsumenterna kommer här mera om en Upphovs- och Copyrightlagstiftning som bara blir mer och mer absurd för konsumenterna.

varning-2 

Som sagt – NU får det vara nog!

We are Mad as hell på att bli betraktade som tjuvar och skurkar. Och har vi inget gjort nu så UTGÅR MAN FRÅN ATT VI SNART KOMMER ATT GÖRA NÅGOT!

Hur vi än gör så är vi antingen redan brottslingar eller presumtiva brottslingar i ”deras” värld. För så har ”de” bestämt!

Att tvingas se på en ”uppläxning” på 23 eller 27 OLIKA SPRÅK där man förklarar för oss att man betraktar ”oss” som presumtiva tjuvar i 5 minuter.

INNAN VI ENS KAN BÖRJA TITTA PÅ FILMEN!

För en film som jag HAR KÖPT OCH HAR ÄGANDERÄTTEN TILL.

Eller att om jag köper en DVD i New York så kan jag inte titta på den i Europa, Asien etc. För det har ”de” bestämt!

Om jag däremot köper en tidning, bok etc. i New York så utgår ALLA naturligtvis från att man kan läsa den varthelst på jorden man är.

Och om jag köper en CD skiva så kan jag inte kopiera den till datorn eller i vissa fall inte spela den i cd spelaren i bilen. För det har ”de” bestämt!

För en CD skiva som JAG HAR KÖPT OCH HAR ÄGANDERÄTTEN TILL.

Och jag kan ge hur många exempel som helst på detta, det totala vansinnet att en hel industri förklarar krig MOT SINA EGNA KUNDER. Och gör ALLT för att göra livet som kund så svårt det överhuvudtaget går.

Och lägg märke till att denna industri ALLTID HAR MOTARBETAT TEKNISKA LANDVINNINGAR OCH UTVECKLINGEN!

Man var emot och motarbetade radion redan på den tiden. Följt av kampen mot grammofonen, TV: n , videon, kassettbandspelaren etc. etc.

Och bara för att visa hur otroligt korkade och ICKE AFFÄRSMÄSSIGA de här mörker männen och kvinnorna är så kan man just ta exemplet med videon som det gjorde ALLT för att motarbeta och sänka.

På 80 och 90 talet så tjänade denna industri MERA på intäkterna från dessa videos (försäljning, uthyrning etc.) ÄN VAD DE TJÄNADE PÅ SJÄLVA FILMVERKSAMHETEN!

Om dessa mörkermän och kvinnor hade lyckats med att stoppa videon så hade de med andra ord raderat sin största inkomstkälla de närmaste 20 åren.

Snacka om smart business och customer orientation!

Och detta totala vansinne får nu AKTIVT STÖD AV VÅRA POLITIKER OCH RÄTTSAPPARATEN!

Tack vare våra intälägänta politiker som har, i brott mot grundlagen, sålt ut allt vad fri- och rättigheter, och rättssäkerhet heter.

Och överlämnar rättskippningen till privata affärsintressen som numera har större befogenheter än polisen.

Som istället för att inse den unika möjligheten att för första gången i mänsklighetens historia göra kunskap och information åtkomlig och lättillgänglig här och nu ÖVER HELA VÄRLDEN för ALLA ”instantly”, istället gör ALLT för att begränsa denna frihet och att upprätthålla några få, stora bolags förlegade och teknik/konsument fientliga affärsmodeller.

Se där ett värdigt mål att offra alla medborgares fri- och rättigheter samt vår rättssäkerhet för!

Här följer tre utmärkta exempel på denna ilska som vi medborgare känner. Och som sagt :

Snart är det EU val och då om inte förr är det dags att skicka en mycket tydlig signal till de etablerade partierna att vi har fått nog av alla dessa lögner och inskränkningar i våra fri- och rättigheter!

 

Partierna måste läsa skriften på väggen

http://blogg.expressen.se/peterj/entry.jsp?messid=495711

Piratpartiet har nu bortåt 30000 medlemmar, visserligen gratismedlemmar och via internet, men i alla fall. Det är ungefär en fördubbling före domen mot Pirate Bay. Och får nog tas som en liten varning till alla etablerade svenska partier. Man ska nog inte försöka bortförklara ilskan eller underskatta den.

På en mailinglista jag är med på gjorde en av deltagarna följande inlägg i dag:

Själv är jag en konservativ medelålders man som aldrig någonsin har ”fildelat”. (Och jag tycker illa om piratkopiering.) Ändå har jag nu för avsikt att gå med i piratpartiet, rösta på dem i EU-valet och ge dem ett penningbidrag till deras valkampanj.

Orsaken till detta är förstås att alla andra partier helt uppenbart är beredda att införa sinnessjukt oproportionerligt repressiva lagar och kontroller för att en ganska oväsentlig näring (nöjesindustrin) under några år till skall kunna klamra sig fast vid en fullständigt obsolet och förlegad affärsmodell.

Det vore ju en sak om det handlade om krig och terrorism, om akut brist på mat eller på rent vatten. Då kunde man ju förstå om situationen vore så fruktansvärt allvarlig att vissa inskränkningar i den personliga integriteten vore nödvändiga.

Men nu handlar det inte om något som är ens det minsta lilla oundgängligt för någons överlevnad eller hälsa, utan om att en i sig ganska oväsentlig industri skall kunna hålla fast vid ett förlegat sätt att tjäna alldeles för mycket pengar, att dagens trubadurer, skådespelare och andra gycklare och deras finansiärer inte skall behöva anpassa sin affärsmodell till utvecklingen.

En total, en helt osannolik, en fullständigt patologisk brist på sinne för alla proportioner. Ungefär som att jämna ett helt samhälle med marken bara för att kejsaren under några veckor skall kunna ta morgonpromenader ostört på just den platsen.

Till sist en fråga: Är det någon på listan (utom riksdagsmän och andra i uppenbar lojalitetskonflikt) som _inte_ har för avsikt att rösta på piratpartiet i EU-valet? Och i så fall: Varför i helvete inte?

Jag skrev och frågade om jag fick citera honom och gav han genast sin tillåtelse och tilla att han tänkte kopiera upp den själv och sprida i sitt villaområde. Så nog finns det en ilska över den hejdlösa repressionen i fildelningsregleringen som går långt bortanför finniga och bleksiktiga hackertonåringar.

 

Läsarförakt, lyssnarförakt, väljarförakt

http://fridholm.net/2009/04/20/lasarforakt-lyssnarforakt-valjarforakt/

måndagen den 20/4 -2009, av Göran Widham

Från Leo Erlandsson fick jag idag veta att Peter Sunde har den goda smaken att citera

Thomas Paine:

What we obtain too cheap we esteem too lightly.

I citatet gömmer sig ironin att piratrörelsen konstant anklagas för att vara snåla och ovilliga att betala för sig – dvs cheap. Men det är inte det handlar om. Att göra om frågeställningen till denna förenklade, moralistiska, svartvita bild visar bara på ett monumentalt förakt. Ett förakt för inte bara en hel generation. Nej, vi finns i alla åldrar vi som känner oss misshandlade och missförstådda.

Det handlar om ett förakt för en hel läsekrets, en hel lyssnarskara, en hel väljarkår.

Läsarförakt

De har varit några stycken, representanterna för Sveriges författare och gammelmediala journalister (Jan Guillou, Liza Marklund, Carina Rydberg) som har velat göra sig till tolk för hela sin yrkeskår. De har utan att bry sig om att sätta sig in i vare sig teknik, ekonomi eller spridning av upphovsrättsligt skyddade verk utnämnt en hel rörelse till tjuvar. Spännande nog en hel rörelse som inbegriper många av de kollegor de gör sig till tolk för (Unni Drougge, Anna Troberg, Anders Widén och lustigt nog Carina Rydberg igen).

Senast i raden av träskallar är Dick Harrison som lyckas med konststycket att gråta ut över en utebliven försäljning när han bevisligen inte tillhör de mest nerladdade författarna i Sverige. Han har antagligen större problem med gammaldags xeroxkopiering.

Dick fungerar dessutom som ett utmärkt exempel på det läsarförakt jag talar om. Han anser nämligen inte att han behöver upprätthålla någon annan kontakt med sin läsekrets än böckerna. Det ingår inte i jobbet för en författare. Han ska helt enkelt ha betalt eftersom han skriver.

I de flesta arbeten kan man inte definiera bort behovet av kunder, men det är klart när man anklagar sin läsare för att vara tjuvar, så är det ju uppenbart att man inte ser dom som kunder. Frågan är bara hur länge man har läsare. Jag har i vilket fall läst min sista Dick Harrison-bok.

Ett annat läsarförakt är det som uppvisas av papperstidningarna. DN:s Wolodarski kallar idag självaste Google för parasiter. Jag är övertygad om att jag inte är ensam om att anse att jag har mer nytta av Google än av DN. Varför det är fult av Google men fint av DN att aggregera information har jag redan funderat över idag.

Och det tål verkligen att fundera på. För Wolodarski tycks mena att det är läsekretsens fel att hans tidning inte tjänar pengar. Den läsekrets som upptäckt att den får en lika bra eller i alla fall mer prisvärd nyhetskälla genom att använda gratistidningar och gratistjänster på nätet. Jag tror vi nyhets- och samhällsintresserad är vuxna nog att välja bort dåliga nyhetstjänster, som t ex DN som ju uppenbarligen inte respekterar oss och våra val.

När vi gör det valet ropas på rättsliga eller politiska ingripanden. De som ropar borde minnas att det sällan har varit lyckat att förbjuda eller begränsa användningen av modern teknik för att rädda företag som är fast i den gamla. De som vill överleva måste istället utvecklas med sin tid.

Lyssnarförakt

Om författarna har problem med sina läsare så är det ingenting mot hur arga musikerna är på sina lyssnare. Mångmiljonärerna Björn Ulvaeus och Per Gessle (som dessutom båda varit inblandade i upphovsrättstvister) vill att vi ska tycka så synd om dem för deras uteblivna inkomster (för att de blir bestulna). Fast det de egentligen vill är ju att göra sig till talesmän för de som i framtiden ska kunna sitta på en hög av guld tack vare gamla meriter och gamla royalties.

De tycks inte fatta att dagens begåvade unga artister är på väg någon helt annanstans. En annan typ av musik, en annan yrkesroll och en annan sorts karriär. Och att det sker av nödvändighet. För när dagens unga börjar närma sig pensionen kommer det inte finnas några stora nationella radiostationer och tevekanaler som kan generera fantasisummor i STIM, inte heller några möjligheter till royalties genom att ge ut den tredje sortens plastbit och tvinga alla fans att köpa samma musik för tredje gången.

Ska vi kalla det lyssnarförakt? Om ni tvivlar så kan ni läsa vad Åsa Jinder skriver på sin blogg till en förhållandevis artig läsare som kommenterat:

Ännu en idiot.
Som pratar om SIN INTEGRITET som om den vore viktigare än det faktum att han STJÄL FRÅN ANDRA.
Lägg ner för fan. På allvar.
Lägg ner.
Det går verkligen inte att diskutera med idioter. Tjuvar.
Som buhuuuuuar om sin integritet och buhuuuar om stopp på samhällutvecklingen om inte de får stjäla…buhuuuu.
Vad är det som är så svårt att förstå i meningen – du skall betala- du, skall eller betala?

Leo Erlandsson som skrev kommentaren Jinder svarar på hade på inget sätt antytt att han inte ville betala för musik. Han kunde mycket väl ha varit en framtida köpare av en Åsa Jinder-skiva. De flesta av oss som är mot IPRED och kritiska till TP-domen vill faktiskt inte stjäla musik. Många av oss fildelar inte ens. Jag har betalat för all musik jag äger.

Vad vi däremot är, är förbannade. Arga på en bransch som inte litar på oss, som behandlar oss som tjuvar. Som tvingar oss att köpa samma vara flera gånger. Som inte låter oss spela den musik vi köpt var vi vill. Det betyder i mitt fall att jag kan ha förståelse för de sk tjuvarna, förståelse för att man till slut ledsnar på att det man vill köpa inte går att köpa.

Jag saknar också den gamla skivbutiken där det var självklart att man ville provlyssna innan man köpte. Oerhört mycket av de musik som ligger och skräpar som mp3:or i folks datorer spelas aldrig. Den plockades ner för att provlyssnas och har sedan glömts bort. Är det verkligen upphovsrättsbrott att flytta en bunt ettor och nollor om dessa ettor och nollor aldrig blir omgjorda till musik av en DA-omvandlare? Och om det är det juridiskt, är det rimligt?

Varför är artisterna så arga när det var de och deras representanter som startade krig mot kunderna? Extra underligt blir alltihop när vi talar om ett rättsfall om saker som skedde för fyra år sen, när det idag äntligen börjar dyka upp tekniska och affärmässiga lösningar.

Väljarförakt

Till sist är det dags att döpa om politikerföraktet. Det handlar inte om ett förakt mot politiker. Det handlar om politikernas förakt mot sina väljare. Det är dags att kalla det vid dess rätta namn: Väljarförakt!

Efter Bodströmsamhället, FRA-frågan, stiftandet av IPRED-lagen så är det tydligt att vad väljarna vill tala med sina politiker om är ganska ointressant för politikerna mellan valen. Vi blir fler och fler som ger upp hoppet om partier som inte tycks ha behov av något annat än väljare. Medlemmar vill man väl fortfarande ha, men aktivister, funktionärer och folk som vill vara med och forma politiken, nej tack.

När människor reagerar med att starta nya partier så är detta en av de mest grundläggande politiska rättigheterna. Något som borde högaktas av det politiska systemet, även om det inte håller med om idéerna hos de nya partierna. Om ett nytt parti dessutom lyckas med något som närmast är den moderna politikens heliga Graal, att engagera ungdomar politiskt, så borde ju detta parti väcka en smula intresse. Men det som sker är ett förminskande och förlöjligandet av nya partier. Piratpartiet är knappast det första partiet som råkar ut för detta.

Det är dags för lite respekt och tolerans inte bara mot piratpartiet utan mot läsare, lyssnare och väljare.

 

 

Att få lön för sitt arbete

http://scriptorium.se/josh/2009/04/19/att-fa-lon-for-sitt-arbete/

– Joshua_Tree @ 19:46

Kampen om kulturen eskalerar snabbt just nu. Debatten har varit glödhet sedan Ipred röstades igenom och katalyseras ständigt av nya händelser, som rättegången mot The Pirate Bay, införandet av Ipred och domen mot TPB. Det går knappt en dag utan att någon företrädare för upphovsrättslobbyn, antingen en direktör eller en upphovsman, gråter ut i media, ondgör sig om tjuvar och vädjar om att rätten att få betaaalt för sitt arbete. Jag försökte länge ha överseende och förståelse för åtminstone upphovsmännens känslor och rädslor, men jag har fått nog nu. Tills dess att ni själva börjar använda er av hyfs och visa respekt för era meningsmotståndare, fans och läsare kan ni dra åt helvete för min del.

Med hyfs och respekt menar jag till att börja med att kalla saker för vad det är. Att ständigt kalla saker för stöld när det inte är stöld är intellektuellt ohederligt. Vilselededande. Eller varför inte lögn? Upphovsrättsintrång må vara ett brott, men det är inte stöld, det är inte våldtäkt, det är inte rattfylla, mord, kidnappning, hemfridsbrott eller landsförräderi. Det är upphovsintrång. Och medhjälp till upphovsrättsintrång är givetvis då inte heller stöld, våldtäkt, rattfylla eller något annat. Det är inte ens medhjälp till stöld, våldtäkt eller rattfylla. Det är medhjälp till upphovsrättsintrång.

Vidare vore det fint om man slutade ljuga om hur mycket pengar man förlorar. Vi känner ju alla till den pinsamma historia som Liza Marklund och hennes vän Johan ställde till med nyligen, när han förklarade hur mycket Stockholm Stoner förlorat på fildelning och hon helt okritiskt skrev om det. Det tog svärmen några minuter att göra den research Marklund inte orkade göra, och så var lögnen avslöjad. Historikern Dick Harrison gör samma sak. Han vet minsann något som ingen annan vet – nämligen hur många böcker han borde ha sålt. Det måste han veta, ty han vet hur hårt hans ekonomi drabbats av fildelning. Han är faktiskt en av de som drabbats hårdast av fildelning, enligt Aftonbladet. För övrigt är han en ouppfostrad rövhatt som inte låter sina meningsmotståndare tala till punkt. Att avbryta sina motdebattörer är stöld, våldtäkt och rattfylla!

En intressant detalj när det gäller Dick Harrisson är att om man söker på hans namn på The Pirate Bay så får man… ingenting! Dick jävla Harrison är inte fildelad på The Pirate Bay, men han vet minsann att det är deras fel att han inte har ett fetare bankkonto än han har. Det måste vara så bekvämt att leva i en sådan föreställningsvärld. ”Om inte om vore så vore jag rik som ett troll”. Det finns alldeles säkert en psykologiterm för slikt.1

Och så var det ju det där med att få betalt för sitt arbete. Det är också en intressant inställning, att man har rätt att få betalt för sitt arbete. Vi vanliga löntagare vet att någon sådan naturrätt inte existerar. Lön för sitt arbete får man om arbetet efterfrågas. Annars får man skaffa sig ett annat arbete eller stämpla. Om jag går ut och gräver ett hål i gatan här utanför utför jag ett arbete, men jag är ganska säker på att när jag går till gatukontoret för att kräva lön för mitt arbete kommer jag istället att bli åtalad och bötfälld. Vafalls!? Ska jag betala för mitt arbete? Vad är det för jävla samhälle vi lever i!?

På samma sätt kan jag inte kräva att jag ska få betalt för det jag skriver eller för mitt gitarrspelande. Betalt får jag om någon är villig att anlita mina tjänster eller köpa vad jag skapar. Om jag kysser en Opel på skiva kommer jag inte att få en spänn för det, men är det verkligen fildelningens fel? Om Stockholm Stoner kysser en Opel på skiva får inte de heller betalt för det, men i Liza Marklunds och Dick Harrisons verkligheter är det givet att det beror på fildelningen.

Om Per Gessle däremot kysser en Opel på skiva så kommer han att tjäna pengar på det. Där har vi den verkliga ”stölden” – det faktum att det finns en gräddfil i kulturbranschen som gör att om du blivit tillräckligt känd är du garanterad att dra in pengar oavsett vad du släpper för skit. Aktörerna i gräddfilen stjäl från alla andra upphovsmän. Fildelning kan ändra på det. Alla dessa upphovsmän som aldrig får någon som helst hjälp med marknadsföring men ändå bör avstå större delen av intäkterna för sitt arbete till ett bolag enbart för ynnesten att bli utgivna har en möjlighet att bli sedda, upptäckta, älskade, genom fildelning. Klart som fan att gräddfilen bävar!

Tillbaka till det där med rätten att få lön för sitt arbete. När Anna Troberg försökte debattera med Dick Harrison uttryckte han att det där med kontakt med sina läsare inte var något som roade honom. Han var inte intresserad av att ägna sig åt dylikt. Liksom Anna tycker jag att det är märkligt att just författare ska ha privilegiet att bara syssla med sådant de tycker är kul, och naturligtvis få betalt för det. Tror du att jag står på ett fabriksgolv för att jag tycker att det är kul, Dick? Är du dum i hela huvudet?

För större delen av befolkningen är det faktiskt så att man får betalt för att göra saker som inte är så roliga, men som behöver göras. Saker som är roliga gör man gärna gratis. För en klar minoritet existerar förhållandet att man faktiskt får betalt för att göra något man tycker är roligt att göra, som att skriva böcker eller spela musik, lira hockey eller meka med bilar. Eller vad det nu må vara. Det finns givetvis en hel del knegare som verkligen älskar sitt jobb, det måste inte vara ett kreativt yrke, och jag gläds med alla som har den ynnesten, men att det skulle vara en självklarhet att tjäna pengar på att ha kul är världsfrånvänt.

Det är här problemet uppstår för just upphovsmännen, för de är faktiskt beroende av människors betalningsvilja. Visserligen har upphovsrättindustrin skapat en del fiffiga insamlingstjänster som gör att upphovsmännen får betalt även om ingen köper skiten, genom offentligt framförande i radio och tv till exempel, men i längden räcker inte det. Säljer man inte så framförs man till slut inte heller offentligt. Man kan bara kyssa en Opel på skiva så många gånger innan folk vänder en ryggen, även om det kan vara svårt att tro.

Betalningsviljan är heller inte enbart upphängd på huruvida människor är beredda att betala för det man skapat. Det räcker inte att folk älskar det du skapar. De måste också älska dig. Du är ditt varumärke. Om du inte är intresserad av dina fans är de inte intresserade av dig. Om du kallar dem tjuvar kommer de att be dig dra åt helvete och gå vidare. Det är tämligen enkel psykologi och det är obegripligt att somliga inte förstår det. Fråga vilken näringsidkare som helst och de kommer att berätta att a och o är att hålla sig väl med sina kunder. Det finns en anledning till att man säger kunden har alltid rätt. Vad tror ni händer med Sibas kundunderlag om deras personal står utanför entrén och skriker ”tjyv!” efter alla som går förbi och istället besöker Elgiganten?

Vill ni ha betalt för ert arbete? Skapa något som människor är beredda att betala för. Sätt ett pris som människor är beredda att betala. Och, framför allt, var rädd om era kunder. Utan kunder har ni ingenting.

Slutligen hoppas jag att alla de upphovsmän som nu sjunger upphovsrättsindustrins lov får duktigt betalt för sitt lobbyarbete. Det är nämligen de sista betalningarna ni kommer att få. Era fans vänder er ryggen för att ni spottar på dem, och när de slutar köpa era verk, när pengarna slutar ramla in, då kommer bolagen också att dumpa er.

All work and no play makes Jack a dull boy.

– ur The Shining.

Läs även andra bloggares åsikter om <a href=”http://bloggar.se/om/fri-+och+r%E4ttigheter” rel=”tag”>fri- och rättigheter</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/yttrandefrihet” rel=”tag”>yttrandefrihet</a>,<a href=”http://bloggar.se/om/fra” rel=”tag”>fra</a>

Annonser

Etiketter: , , ,

4 svar to “Välkommen till Stasi och KGB land DAG 110 – Nu får det vara nog!”

  1. Mikael Says:

    Once this city used to pulse with energy, dirty and dangerous, but alive and wonderful. Now it is something else. The changes came slowly at first. Most did not realise or did not care, and accepted them. They chose a comfortable life. Some didn’t.” (Mirror’s Edge

  2. Välkommen till Stasi och KGB land DAG 135 – IPRED och en Upphovs- och Copyrightlagstiftning som har blivit absurd för konsumenterna « UD/RK Samhälls Debatt Says:

    […] Välkommen till Stasi och KGB land DAG 110 – Nu får det vara nog! […]

  3. Välkommen till Stasi och KGB land DAG 269 – En Copyright/Rättighetslagstiftning som MED Politikernas HJÄLP har blivit ETT DIREKT HOT mot våra fri- och rättigheter och EN FARA för demokratin. « UD/RK Samhälls Debatt Says:

    […] Och så här skrev ja i mitt inlägg Välkommen till Stasi och KGB land DAG 110 – Nu får det vara nog!: […]

  4. Välkommen till Stasi och KGB land DAG 273 – Telekomoperatörerna går ÄNTLIGEN i svaromål « UD/RK Samhälls Debatt Says:

    […] dessa mörkermän som har bekämpat ALLT vad teknikutveckling heter sedan början av 1920 talet (se Välkommen till Stasi och KGB land DAG 110 – Nu får det vara nog! ) som skall bestämma över landet Sveriges framtid inom IT, och våra fri- och rättigheter. Där […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: