Välkommen till Stasi och KGB land DAG 269 – En Copyright/Rättighetslagstiftning som MED Politikernas HJÄLP har blivit ETT DIREKT HOT mot våra fri- och rättigheter och EN FARA för demokratin.

Tyvärr så gäller fortfarande denna varning dag 269 och eländet fortsätter:

varning-2

Från och med 00:00:01 den 1 januari 2009 så lever vi i ett land med en TOTAL OFFICIELL MASSAVLYSNING a la Stasi och KGB.

Tack vare våra intälägänta politiker som har, i brott mot grundlagen, sålt ut allt vad fri- och rättigheter, och rättssäkerhet heter.

Och vansinnet fortsätter! Och verkar snarast ÖKA I TAKT! Datalagringsdirektiv, Telekompaket, ACTA, IPRED, IPRED2, FRA1 och FRA 2, Remote Searching ,  Polismetodutredningen etc.

Nu vet vi även om EU:s Indect projekt som skall ÖVERVAKA INTERNET  för att LETA EFTER ”Abnormal Behaviour”. Där det ingår sådana delprojekt som ”ADABTS: Automatic Detection of Abnormal Behaviour and Threats in crowded Spaces”, ”SUBITO: Surveillance of unattended baggage and the identification and tracking of the owner” och ”SAMURAI: Suspicious and Abnormal behaviour Monitoring Suspicious Using a network of cameras for sItuation awareness enhancement”.

 “A five-year research programme, called Project Indect, aims to develop computer programmes which act as ”agents” to monitor and process information from web sites, discussion forums, file servers, peer-to-peer networks and even individual computers. Its main objectives include the ”automatic detection of threats and abnormal behaviour or violence”.

http://www.telegraph.co.uk/news/uknews/6210255/EU-funding-Orwellian-artificial-intelligence-plan-to-monitor-public-for-abnormal-behaviour.html

Så här skrev jag i mitt inlägg Välkommen till Stasi och KGB land DAG 135 – IPRED och en Upphovs- och Copyrightlagstiftning som har blivit absurd för konsumenterna:

”Bonniers avtal låser författare på livstid, och författarens arvingar ytterligare en livstid.”

”Bonniers utnyttjar sin dominerande position för att få avtal som ger dem rätt att sitta på författares texter utan att faktiskt göra något. Böcker låses in i upp till tre år utan att författaren får en enda krona.”

”På det här sättet drar Bonniers med sig hela bokbranschen i samma träsk som nästan tagit kål på musikbranschen.”

Ett mycket illustrativt exempel på IPRED lagens totala vansinne och dess förödande effekter. Det är alltså dessa affärsintressen regeringen har gett större befogenheter än polisen och offrat våra fri- och rättigheter samt vår rättssäkerhet för.

Så att privata affärsintressen kan låsa in vår kultur i TVÅ livstider. Och stämma skiten ur och HOTA vanliga familjer så att de kan sitta på denna kultur utan att behöva GÖRA NÅGONTING!

Tack för det Sveriges riksdag och regeringen!

Som istället för att inse den unika möjligheten att för första gången i mänsklighetens historia göra kunskap och information åtkomlig och lättillgänglig här och nu ÖVER HELA VÄRLDEN för ALLA “instantly”, istället gör ALLT för att begränsa denna frihet och att upprätthålla några få, stora bolags förlegade och teknik/konsument fientliga affärsmodeller.

Se där ett värdigt mål att offra alla medborgares fri- och rättigheter samt vår rättssäkerhet för!

Som sagt, vi har ”värdiga” representanter i regeringen och riksdagen som ”verkligen” tillvaratar svenska folkets intressen. Om 4 veckor är det val till EU parlamentet (se mitt inlägg EU – The inner game and the Corruption that Cost £684 931,5 per hour EVERY hour EVERY day EVERY year. And is increasing.). Då blir det ett utmärkt tillfälle att påminna dessa arroganta makthavare som har gjort allt för att inskränka våra fri- och rättigheter och vår rättssäkerhet i brott mot grundlagen,  om att det FORTFARANDE faktiskt är folket som röstar  och FORTFARANDE avgör vilka partier som kommer in.

Som det står i regeringsformens första kapitel första paragrafen: ”All offentlig makt i Sverige utgår från folket. Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning…” och ” Den offentliga makten utövas under lagarna.”

http://www.riksdagen.se/templates/R_PageExtended____6055.aspx

Jo vi har märkt det!

Det är dags att folket tar tillbaks denna makt och påminner vår politiska maktelit om att detta enkla förhållande FORTFARANDE FAKTISKT GÄLLER.”

Och så här skrev ja i mitt inlägg Välkommen till Stasi och KGB land DAG 110 – Nu får det vara nog!:

 ”Som sagt – NU får det vara nog!

We are Mad as hell på att bli betraktade som tjuvar och skurkar. Och har vi inget gjort nu så UTGÅR MAN FRÅN ATT VI SNART KOMMER ATT GÖRA NÅGOT!

Hur vi än gör så är vi antingen redan brottslingar eller presumtiva brottslingar i ”deras” värld. För så har ”de” bestämt!

Att tvingas se på en ”uppläxning” på 23 eller 27 OLIKA SPRÅK där man förklarar för oss att man betraktar ”oss” som presumtiva tjuvar i 5 minuter.

INNAN VI ENS KAN BÖRJA TITTA PÅ FILMEN!

För en film som jag HAR KÖPT OCH HAR ÄGANDERÄTTEN TILL.

Eller att om jag köper en DVD i New York så kan jag inte titta på den i Europa, Asien etc. För det har ”de” bestämt!

Om jag däremot köper en tidning, bok etc. i New York så utgår ALLA naturligtvis från att man kan läsa den varthelst på jorden man är.

Och om jag köper en CD skiva så kan jag inte kopiera den till datorn eller i vissa fall inte spela den i cd spelaren i bilen. För det har ”de” bestämt!

För en CD skiva som JAG HAR KÖPT OCH HAR ÄGANDERÄTTEN TILL.

Och jag kan ge hur många exempel som helst på detta, det totala vansinnet att en hel industri förklarar krig MOT SINA EGNA KUNDER. Och gör ALLT för att göra livet som kund så svårt det överhuvudtaget går.

Och lägg märke till att denna industri ALLTID HAR MOTARBETAT TEKNISKA LANDVINNINGAR OCH UTVECKLINGEN!

Man var emot och motarbetade radion redan på den tiden. Följt av kampen mot grammofonen, TV: n , videon, kassettbandspelaren etc. etc.

Och bara för att visa hur otroligt korkade och ICKE AFFÄRSMÄSSIGA de här mörker männen och kvinnorna är så kan man just ta exemplet med videon som det gjorde ALLT för att motarbeta och sänka.

På 80 och 90 talet så tjänade denna industri MERA på intäkterna från dessa videos (försäljning, uthyrning etc.) ÄN VAD DE TJÄNADE PÅ SJÄLVA FILMVERKSAMHETEN!

Om dessa mörkermän och kvinnor hade lyckats med att stoppa videon så hade de med andra ord raderat sin största inkomstkälla de närmaste 20 åren.

Snacka om smart business och customer orientation!

Och detta totala vansinne får nu AKTIVT STÖD AV VÅRA POLITIKER OCH RÄTTSAPPARATEN!

Tack vare våra intälägänta politiker som har, i brott mot grundlagen, sålt ut allt vad fri- och rättigheter, och rättssäkerhet heter.

Och överlämnar rättskippningen till privata affärsintressen som numera har större befogenheter än polisen.

Som istället för att inse den unika möjligheten att för första gången i mänsklighetens historia göra kunskap och information åtkomlig och lättillgänglig här och nu ÖVER HELA VÄRLDEN för ALLA ”instantly”, istället gör ALLT för att begränsa denna frihet och att upprätthålla några få, stora bolags förlegade och teknik/konsument fientliga affärsmodeller.

Se där ett värdigt mål att offra alla medborgares fri- och rättigheter samt vår rättssäkerhet för!”

Vidare så behandlas återigen frågan om FRA1,och FRA2 i riksdagen just nu. Omröstningen sker den 14 oktober. Och det vanliga fulspelet och trixandet från regeringen fortsätter för att förhindra en seriös debatt inför omröstningen.

thttp://www.riksdagen.se/Webbnav/index.aspx?nid=5475

http://rickfalkvinge.se/2009/09/25/halarm-mer-fulspel-med-fra/

Vad det gäller Telekompaketet så börjar tredje ronden  nu på måndag. Den 28 sept träffas Europaparlamentets delegation till förlikningskommittén – som skall förhandla om telekompaketet.

Etc. Etc.

Nu börjar lokala politiker, författare etc. bli varse vad allt det där snacket om ”rättigheter” från de stora musik och media bolagen är värt. De var ju för att ”skydda” dessa rättigheter som våra politiker tjänstvilligt har tagit fram och genomdrivit alla dessa lager som inskränker vanliga medborgares fri- och rättigheter, hotar yttrandefriheten och demokratin (IPRED m.fl.).

Nå, nu var det ju bara det att när dessa musik och media bolag så varmt snackade om att ”skydda” dessa ”rättigheter” så tänkte man JU INTE PÅ UPPHOVSMÄNNEN/KVINNORNA (dvs. de som faktiskt har skrivit verken) UTAN SIN EGEN TOTALA KONTROLL ÖVER DESSA VERK OC RÄTTIGHETER.  Där man INTE HAR NÅGRA SOM HELST SKYLDIGHETER GENTEMOT UPPHOVSMÄNNEN och där man kan sitta på dessa ”rättigheter” för evigt.

Ja ni läser helt rätt – de vill ha Total Kontroll för EVIG TID.

Se även mina inlägg:

They, the politicians, take away our freedom and privacy – And All for nothing

 Välkommen till Stasi och KGB land DAG 110 – Nu får det vara nog! – 2

Läs mera om mina inlägg här:

Fri- och Rättigheter

https://uddebatt.wordpress.com/category/fri-och-rattigheter/

Yttrandefrihet

https://uddebatt.wordpress.com/category/yttrandefrihet/

FRA

https://uddebatt.wordpress.com/tag/fra/

 Här kommer 4 utmärkta exempel på denna ilska som lokala politiker och författare känner.

http://badlandshyena.wordpress.com/2009/09/22/hot-okar-vinsten-30-000-ganger/

Hot ökar vinsten 30.000 gånger

22 september 2009 · 14 kommentarer

Är stämningar musikindustrins nya affärsidé? frågar sig Madeleine Sjöstedt (FP) i SvD. Den påstådda förlusten av fildelning är 30.000 gånger större än den mängd stålar skivförsäljningen någonsin fått att löpa in i hagen, påpekar Sjöstedt.

Nu är det faktiskt så att verklig försäljning på en fri marknad inte längre räcker för att inbringa de vinster som företag kräver. Visst kan man avreglera allting, men vi stöter ändå mot en gräns – den som sätts av konsumentens ”lust” att konsumera.

Men fantasins värld är obegränsad. Och det är något musikindustrin insett. När förlusten på grund av tänkt illegal aktivitet är 30.000 gånger större än den summa som skivförsäljningen någonsin inbringat blir möjligheterna att kräva ersättning av konsumenterna så oerhört mycket större.

Affärsmodellen ”inbillad förlust” kan och bör övertas av alla företag. Gränsen sätts då endast av företags och branschers fantasi. Vinsten slutar vara beroende av den motsträvige och oberäknelige konsumenten och förs över dit där den hör hemma – till företaget.

Innovation och kreativitet blir följden när mängder av metoder att pressa folk på pengar utvecklas. Och är det något vi behöver i det halvkommunistiska u-landet Sverige (endast Nordkorea och Kuba är värre) är det innovativa och kreativa affärsidéer. Endast fantasin sätter gränsen.

Ordet ”fantasi” har dock en negativ klang, då man tänker på konstnärer och andra psykotiker. Låt oss i stället utgå från ordet ”kreativ” när det gäller den nya ekonomin. Låt oss kalla den kreationistisk ekonomi.

Klaus-Dieter Fliik

Brilliant!

Överste von Gyllenstråhle // 22 september 2009 vid 11:42 f m | Svara

Jag har personligen som managementkonsult länge ägnat mig åt sk. ”aggresiv fakturering”, dvs varje gång jag tänkt på kunden så har jag fakturerat en timme.

På senare tid har jag dock ägnat mig åt ”kreativ fakturering”, dvs jag har tagit hänsyn till multipla tidsdimensioner. Detta innebär att varje gång jag rent teoretiskt skulle ha kunnat tänka på kunden i någon tidsdimension så debiterar jag kunden en timme för varje tänkbar tidsdimension.

På detta vis kan jag debitera varje kund 30.000 gånger 24 timmar (dvs 720000 timmar) per dygn.

 

Madeleine Sjöstedts artikel här:

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_3552619.svd

 ”Är stämningar musikförlagens nya affärsidé?

Publicerad: 22 september 2009, 08.58. Senast ändrad: 22 september 2009, 10.30

Kan det vara så att hot och stämningar är musikförlagens nya affärsidé när skivförsäljningen har gått ned? Den frågan ställer sig kultur- och idrottsborgarrådet Madeleine Sjöstedt (FP) efter den strid som blossat upp efter att en föreställning på Stockholms stadsteater stoppats av upphovsrättsskäl.

En strid har blåst upp kring upphovsrätten. Stockholms stadsteater står i fokus då en föreställning stoppats och en spelar under hot från musikförlagen. Fokus riktas mot upphovsrätten. Håller upphovsrättsinnehavarna på att skjuta fram sina positioner? I så fall kan det få allvarliga konsekvenser för upphovsmännen, som har rätt att få betalt, och för teatrarna, som vill sprida musik och naturligtvis ska betala för sig.

Svenska musikförläggarföreningen (SMFF) skriver i ett brev till mig att jag sprider ”felaktig information” när jag menar att musikförlagen inte respekterar Stim-avtalet, och att jag ”ensidigt pekar finger” (osäkert dock på vad) i diskussionen om Stadsteaterns uppsättning De tre musketörerna. Brevet är precis som hela musikindustrins process mot Stadsteatern denna sommar ett hot mot den fria kulturen i Stockholm. ”

Men det är inte vad diskussionen handlar om, utan hur musikförlagen beter sig gentemot teatrar som vill använda musik i sina uppsättningar, deras ”viktiga roll”.

”Under våren och sommaren har Stadsteatern vidare gjort stora ansträngningar att komma överens med musikförlagen om ytterligare ersättning till upphovsmännen. Denna ansträngning har nonchalerats av flertalet förlag, trots att, som SMFF själva påpekar, flera av upphovsmännen ställer sig positiva till att verken framförs i pjäsen.”

”Under våren och sommaren har Stadsteatern vidare gjort stora ansträngningar att komma överens med musikförlagen om ytterligare ersättning till upphovsmännen. Denna ansträngning har nonchalerats av flertalet förlag, trots att, som SMFF själva påpekar, flera av upphovsmännen ställer sig positiva till att verken framförs i pjäsen

Dagen för nypremiären den 14 augusti hade Stadsteatern fortfarande inte erhållit svar på alla sina förfrågningar hos förlagen. Två av de sex berörda förlagen hade överhuvudtaget inte hört av sig.

Under hela denna process har Universal – samtidigt som man har haft ett avtal med Stadsteatern – dessutom förklarat att man kommer att stämma teatern. Första gången var i slutet av april, och andra gången i augusti.

I augusti förklarar Universal också att gästspelet Sounds of Silence från Riga, i vilket man spelar musik av Simon and Garfunkel på en grammofon i bakgrunden, inte ska få spelas i Stockholm. Uppsättningen har turnerat över hela Europa och aldrig haft några problem. Men plötsligt har Paul Simon fått upp ögonen för uppsättningen, och vill inte att hans musik används, hävdar Universal.

Jag skrev då brev till Paul Simon och frågade om detta verkligen var hans avsikt, och fick snabbt besked från hans representant Eddie Simon om att här måste något ha blivit fel. Universal representerar inte Paul Simon i avtal med teatrar. Och Paul Simon har definitivt inte sagt nej till uppsättningen, förklarade han. Universal backade då och sa att det inte längre var några problem. Den lettiska teatern hade dock redan dragit tillbaka uppsättningen, som Stockholmspubliken nu inte fick se.

Om detta bara var en enskild incident skulle det hela kunna ursäktas som resultat av nonchalans. Kan det vara så att hot och stämningar är musikförlagens nya affärsidé när skivförsäljningen har gått ned? I USA har detta nämligen blivit vardag.

I våras dömde en domstol i Boston, Jim Tenenbaum att betala 675 000 dollar i böter till de fem skivbolag – av vilka Universal var ett – som stämt honom för att ha laddat ned 30 låtar på fildelningssiten Kazaa. Det är cirka 160 000 kronor per låt.

Enligt skivbolagens internationella samarbetsorganisation IFPI kopierades 40 miljarder musikfiler olagligt under 2008. Om varje låt var värd 160 000 kronor skulle det innebära att den totala skadan var 6,4 miljoner miljarder kronor.

När skivförsäljningen i världen nådde sin topp i början av 2000-talet sålde man enligt samma organisation skivor för 27 miljarder dollar, cirka 200 miljarder kronor. Den påstådda förlusten av fildelningen som man grundade skadeståndsanspråken på var alltså drygt 30 000 gånger större än vad skivförsäljningen någonsin inbringat. Domen mot Tenenbaum handlade alltså inte om ersättning för en skada, den är en del av en ny affärsmodell för skivbolagen.

Risken är nu att samma förfarande kommer till Sverige. Frågan handlar därför inte bara om Stadsteaterns rätt att använda musiken i enlighet med det avtal man har haft med Stim sedan länge, utan om att de stora musikbolagen måste sluta hota med stämning. Då slutar man använda musik. Det vore en katastrof.

I SMFFs brev till mig står det att de vill ha dialog. Det sker inte genom hot eller via domstol.

MADELEINE SJÖSTEDT (FP)

Kultur- och idrottsborgarråd Stockholms stad

Isobel Hadley-Kamptz artikel här:

http://www.expressen.se/kultur/1.1719716/de-forledande

De förledande

Bonnierkoncernens nya kontrakt berövar författarna upphovsrätten. Isobel Hadley-Kamptz förklarar varför hon inte vill skriva under.

”Hjälp” sa jag trött och mer än en liten aning förfärat. Vi stod några stycken i augusti och pratade efter bokförlagen Atlas och Natur & Kulturs gemensamma seminarium om bokbranschens framtid. Sällan har jag känt tydligare att jag verkar i en gryende och en döende bransch samtidigt.

Alla verkade eniga, även i rapporteringen efteråt. Att döma av den aggressivt defensiva stämningen på tillställningen är frågan snarare om bokbranschen alls har en framtid än om hur den i så fall ser ut.

Det är i och för sig ingen ny insikt. Under det senaste halvårets alltmer intensiva diskussion om nya medie- och kulturformer har bokvärlden, förlag och i viss utsträckning författare, positionerat sig som bakåtsträvandets främsta härförare. Det var ett svenskt bokförlag, och inte Hollywood eller Big music, som i våras hängde på låset för att utnyttja Ipred, denna vår senaste privatisering av rättssystemet.

Förläggarföreningen hostade upp multum i Almedalen i somras för att sprida de mest banala fientligheter mot internet och mot en friare kulturspridning, inklusive en debatt där lobbyisten Henrik Pontén fejkagerade som ”expert” och ett föredrag där den statligt avlönade Dick Harrison var skorrande uppbragt över att hans studenter inte ville betala extra för att ta del av utbildningsmaterial han sammanställt på sin statligt betalda arbetstid.

Författarna vill desperat hålla fast vid den romantiska, och i den längre historien rätt aparta, idén om det enskilda geniet som skapar ur intet och som därför har en moralisk rättighet till sitt verk. En rätt som sägs trumfa den rätt alla människor har till vårt gemensamma kulturarv, för att njuta av den och för att ur den skatten skapa ny kultur. Det är ledsamt, men ändå kanske förståeligt.

De stora förlagen däremot är mest ute efter att tjäna så mycket pengar så möjligt, utan att ändra sina affärsmodeller. Jag hårdrar här, det är medvetet. Tyvärr är inte överdriften lika stor som jag skulle önska.

För parallellt med den här debatten har jag fört en alldeles privat diskussion som författare med mitt bokförlag, Wahlström & Widstrand.

Tidigt i våras lämnade jag nämligen in ett förstamanus till min förläggare på min nya roman. Av olika anledningar dröjde det långt in i preutgivningsmaskineriet innan jag ens fick ett kontraktsförslag. Jag orkade inte bråka, eftersom jag ändå inte akut behövde förskottspengarna.

När jag väl fick kontraktet i handen var jag mycket tacksam över just det. Annars hade jag kanske skrivit under av pur finansiell desperation.

I det beryktade tillstånd som kan kallas förr i världen, exempelvis när jag gav ut min debutbok för drygt två år sen, skrev man kontrakt som var bindande för båda parter. Förlaget fick ensamrätt om att ge ut boken men var också bundet att faktiskt göra det. Bonniers, för det är likadana nya kontrakt inom hela koncernen, ville nu i stället både äta kakan och bakbinda kakbakaren.

De vill ha rätten att ge ut boken, i alla tänkbara format, pocket, ljudbok et cetera men utan motsvarande skyldighet att faktiskt göra det. Om de alltså inte skulle känna för att göra en pocket så småningom måste författaren i stället hitta ett annat förlag som är berett att köpa pocketrätten av Bonniers. Pengar som författaren såklart inte får någon del av.

Lägg till detta hanteringen av den digitala marknaden, där Bonniers ville köpa rätten till alla upptänkliga, nu och i framtiden existerande, digitala format för evig tid. För denna digitala livegenskap vill de betala 11 procent av nettointäkten.

Som författarförbundet redan gjort kan detta jämföras med de 63 procent av intäkterna som Google Books lovar författare, eller varför inte bara med de 24 procent som är standard för vanliga böcker. Så småningom backade Bonniers från det livslånga till, i internetvärlden obetydligt kortare, sju år.

Men syftet går inte att bortse från. De vill, i strid med all svensk upphovsrättstradition, ta ifrån författaren rätten att själv bestämma över sitt verk och bakvägen införa producenträttigheter för litteratur, något som redan finns för skiv- och filmbolag.

För att ta ett konkret exempel så skrev jag min förra roman delvis på och med hjälp av min blogg. Om jag skrivit under ett liknande kontrakt då hade Bonniers plötsligt ägt rättigheterna till bloggen också. Hela den möjliga användningen av internet blir på förlagets villkor, så fort det finns ett tecknat kontrakt måste författaren be om lov också för sin kreativa process.

Skälen till de nya kontrakten är enkla. Vi vet att också litteraturen är på väg in i det digitala. Läsplattor, print-on-demand och andra ännu inte kända publiceringsformer kommer att revolutionera bokmarknaden och förlagsvärlden står i strålkastarskenet, orörlig av fasa och förvirring. Det enda de stora förlagen kan komma på är att försöka föra över risken på författarna och säkra stålarna till sig själva.

Här spricker ohjälpligt den korporativistiska illusionen att författare och förlag skulle ha samma intressen. Den bilden vill ju upphovsrättsindustrin gärna hålla fast vid, eftersom enskilda konstnärer är bättre omslagsflickor för vilken politisk linje som helst än skivbolagsdirektörer eller bokbaroner.

Men det var talande att ingen på det där seminariet i augusti sade något om författares möjligheter att nå ut, endast om förlagens möjligheter att tjäna pengar. För författare och konstnärer är ju den nya världen full av möjligheter snarare än faror. Världens hela bibliotek i fickan, världens alla läsare precis bortom fingrarna.

Den tanken är, med alla potentiella inblandade hot och svårigheter, så glimrande i sin lockelse att jag knappt står ut med att finnas i ett sammanhang där det reaktionärt och kortsiktigt kommersiella är så dominerande. Detta, nästan mer än det förolämpande i att ses som blott en intäktskälla, är anledningen till att jag ändå inte tänker skriva under.

Tack men nej, tack.

Och det är faktiskt inte jag, det är ni.

Linda Skugges artikel här:

http://www.expressen.se/kultur/1.1717568/de-forlegade

De förlegade

Förlagsbranschen hänger inte med i utvecklingen på bokmarknaden. Linda Skugge listar några av de kommande årens stora förändringar.

När jag i slutet av augusti var inbjuden att delta i en debatt om bokbranschens framtid på bokförlaget Natur & Kultur så möttes jag av en vägg av hat, man kunde skära hatet i luften med kniv.

En fåfäng förläggare frågade varför personer som inte kommer ifrån bokbranschen ska få uttala sig (hej Kristoffer Lind). Så jag som författare till fler än tio böcker, mediearbetare i hela mitt vuxna liv, redaktör, skivbolagsboss (eget bolag på 90-talet), vd för ett print on demand-företag som på två år har givit ut 10 000 titlar tillhör alltså inte branschen?) Maken till vuxenmobbning får man leta efter.

Min tioåriga dotter frågar mig om det är skivbolagen som har kommit på Spotify. Naturligtvis är det så det borde ha varit, skivbolagen skulle ha varit offensiva i stället för att försöka hindra att tiden har sin gång. Nu gör bokförlagen samma misstag. Bokförlagen är i dag i samma läge som skivbolagen var i början av 2000-talet. Digitaliseringen av böcker kommer göra det svårare att kontrollera affärskedjan. Vem som helst förstår att det får långtgående konsekvenser, och effekterna blir inte mildare för att man håller för öronen.

Det man nu verkar ägna stor energi åt är att skjuta budbäraren och låtsas som om branschen är immun mot förändringar. Varför tog inte bokförlagen ett initiativ till läsplatta och en digitalplattform för flera år sedan? Och när man påtalar detta får man höra att man är den citat mest korkade person som gått i ett par skor slut citat (hej Lasse Winkler).

De fina förlagen tål nämligen inte att höra sanningen.

Det finns bara en sanning och den är bitter, kära vänner. Bokbranschen kommer inom kort att se helt annorlunda ut. Var lite innovativa för en gångs skull. Jag pratade om reklamfinansierade böcker eller olika samarbeten redan när jag gav ut mina allra första böcker på 90-talet.

Men hos förlagen får man noll gehör för nya innovativa idéer. Så jag gav upp och startade mina egna bolag.

Förändringar som kommer:

X Snart kommer vi alla köpa böcker och tidningar till läsplattor/mobiler så som vi köper musik på Itunes och lyssnar i realtid på Spotify. Bokhandlare är väl inte drömyrket just nu.

X Nätet är en framtida försäljningskanal. Operatörerna sitter på en fett gigantisk galleria, den största bokbasar världen skådat. Alltid öppet, alltid tillgänglig.

X Print-on-demand blir vardag för alla författare. Nej, jag hypar inte upp mit eget företag här, vi gör nåt helt annat. Vi ger inte främst ut ”författare” utan snarare böcker för eget bruk, alltifrån en present till en smal udda bok om dialektala uttryck i övre Bohuslän, som trycks i tio exemplar och köpes nästan uteslutande av skribenten själv.

X Vi kommer att se andra former för bokutgivning, det kan vara att SL/SJ distribuerar en massupplaga av en bok. Företagssamarbeten, se pigge Sigge Sigfridssons utgivning av Jesper Kärrbrinks deckare som säljs i spelbutiker där man får Trisslotter på köpet. Eller som Max Ström som ger ut en fredsbok till landets alla 16-åringar i samarbete med Swedbank, Oriflame, Expressen, Adlibris med flera. Volvo borde sponsra nästa Läckberg som ren produktplacering, naturligtvis går det lika bra i en bok som i en film. Book your life är en strålande modern idé, med tydliga intäkter från dag ett. Naturligtvis kom det inte från förlagen. Utan från entreprenören Carina Nunstedt.

På Natur & Kulturs debatt sa förläggarna att deras författare är nöjda. Nej, författarna är inte nöjda, det är snarare så att de inte vågar svara annat när stora förlaget frågar. Alla författare är missnöjda med sina förlag, jag pratar dagligen med kända författare eftersom mina vänner är dessa författare! Marknadsföringen är obefintlig.

Jo, det klassiska ”vi har ju skickat ut recensionsex” och sedan sitta och VÄNTA vid telefon tillämpas fortfarande.

Som branschen fungerar i dag är förlagen marknadsföringsmaskiner för ett fåtal storsäljare. Det rimmar illa med det jag ofta får höra att förlagen sysslar med Kultur, och vikten av goda Berättelser, att man gör en kulturgärning. Det är inte sant! Visst finns det personer på förlagen som är kunniga och genuint intresserade av skapandet i sig men själva företagsapparaten är inställd på något helt annat.

Detta är ett kortsiktigt lönsamt koncept, men om man inte underhåller intresset för bra berättelser och god litteratur så minskar efter en tid intresset för litteratur.

Google Books är en alldeles strålande kulturgärning, och naturligtvis bromsar förlagen utvecklingen.

Och Lasse Winkler, jag ska söka upp dig om 10 år, så får vi se hur korkad jag var hösten 2009.

Linda Skugge

Läs även andra bloggares åsikter om <a href=”http://bloggar.se/om/fri-+och+r%E4ttigheter” rel=”tag”>fri- och rättigheter</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/yttrandefrihet” rel=”tag”>yttrandefrihet</a>,<a href=”http://bloggar.se/om/fra” rel=”tag”>fra</a>

Etiketter: , , ,

Ett svar to “Välkommen till Stasi och KGB land DAG 269 – En Copyright/Rättighetslagstiftning som MED Politikernas HJÄLP har blivit ETT DIREKT HOT mot våra fri- och rättigheter och EN FARA för demokratin.”

  1. Välkommen till Stasi och KGB land DAG 273 – Telekomoperatörerna går ÄNTLIGEN i svaromål « UD/RK Samhälls Debatt Says:

    […] UD/RK Samhälls Debatt Ett rättframt, öppet och intressant forum! « Välkommen till Stasi och KGB land DAG 269 – En Copyright/Rättighetslagstiftning som MED Poli… […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: