Jag vill passa på att önska alla en god fortsättning. Men på något sätt så fastnar det ”hela i halsen”. Från och med 00:00:01 idag så lever vi i ett land med en TOTAL OFFICIELL MASSAVLYSNING a la Stasi och KGB.
Tack vare våra intälägänta politiker som har, i brott mot grundlagen, sålt ut allt vad fri- och rättigheter, och rättssäkerhet heter.
OCH DE FATTAR FORTFARANDE INTE VAD DE STÄLLT TILL MED!
OCH DE VÄGRAR ATT TA NÅGOT SOM HELST ANSVAR FÖR NÅGONTING!
OCH DE VÄGRAR ATT DEBATTERA ELLER FÖRKLARA VARFÖR!
Politikerna har med ”vett och vilja” förklarat krig mot sin egen befolkning genom att klassificera den vanlige svenske medborgaren som ”opålitlig” och ”potentiell brottsling”!
Där vi bara kan ”bevisa” vår oskuld genom att ”snällt” finna oss i en total MASSÖVERVAKNING och MASSAVLYSSNING.
Vi, det svenska folket, måste alltså först ”bevisa” att vi är ”oskyldiga” och ”värdiga” medborgare innan vi finner ”nåd” hos de höga herrarna och damerna.
En total pervertering av den rättsordning som gällt de senaste århundradena – Dvs. att du är OSKYLDIG TILLS NÅGOT ANNAT ÄR BEVISAT BORTOM ALLA RIMLIGA TVIVEL!
Och som en lök på laxen så är det vi, hederliga svenska skattebetalare, som TVINGAS BETALA FÖR VÅR EGEN ÖVERVAKNING OCH KRÄNKNINGEN AV VÅRA FRI- OCH RÄTTIGHETER!
Våra politiker har i och med detta, (dvs. Datalagringsdirektiv, Telekompaket, ACTA, IPRED, IPRED2, FRA1 och FRA 2), ENSIDIGT sagt upp det underförstådda ömsesidiga samhällskontrakt som finns mellan medborgaren och staten.
Dvs. medborgaren avstår från vissa saker mot att staten i gengäld garantera vissa FUNDAMENTALA saker. Såsom fri- och rättigheter och en fungerande rättsordning som syftar till att ge ett skydd för de FUNDAMENTALA DEMOKRATISKA PRINCIPER som ett fritt och demokratiskt samhälle behöver för att bestå.
Det hela bygger just på att det är ömsesidigt – vi avstår frivilligt från vissa saker för att i gengäld garanteras ett skydd från staten vad det gäller våra fundamentala fri och rättigheter. Samt en fungerande rättsordning.
Nu har våra intälägänta politiker sagt upp detta samhällskontrakt! Och totalt ”ryckt undan mattan” för ett demokratiskt samhälle.
Och de är inte ens medvetna om det!
Än mindre verkar de förstå konsekvenserna av detta beslut.
Det betyder också att vi, vanliga svenska medborgare inte längre är bundna av detta samhällskontrakt som våra politiker så total och ensidigt har sagt upp.
VAD VI VERKLIGEN BEHÖVER I DETTA LAND ÄR ETT SKYDD FRÅN ALLA POLITIKER OCH POLITISKA PARTIER SOM HAR ÖVERGETT SINA PARTIPROGRAM OCH SINA IDEOLOGIER!
Och där det bara är en sak som gäller – MAKTEN och MAKTENS BERUSNING!
Och lägg märke till att detta har ingenting politisk ”färg” eller parti att göra.
Vad det handlar om är försvaret av fundamentala fri- och rättigheter och rättstraditioner.
Och en ”demokrati” värd namnet.
Se även mina tidigare inlägg bl.a.: Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden – och stollighet blev åter normalt, Hur våra politiska partier har sålt ut ALLT vad fri- och rättigheter heter!
Hur du kan skydda dig på ett någorlunda enkelt sätt mot STASI:S och KGB:S arvtagare:
(OBS. Passa på NU INNAN det är för sent att skydda dig. Våra intälägänta politiker pratar redan nu om att förbjuda en del av dessa skyddsmekanismer. Det hela blir mer och mer som i Kina eller Nord Korea. Eller Sovjet och Öst Tyskland när det begav sig. Dvs. som vanlig enkel, hederlig medborgare så måste du leva ett dubbelliv med en massa säkerhetsåtgärder och skydd för att freda dig mot statens övervakning.)
http://frapedia.se/wiki/Hur_man_skyddar_sig_mot_avlyssning
http://www.digitalidag.se/wiki/Portal:FRA/Skydd
Den länksamling och artiklar som följer är bara ett litet urval:
http://rickfalkvinge.se/2008/12/21/vi-kraver-samma-regler-pa-som-utanfor-natet/
Vi kräver samma regler på som utanför nätet
December 21, 2008 – 22:12
Folk anklagar ibland piratrörelsen för att vilja ha andra regler på nätet än IRL. De pratar om ”Internet som ett laglöst land”. De har missat något. Vi vill faktiskt ha raka motsatsen. Vi kräver i detalj att exakt samma regler ska gälla på nätet som utanför nätet.
Sedan 1960-talet har det varit möjligt att kopiera t.ex. en dikt eller en teckning i en kopiator och skicka med posten. Det är absolut skitförbjudet för någon att öppna ett brev för att se om det innehåller en kopierad teckning, upphovsrätten till trots. Brevhemligheten är helig. Vi kräver att samma regler gäller på nätet som utanför nätet.
Sedan 1700-talet har det varit möjligt att skicka anonyma brev och göra anonyma anslag för att driva samhälls- och idéutvecklingen anonymt, skicka tips till reportrar, etc. Vi kräver att samma regler gäller på nätet som utanför nätet.
Sedan 1850-talet har det varit möjligt att ta del av samtidens kultur och kunskap utan begränsningar, även om man inte vill köpa ett eget exemplar, genom att gå till biblioteket och ta del av all kultur och kunskap helt utan begränsningar. Vi kräver att samma regler gäller på nätet som utanför nätet. (Att kunskap och kultur innefattar något annat än böcker är ett nytt fenomen – principen när biblioteken kom var ”hela samtidens kunskap och kultur”.)
Det är fullständigt tabu för staten och andra att registrera vilka som skickar brev till varandra, eller vilka som tar del av vilken kunskap och kultur på biblioteket. Vi kräver att samma regler gäller på nätet som utanför nätet.
Sedan Romartiden har det rått en total budbärarimmunitet, det vill säga att budbäraren aldrig har någon form av ansvar för innehållet i ett förmedlat meddelande mellan två parter. Vi kräver att samma regler gäller på nätet som utanför nätet.
Så länge postförsändelser och telefonbolag har funnits har det varit absolut och fullständigt tabu att försöka hindra försändelser till eller från särskilda adresser eller telefonnummer baserat på moraliska eller andra hänsyn. Vi kräver att samma regler gäller på nätet som utanför nätet.
Lagstiftare tycks inte förstå att medborgarrätter även gäller den kommunikation som medborgare gör på Internet. Den oförståelsen sätter hela medborgarrätten som koncept i fara.
http://farmorgun.blogspot.com/2008/12/p-vg-mot-sjlvcensur-i-ett-repressivt.html
”Jag måste erkänna att jag, sedan fjällen föll från mina ögon i början av juni månad, har tvingats omvärdera min syn på våra folkvalda – en och en kan de vara sjyssta, men i grupp verkar de allra flesta gripas av maktberusning eller maktbegär. Utsätts de för frågor sluter de sig samman och markerar vem som bestämmer genom att vara ignoranta eller arroganta.
”…och själv undrar jag om riksdagen är vuxen uppgiften att handha lagstiftningsmakten med den arbetsdelning, som de själva genomfört utan tanke på hur detta urholkar demokratin, då det i realiteten innebär att en mycket begränsad klick bestämmer i enskilda frågor. Partipiska och utkvittning gör att systemets säkerhetsventiler inte fungerar.”
http://www.journalisten.se/artikel/17827/foerbundets-mejl-foer-varningstext-om-fra
Förbundets mejl för varningstext om FRA30 december 2008
Från och med den 1 januari 2009 kommer Journalistförbundet att påminna om att alla mejl som skickas från förbundet är avlyssnade av Försvarets radioanstalt, FRA.
Alla mejl som går ut från Journalistförbundet kommer att ha en varningstext:
Varning! E-post till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA.
WARNING! E-mail to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment.
Pär Jansson
http://www.idg.se/2.1085/1.197049/eu-vill-ge-polisen-trojaner
EU vill ge polisen trojaner
Av Tomas Gilså | 2008-12-02 10:30 – CSO:
Förra veckan samlades EU:s högsta beslutande råd om ett uttalande om hur IT-brott ska bekämpas. Bland annat vill EU att polisen ska få använda fjärrgenomsökningar, ”remote searches”, av datorer.
I uttalandet börjar ministerrådet med att beskriva hotet från IT-brott som stort, farligt och växande hot mot Europas samhällen. Virus, informationsstöld, spam, id-stöld och barnporr är de största hoten enligt EU. Enligt rapporten har mängden tillgänglig barnporr online ökat med 400 procent på fem år och står nu för hälften av alla brott online.
Som motåtgärd föreslår ministerrådet, EU:s lagstiftande organ, att polis och företag ska samarbeta med, utökad patrullering av internet, större informationsutbyte mellan länder och myndigheter och möjligheten för polis att genomsöka datorer via Internet.
Så länge inte alla datorer i Europa har en bakdörr för polisen måste fjärrgenomsökning genomföras med hjälp av en trojan eller att datorn hackas. Alternativet är att alla som misstänks för något själv installerar polisens program på datorn och att polisen har något sätt att veta att det är rätt dator, vilket kan bli tekniskt svårt.
Interpol ska även få 300 000 euro extra för att samordna kampen mot IT-brott.
Källa: EU:s ministerråd
http://djingis.blogspot.com/2008/12/habata-riksdagen-habata.html
”Första steget mot – jag vill inte nämna det vid namn – går vid självcensuren.
Är vi på väg dit?
Dagligen tar vi kontakt via mejl, telefon, sms, kanske är vi även med i något diskussionsforum. Vi är sociala varelser och det är ett naturligt beteende.
Snart faller FRA över oss. Därefter Datalagringsdirektivet.
Jag har inget att dölja. Inte mina vänner heller, men på Lovön står en superdator och jag antar att där ligger snart en gigantisk trafikdatabas och jag har ingen aning om vilka myndigheter utöver polisen som kommer att göra sina slagningar där för att lägga pussel och sociogram.”
”Så sent som i juni i år trodde jag exempelvis på Copyright. Nu anser jag att upphovsrättslagstifningen är absurd. Det är bland annat absurt att jag som författare per automatik ska få mina verk skyddade i 70 år efter det att jag dött.
Varför ska mitt arbete skyddas så länge? Finns det någon annan yrkesgrupp som när de producerar en sak har rätt att tjäna pengar på den så länge?”
”Varför ska jag och tonsättare ha denna rätt och varför slåss en bransch så hårt för den? Jo, tonsättare och artister får endast någon ynka procent. Resten tar deras bransch hand om. Att branschen, som själv inte äger någon förmåga eller kreativietet men parasiterar på artisternas, vill ha IPRED av ren girighet, det står mer än klart.
Men hur fick de med lagstiftarna? Jag förstår det inte.
Jag förtår än mindre hur lagstiftaren, vår regering och riksdag, vill att privatsnutar genom IPRED ska börja jaga människor i mitt namn, för att skydda min redan från början avskyvärda rätt att äga en text inte bara under hela min livstid och när boken gått ur lager, utan också 70 år efter min död.”
”Men varje morgon vaknar jag upp till samma mardröm. Regering och riksdag driver igenom den ena förnuftsvidriga lagen efter den andra.”
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/12/censur-i-alla-former-r-mord.html
Med anledning av Anders Widéns bloggpost ”Habata riksdagen, habata”
http://djingis.blogspot.com/2008/12/habata-riksdagen-habata.html vill jag bara säga.
Censur och censurlagstiftning är mord på den fria tanken.
Självcensur som framprovocerat av dålig lagstiftning måste anses som att det är anstiftat av lagstiftarna.
Dessa, lagstiftarna, bör därför dömas till mord. I båda fallen.
För mord på den fria tanken som är demokratins grundfundament.
Och därmed mord på demokratin.
Basta.
http://martenschultz.wordpress.com/2008/12/22/integritetsaret-2008-ett-ideologiskt-lackmustest/
Ur ett ideologiskt perspektiv är det enligt min mening helt fundamentalt att särskilja sådana integritetsintrång som sker genom den offentliga maktapparaten och sådana som sker genom att vi frivilligt avstår från våra privata sfär.
Det är vårt ansvar att granska villkoren innan, för det fall vi vill värna våra privatliv, våra hemligheter. Även om en avtalspart missbrukar uppgifterna så är det en väsensskild frågeställning än den som aktualiserades t.ex. i FRA-lagsdebatten, för det är fortfarande så att vi frivilligt ingått överenskommelsen.
Det finns en helt avgörande skillnad mellan att Tele2 har tillgång till mina samtalsuppgifter i en månad och att staten genom tvång får del av mina samtalsuppgifter i en månad. Även om Tele2 missbrukar uppgifterna och staten inte gör något med dem alls, så är det statens kartläggning som utgör ett integritetsintrång. När det gäller Tele2 har jag accepterat användandet av mina uppgifter. Jag har som en autonom människa, fri att göra mina egna beslut, även dåliga beslut (om och om igen, uppenbarligen) släppt in någon i min privata sfär.
Det här gör integritetsskyddet till ett samtidens lackmustest för liberaler, långt viktigare än frågan om fria finansmarknader eller rätten att få dö. Det har synts tydligt i diskussionen om datalagringsdirektivet där liberala debattörer hej vilt blandat ihop frågan om offentligt tvång med det accepterade intrånget. Om man inte kan hålla tungan rätt i mun när det gäller att skilja statens allt mer långtgående möjligheter att samla på sig information om oss genom tvångsmakt och företags möjligheter att samla på sig information om oss genom civilrättsligt bindande överenskommelser mellan rättskapabla personer så har den liberala kompassen gått sönder. Rejält.
http://rickfalkvinge.se/2008/12/31/skymningslage-gott-hopp-2009/
Jag säger inte längre gott nytt år, jag säger gott hopp. Hoppet är det sista som lämnar oss, och det är hoppet vi måste hålla hårdast fast vid nu.
Förra nyårskrönikan, för ett år sedan vid den här tiden, så skrev jag om att det var skymning och nyårsafton 1983. I år är det mångfalt värre. I år vill jag använda ett liknande men allvarligare ord: skymningsläge.
Vi har tidigare pratat om att massövervakningslagar är på väg att införas. Vi pratade om det redan när partiet grundades. FRA-lagen fanns med i vårt valmanifest 2006. Fram till i våras, först nu 2008, så var det ingen som trodde på oss. Vi kunde läsa innantill ur FRA-lagförslaget, och folk bara viftade bort det. En krönika av Ann Hingström i Ystads Allehanda sammanfattade det otroligt bra:
Jag fick en folder instucken under näsan. Piratpartiet varnade för en lagändring som riksdagen ska rösta om den 17 juni. FRA (Försvarets radioanstalt) ska få möjlighet att avlyssna alla telefonsamtal, samt scanna igenom vanliga människors e-post och webbsurfande. De telefonsamtal som bedöms som intressanta ska sparas automatiskt för vidare analys under ett år.
Jag skakade förvirrat på huvudet. […] ”Du har förföljelsemani”, sa jag till foldergivaren.
”Läs själv på riksdagens hemsida”, svarade han och gick.
”Men det kan inte vara sant!” vrålade jag.
Så reagerade alla. Ingen trodde på oss. Ingen trodde på att massövervakning faktiskt skulle införas, att rätten att posta åsikter anonymt skulle avskaffas, att all kommunikation ska avlyssnas.
Och nu är vi där. Nu är vi faktiskt där. Imorgon den 1 januari vrider FRA på kranarna.
Samtidigt ligger nya lagförslag om hörnet. Där syftet med FRA inte var att använda våra registrerade spår mot oss, så ligger precis sådana uttalade syften redan i ett nytt lagförslag. Vi ska inte bara avlyssnas, utan också spåras. Vårt DNA ska tas vid födseln och finnas polisen tillhanda. Alla våra resor ska registreras. Vi ska kunna få våra datorer genomsökta vid gränserna. Privata aktörer ska kunna sätta oss i social husarrest och förbjuda oss och prata med våra vänner, om vi hotar deras kommersiella intressen. Många är förslagen som är på väg, och vi får dessutom betala själva för att bli mentalt, känslomässigt och socialt förminskade.
Men samtidigt som det är mörkt skymningsläge, så har jag också hopp. För 2008 var året då folk förstod att det vi pratade om var allvar. Riktigt jävla allvar. 2008 var året då män och kvinnor gick ut på gatorna. 2008 var året då regeringen exponerades som totalt inkapabel att hantera integritetsfrågorna – och till och med ointresserad av det. 2008 var året då riksdagspolitikerna föll från himlen – då de tidigare betraktats som kompetenta i kanske inte alla frågor men i alla fall hedervärda och respektabla, så visade det sig att de obstinat vägrar att kommunicera med väljarna över huvud taget, och är genuint okunniga om sitt eget yrke.
”Politiker är det enda yrke där kompetensen avtar med stigande erfarenhet.”
Det faktum att politikernas änglafall sker mitt framför ögonen på folk väcker hopp om förändring. För det är samma människor som tillsätter politikerna. Och avsätter. Redan i den gamla västgötalagen, så stod det att vi svenskar ”äger att konung taga och vräka”. Samma sak gäller riksdagsledamöterna.
Fler och fler vägrar acceptera maktlösheten gentemot politikerna, utan pratar om hopp. En av dem är 13-åriga Calandrella som seglat upp som en stjärnbloggare på sistone. Åldern är väsentlig. Hela medborgarrättskampen är en generationsfråga, där de äldre i riksdagen inte förstår vad de utsätter den yngre generationen för.
Och de kommer aldrig att förstå det eftersom de inte lever i den världen. Det är därför de måste bytas ut, eller åtminstone tvingas inse under galgen att det finns något viktigt som de inte förstår. Det är ett av de största problemen. Gammelpolitikerna förstår inte att det finns något viktigt som de inte förstår.
Det är vi, vi medborgarrättsaktivister tillsammans, som är den allra sista tunna och bräckliga försvarslinjen. Nu måste vi hålla varann hårt i händerna, skuldra vid skuldra, och inte låta den försvarslinjen brista.
Gott hopp 2009.
http://tantrikblog.wordpress.com/2008/12/29/lite-mer-diktatur-tack-vassego-betala-i-kassan/
”Vi har under det gångna året blivit kraftigt varse om att det inte spelar någon roll vem som regerar. Det blir i stort sett samma politik ändå. Trots personval och yviga löften, som visade sig vara värda mindre än toapappret du just använde när du var på muggen. Det finns dock undantag från denna regel. Mer om det längre ner i denna artikel.
Under 1900-talet kunde makthavarna fortfarande komma undan med totalitärt maktutövande, kontroll genom våld och utrensningar, och tvångsmetoder. ”Papiere, bitte” var vardagsmat i många länder. Men i vår ”upplysta” tid räcker inte tvångsmedel utifrån. Vi måste bli förförda att själva vilja bli kontrollerade. Vi måste luras att tycka om att bli kontrollerade, manipuleras till att älska Storebror.
Så med piska och morot införs allehanda kontrollsystem. Moroten är att allt blir så mycket enklare, vi blir omhändertagna och ”trygga”, och beskyddade från hemska terrorister och brottslingar. Piskan är den som säger ”den som har rent mjöl i påsen har inget att dölja”, och genomdrives med buzzwords som terrorism, barnporr och organiserad brottslighet. Ingen gillar ju sånt, eller hur? Så om du till äventyrs motsätter dig nya lagar och kontrollsystem som officiellt är till för att stoppa just sådant, så måste du vara en skummis med smutsigt mjöl i påsen – endera terrorist, brottsling eller barnpornografikonsument – eller hur? Så dra ner byxorna för kontroll vid minsta anmaning, eftersom vi alla måste lyda för en god sak. Ordnung mußt sein!”
”Den mest fruktansvärda fascismen du kan föreställa dig kommer att införas med medborgarnas hjälp. Frivilligt. Och du betalar själv. Och den som försöker göra på eget sätt blir totalt utstraffad genom några knapptryckningar. Butiksdörrarna öppnas bara för dem som är kreditvärdiga (varje butik har en scanner utanför dörren som läser av vilka som vill komma in – den som inte har några pengar vill man förstås inte ha in i butiken), och alla andra får stanna ute i kylan. Bokstavligen och bildligen. Och just så skall vi skrämmas till lydnad.
Detta är inte science fiction. All teknologi jag har beskrivit finns redan, och betydligt mer avancerad än så. Du kan redan köpa GPS till ditt barn, och du kan redan ha ”koll på dina vänner” med smarta webbtjänster (kan du ha koll på dna vänner finns det väl ingen anledning att hindra staten från att ha det, eller hur?). Exklusivare bilmärken har redan bilnycklar som trådlöst låser och låser upp bilen, beroende på hur långt från den du är. Nya pass förses med ett chip som kan fjärravläsas, så att flygplatskontrollanterna slipper bläddra i varje resenärs pass. Att sådana pass kan missbrukas av en terrorist, spion, eller bara en sofistikerad skurk med rätt scannerutrustning är det naturligtvis ingen som nämner. Att du med utrustning för ett par tusen kan framställa falska fingeravtryck som lurar de mest avancerade fingeravtrycksläsare är det förstås ingen som nämner heller. Falsk trygghet, alltså.
Alla dessa tekniska arrangemang ”för vår trygghets skull” har egentligen inte ett skit med din trygghet att göra. Flygplatskontroller, knivförbud, bevakningskameror och ID-kortskrav hindrar inte riktiga bovar. De som vill begå brott gör det ändå, och hittar på smarta lösningar för att överlista alla skyddsåtgärder. Trygghetsarrangemangen finns egentligen där för att avväpna dig totalt, göra dig 100 % sårbar och hjälplös, van vid kontroller (”klart att dörrvakten trycker upp ett finger i min anal – jag skulle ju faktiskt kunna vara en terrorist!”) och totalt försvarslös. Lätt att kontrollera.”
”….på en underström, en sakta uppvaknande medborgarrättsrörelse, ett aktivt motstånd mot kontroll av medborgarna, mot totalitär makt, mot hjärntvätt och inlärd hjälplöshet – för frihet, för eget ansvar, för varje enskild individs möjlighet och rätt att själv skapa förutsättningarna för sitt liv.
Det är inte politikerna som ska kontrollera oss. Det är vi som ska kontrollera dem. Vi måste fatta att ingen blir lyckligare av inopererade datachip, kontrollkameror och avlyssning överallt, avskaffad yttrandefrihet, meddelarfrihet och andra uttryck för totalitär makt – modern högteknologisk diktatur. Orwell hade suckat igenkännande. Ska vi någonsin lära oss av historien, och förekomma nästa maktattack? Thomas Jefferson, U.S.A.:s tredje president, och huvudsaklig författare av den amerikanska konstitutionen, ansåg att ”det måste vara varje invånares rätt att bära vapen, för att kunna försvara sig mot en korrumperad regering”. Onekligen ett intressant perspektiv, sett ur vårt nutida perspektiv. Jefferson var kanske inte helt fel ute.
Framtiden är inte skriven, inte ristad i sten. Du och jag, vi alla kan vända utvecklingen, tillsammans. Vi måste höja våra blickar, bli mer medvetna, mer olydiga, mer ifrågasättande. Vi måste sätta ner foten och säga nej, när vi blir utsatta för plågsamma och onödiga myndighetsförsök. Vi behöver inte beväpna oss med dödliga vapen, men vi måste granska politiker, media och andra makthavare i sömmarna, och avslöja varje skurk och bedragare som just det – skurk och bedragare. Vi måste sluta vara så godtrogna, och tro att all överhet vill oss väl. Det vill de inte. Särskilt inte om de säger att de vill just det. De skiter i dig. Utgå från att all media och alla politiker ljuger, och att de bara är megafoner för maktens intressen.
Staten är inte din omtänksamme vän. Staten är en drös med människor som vill ha makt över dig. Vänj dig vid att för närvarande se staten (regeringen och riksdagen) som din fiende, som du kan vänta dig vilka attacker som helst från. Var misstänksam, ifrågasättande och monumentalt bråkig i alla dina mellanhavanden med myndigheter. Om någon vill se ditt ID-kort, eller på annat sätt ha dina personuppgifter – fråga varför. Och kräv jävligt bra motiv. Annars kan du vägra. Om kassörskan i taxfree-butiken vill se ditt boardingpass fast du bara köper choklad och parfym – fråga varför. Får du inte ett bra svar; lämna grejerna och köp ingenting. Våga vara besvärlig. Fråga inte om lov. Lev ditt liv som du vill leva, utan att ängsligt se dig över axeln (får man göra så här?). Ta makten över ditt liv.
Och OM du ska rösta i våra skendemokratiska val – lägg inte din röst på något av de etablerade partierna som redan sitter där. Straffa ut dem.”
”Vi kan stoppa diktaturen från att växa sig oövervinnerlig. VI kan stoppa skuggfolket från att få ännu mer makt. Det finns en väg ut ur tyranniet. Men du måste göra jobbet – all makt är given.
Vi har de makthavare vi förtjänar. Vi måste själva erövra vår frihet.”
http://scabernestor.blogg.se/2008/december/sista-dagen-i-frihet-demokratiska-principer-6.html
Många politiker av idag lider av kompromissjukan, när de ser en lag som är dålig så finns inte ens tanken på att låta bli att införa den, istället så försöker de göra det bästa av situationen, att de med detta beslut undergräver fundamenten i demokrati finns inte i deras världsbild.
För de har gjort sig själva till demokratins beskyddare, där de fattar beslut som de tror är för befolkningens bästa utan att fråga medborgarna om vad de egentligen vill, där inte ens dgrundläggande demokratiska principer gäller längre, eftersom det är de själva som tolkar och väljer bort dem till förmån för vad de själva vill.
Detta tror jag beror på något som Emina sade till mig inför Helsingborgsdemonstrationen, hon kallade det ”Politisk Inavel”.
Personer som är födda in i partisystemet, kanske tom tredje eller fjärde generationens politiker, som har omgivit sig med andra politiker, stött bort det vanliga folket till förmån för personer som tycker likadant, klär sig likadant, håller med varandra, gått på samma privatskolor, medlemmar i samma klubbar.
De som haft en annan åsikt knuffas bort, för vem vill ha någon som ger dig kritik nära inpå?
Makten har blivit ett självändamål, man ser det när partierna söker sig närmare mitten för att stjäla varandras väljare utan att förlora egna, en rödblå sörja där ideologier går förlorade, för vem har råd att behålla en ideologi som du är tvungen att motivera för väljarna?
Nej, då är det mycket lättare att peka på vad som är dåligt med motståndaren och sedan servera plattityder till väljarna, en väljarbas som i mångt och mycket fortfarande sover.
Med internet så flyttades kunskap och information bort från den traditionella makten och ut till medborgarna, vi behövde inte längre en professorsutbildning för att få veta vad som händer inuti solar och vi är inte beroende av makthavarna för att definiera demokrati, nu definierar vi demokrati på våra egna villkor.
Tyvärr såg de gamla makthavarna vad som var på gång, lagförslag på lagförslag begränsar vår tillgång till information där välmenande politiker går på argument från lobbygrupper eller mer cyniska och makthungriga politiker och sakta men säkert så försvinner grundpelarna till det fria samhället.
De lagförslag som vi känner till är FRA-Lagstiftningen, Datalagringsdirektivet, ACTA, Telekompaketet och IPRED 1-2.
Jag säger ”De som vi känner till” eftersom det troligen finns gott om förslag som vi aldrig får kännedom om, men som sakta men säkert driver samhället mot en form som ingen kunnat tänka sig för bara några år sedan.
Vem trodde tex att den allians som gick till val på att inte införa Bodströmssamhället inte bara inför det, utan förstärker det till den grad att forna öststater bleknar i jämförelse?
http://argast.nu/2008/12/31/nyarslofte/
Nyårslöfte
December 31, 2008 in FRA, Politik
Nu är det snart 2009. Året som kommer att bli startskottet för regeringens massavlyssning av Sveriges och andra länders medborgare. Jag håller alla er som röstade för FRA-lagen, personligen ansvariga. Ni kanske glömmer, men det kommer jag aldrig göra.
När det är dags för nästa, nästa, och nästa val osv., så tänker jag att påminna folk om vad ni och era partier har gjort ni kommer inte att få en lugn stund, det blir mitt nyårslöfte.
Gott Nytt år
Läs även andra bloggares åsikter om <a href=”http://bloggar.se/om/fri-+och+r%E4ttigheter” rel=”tag”>fri- och rättigheter</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/yttrandefrihet” rel=”tag”>yttrandefrihet</a>,<a href=”http://bloggar.se/om/fra” rel=”tag”>fra</a>
http://klamberg.blogspot.com/2008/12/fra-lagen-version-2-r-lanserad.html
måndag, december 22, 2008
FRA-lagen version 2 är lanserad
Försvardepartementet har nu lagt fram en promemoria med förslag om hur ”FRA-lagen” ska ändras. Jag uppfattar att regeringen varit lojal mot den överenskommelse som slöts den 25 september 2008 med 15 ändringar. Då hade många frågor kring vad överenskommelsen innebär. Det intressanta blir därför mindre de 15 ändringarna utan mer vad som inte ändrats. Jag kan konstatera två saker.
1. 6 kap. 19 a § lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation är oförändrad.
Det innebär att operatörerna ska överföra all trafik i de berörda till särskilda samverkanspunkter. Efter att FRA fått tillstånd av försvarsunderrättelsedomstolen och FUN verkställt det samma så får FRA inhämta information.
2. 1 § andra stycket signalspaningslagen som reglerar FRAs inhämtning av data inom utvecklingsverksamhet är oförändrad (numera tredje stycket). Det finns inget krav på koppling till yttre militär hot eller dylikt för att inhämtning i utvecklingsverksamheten ska ske.
Det är i denna verksamhet FRA kan inhämta, bearbeta och lagra stora mängder trafikdata (vem som kommunicerar med vem). Lagförslaget innebär förvisso att tillstånd ska avgränsa inhämtningen till signalbärare, men det är svårt att veta vad detta innebär i praktiken. I förslaget anges att en signalbärare kan vara en koppartråd eller optisk fiber (sidan 41-44). Sådana kan som bekant transportera stora mängder data. Jag antar att detta är vad som avsågs med ”trafikstråk” tidigare under hösten.
Ovanstående två punkter har diskuterats intensivt under sommaren och jag har varit en av dem som framfört kritik i dessa delar. Finns det något bra i detta förslag? Det är bra att ändamålen för FRAs signalspaning preciseras i lagtexten och att inhämtning inte får ske när både avsändare och mottagare befinner sig i Sverige. Lagstiftaren verkar medge att det inte alltid är möjligt att omedelbart avgöra var avsändare och mottagare befinner sig vilket i vart fall är en ärlig inställning.
http://tankar-fran-rooten.blogspot.com/2008/12/fra-20-p-remiss.html
Försvarsdepartementet släppte idag en promemoria som beskriver ”FRA 2.0”, dvs FRA-lagen efter införandet av de 15 punkterna från i höstas. Två dagar före julafton. Känns bekant.
http://projo.se/2008/12/lackande-databaser-och-korrupta-poliser/
Läckande databaser och korrupta poliser
När man börjar samla in data i databaser för olika syften, olika sorters brottsbekämpning eller något annat, så dyker alltid argumentet upp att informationen kan missbrukas. Inte bara för att lagarna successivt ändras så dom får ett helt annat syfte än vad som först fanns för insamlande av informationen – sk ändamålsglidning. Nej, enskilda människor med tillgång till registret kan också missbruka sin makt för att sko sig själva. Det är något som händer ständigt, eftersom lagar inte styr vad människor gör och inte, oavsett vad lagstiftarna vill tuta i er.
Därför är det förstås inte förvånande att en polis i england nu åkt dit för att ha utpressat kriminella med hjälp av information hämtat ur en databas, på precis det sätt vi motståndare till övervakning brukar argumentera.
Han ska ha kontaktat 11 dömda brottslingar och hotat att berätta för grannar och kollegor om deras brott. Han ska sedan ha krävt mellan 29 000 och 31 000 pund för sin tystnad. I ett fall ska han ha krävt 89 000 pund som ”ett tecken på god vilja”.http://www.idg.se/2.1085/1.202750/korrupt-polis-utpressade-brottslingar
Ren maffiaverksamhet mao. Det intressanta i sammanhanget är dock FRAs kommentar till den här nyheten:
På FRA säger informationssäkerhetsexperten Dan Larsson att databaser är hjärtat i de flesta organisationers informationshantering.
– Trots det är de ofta sämre skyddade än allt det andra. Många har inte säkerhetstänkandet med sig från början. När de drar igång ett system tänker de inte på vilken information som ska lagras i det.
Jag vill hävda att databaser generellt sett är lika dåligt skyddade som all annan IT-infrastruktur, kanske sämre, säger Dan Larsson på FRA.
Och ändå vill man bygga dessa databaser! Teledatalagringen syftar till att spara information om vem du kommunicerar med, via telefon och Internet, när du ansluter dig, var du befinner dig när det sker, var du befinner dig när du ringer med din mobil, hur länge ert samtal varar osv.
Med den här sortens information behöver man eg. inte avlyssna själva samtalet. Man kan ändå lätt sammanställa vilka människor som kommunicerar och genom att ha akter med information på varje individ så är det ingen konst att dra slutsatser om vad dessa människor sannolikt kommunicerar om. Vilka föreningar och organisationer är man verksam inom? Var står man politiskt? Det är så FRA jobbar mot terrorism utomlands.
Problemet är nu att man vill spara denna information om hela svenska folket. Det är vad TeleDataLagringslagen syftar till. Och därför är vi emot den. Det är Bodströms direktiv, genomdrivet i EU, men det är Alliansen som kommer överimplementera den, precis som de gjorde med IPRED. Vänster eller högerblocket, det spelar ingen roll! Du får samma övervakningssamhälle ändå!
Enda sättet att förhindra detta är genom att få in Piratpartiet i EU och sedan i vår Riksdag. Bara så kan vi stoppa det korrupta arbetet med överstatlighet som bedrivs ifrån EU, som tvingar oss att stifta den här sortens lagar. Och bara så kan vi förhindra att våra korrupta politiker här hemma går lobbyisters vägar och stiftar lagar som helt saknar stöd hos folket och t.ex. kriminaliserar stora delar av vårt vardagliga bruk av Internet, för att skydda enskilda affärsidéer.
Det är antiliberalt. Det är fascistiskt. Det är antidemokratiskt. Det måste upphöra och den dagen människor tvingas ta till våld ska ingen ha sagt att vi inte gjort allt för att förhindra den här vansinniga utvecklingen med demokratiska metoder.
http://www.webhackande.se/visa-oss-att-ni-menar-allvar
Visa oss att ni menar allvar
21 december, 2008 – 22:35 – lholmq42 Tullverket ger sin personal en förfalskad iPod i julklapp, kan man läsa i mängder av tidningar. Så snyggt. Så talande.
När man ursprungligen började fila på IPRED-eländet var det meningen att det skulle handla om kampen mot falska varumärkesprodukter, ganska exakt sådana som Tullia nu köpt in pallvis av. Kanske det vore läge för staten att visa att man tar det här med piratkopiering på allvar nu?
1) Döm ut dryga böter för att man köpt in piratgods. Både till den som tillhandahållit den förfalskade varan och till konsumenterna (tullarna) som uppenbarligen köpt stöldgods (vi vet ju att Fru Ask tycker att kopiering är stöld, eftersom hennes vänner sagt att det är så till henne). Vi vet ju att såna där musikspelare bara kan användas för piratkopierad musik för det har Branschen sagt (visserligen för ett par år sedan, men det har mig veterligen aldrig tagits tillbaka).
2) Visa att Sarkozy:s och EU-parlamentets principer gäller före svensk lag i det här fallet också och stäng av Tullverket från internet permanent. Det är ju så man ska stävja piratkopiering, enligt de som bestämmer. Det måste svida när man blir tagen på bar gärning. När jag skriver ”stäng av Tullverket” så betyder det givetvis både alla klienter och hela deras serververksamhet. Sånt folk ska helt enkelt inte finnas på nätet.
3) Sätt in en helsida (lämpligen sidan 3) i de 12 största dagstidningarna på Tullverkets bekostnad där det står ”VI STJÄL PENGAR FRÅN DE STACKARS FATTIGA KREATÖRERNA PÅ APPLE” och publicera namnen på samtliga som mottagit (eller skulle ta emot) en fakePod där. Om det här skamstraffet passar för sextonåringar som laddar ned nån låt av AC/DC så måste det ju duga åt de ”gangsters och tjuvar” som lagen ursprungligen var tänkt att klämma åt. Häng ut dem bara.
En vis man sade nyligen att man kunde se om ett planerat straff är orimligt hårt genom att se om den som förordar det skulle kunna tänka sig att få straffet själv. Om inte regeringen och framför allt justitiedepartementet skall förlora den sista gnuttan av trovärdighet som de inte redan bränt genom sitt uppenbart partiska agerande, så gäller det att de tre punkterna ovan klubbas igenom med raketfart. Före nyår, tack. Visa att ni är rakryggade! Visa att de idiotlagar ni glatt pressar igenom mot folkets vilja faktiskt gäller statsanställda också, och inte bara ”sketna väljare”. Go ahead, make my day.
http://w2.sydsvenskan.se/mildner/2008/12/16/principer-nagon/
Principer, någon?
Schvipps, så är de där – grupperna.
Hundratals demonstranter dyker upp från ingenstans den 30 november. Flashmobs agerar plötsligt inför häpna resenärer på centralstationer.
Räddningsaktioner för tv-ankare som förpassas till nattskiftet får tv-ledningen att känna sig lätt trängd. Nya sociala webbrörelser får regeringen att svettas långt efter det att sakfrågan ”egentligen” skulle ha varit avgjord.
Och på andra sidan Atlanten rasslade det till rejält bland väljare som kände sig delaktiga på ett nytt sätt.
Clay Shirky beskriver det fint i sin bok Here Comes Everybody – människors nya möjlighet att mycket snabbt komma i kontakt med grupper av liktänkande står för en av de starkaste förändringskrafterna i dagens samhälle.
Detta innebär också att de nya sociala grupperna utgör ett mycket starkt hot mot all sorts makt. Men det är inte bara makten i sig som hotas, utan även maktstrukturer och makthierarkier.
De flesta människor i världen lever i länder utan pressfrihet (i årets pressfrihetsindex kommer Sverige för övrigt på 7:e plats och tendensen är nedåtgående). I dessa länder svarar makten med att censurera internet, slänga folk i fängelse och förbjuda transparens, öppenhet och tvåvägskommunikation.
Den här kampen trappas upp för varje månad, i takt med att det går upp för både medborgarna och makthavarna exakt hur stor gruppernas betydelse håller på att bli.
När kommunikationen i sig blir tillräckligt hotande, kommer makten att handgripligen försöka förstöra verktygen. Men oftast räcker det med att få kontroll över och inblick i den information som skickas.
Vi kan ta Burma som exempel. Sedan drygt ett år tillbaka, tvingas föreståndare för landets internetcaféer spara all data från alla kunder. Informationen skickas varje vecka till en specialpolis.
Det där tycker vi svenskar nog i allmänhet inte om. Det klingar illa med vår uppfattning om demokrati och yttrandefrihet. Särskilt om man känner till vad regimen gör med oliktänkande.
Å andra sidan skulle vi nog – ja, de flesta av oss, alltså – applådera modet hos de internetcaféägare som faktiskt dagligen utmanar diktaturen, genom att erbjuda ett ofiltrerat internet och inte lagra all data från kundernas internetbesök.
Fast, det är klart, det är ju innan man kommer på att vi just nu håller på att införa det där burmesiska systemet i svensk tappning. Lagra all data. Låt specialenheter gå igenom materialet och leta efter fiender och oliktänkande.
Visst är det skillnad på att bo i Sverige och att bo i Burma. Visst är det ENORM skillnad på att få sina nätvanor lagrade av den burmesiska informationspolisen och att få all info om sin epost, sina sms, sina telefonsamtal och internetanslutningar lagrade här hemma.
Men principen?
Jag önskar att någon någongång talade om principer. Åtminstone lite.
Till exempel sådana principer som att det är självklart att vi ska underlätta för dissidenter och oliktänkande världen över att göra sina röster hörda.
Men hur lyckas man med det i en hårdför diktatur? Svaret är: genom att vara anonym. (Det finns idag en rad anonymitetstjänster som används för att kringgå censur.)
Men det perspektivet syns nästan aldrig i den svenska debatten. Här pratas det nämligen inte om principer, utan om brottsbekämpning, och då försvinner demokrati- och integritetsaspekterna snabbt från synfältet.
Rätten att kommunicera anonymt är alltså redan bortskuffad från agendan och även om det ännu är oklart hur många hästar som är hemma i den här artikeln om den kommande trafikdatalagen i Aftonbladet, så är det – som Copyriot noterade omedelbart – lätt att se vart vinden blåser:
”En annan effekt enligt Anders Ahlqvist är att de företag som har som affärsidé att anonymisera internettrafiken kommer att få det svårt.
– Att syssla med anonymiseringstjänster kommer inte att vara tillåtet eftersom det bryter mot lagen.”
Vi går ganska snabbt mot en verklighet där all kommunikation som i dag är privat kommer att lagras, bearbetas och gås igenom – och där det möjligen också kommer att vara förbjudet att försöka vara anonym.
Detta innebär självfallet en stor demokratisk förlust på hemmaplan. Men också att all vår trovärdighet försvinner i den internationella debatten.
För vad säger vi till de länder som vi tidigare har kritiserat för deras brutala syn på yttrandefrihet och mänskliga rättigheter? Att deras principer är okej, men att de möjligen bör se över sina straffskalor lite?
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_2238805.svd
FRA-domstolen hotar integriteten
Publicerad: 23 december 2008, 04.46. Senast ändrad: 23 december 2008, 08.31
SVERIGE INTE NORDKOREA Efter ett hastigt beslut i höstas ska Sverige få en ny hemlig domstol i direkt strid med grundlagen. Har kritikerna inom alliansen låtit sig luras? Vi anser att den lag som gäller från den 1 januari ska återkallas, skriver Östen Johansson, Sverker Lindström, Håkan Olander och Lars E Rabenius med erfarenhet från åtta utredningar om yttrandefrihet.
Besluten i regeringspartiernas riksdagsgrupper den 25 september i år – utan föregående offentliggjorda utredningsförslag – har skapat en ohållbar situation.
Då ställde sig alla borgerliga riksdagsledamöter bakom förslaget att inrätta en särskild specialdomstol som ska besluta om tillstånd för hur Försvarets radioanstalt, FRA, får utnyttja spaning i kabel.
Det innebär att Sverige ska få en ny hemlig specialdomstol, som står i direkt strid med grundlagen och från demokratisk synpunkt är en icke acceptabel ordning. Sverige är ju inte Nordkorea.
Denna ”underrättelsedomstol” ska ge tillstånd och reglera FRA:s signalspaning i kabel och ”fatta beslut om tillstånd för sökbegrepp som är direkt hänförliga till en viss fysisk person med hemvist i Sverige”.
I sakens natur ligger att allt i en sådan domstol måste bli hemligt. Det går ju inte att låta det vara offentligt vilka förhållanden som FRA ska övervaka och vilken trafik som ska granskas.
Av det följer att allt det som normalt är offentligt blir sekretesskyddat, kanske till och med var domstolen finns, diarier, handlingar etcetera.
Grundlagsregeln som innebär att ”förhandling vid domstol skall vara offentlig” måste sättas ur spel. Sekretessreglerna blir drakoniska.
Det går inte ihop med grundlagens krav på rättssäkerhet.
Domstolens jurister ska enligt planerna fatta beslut som kräver långtgående teknisk kompetens. Hur ska det fungera? Har kritikerna inom allianspartierna låtit sig luras?
Enligt lagen från juni (SFS 2008:717) kan FRA avlyssna kabeltrafik utan att det finns brottsmisstanke. Det betyder att skyddade meddelanden till medier och annan grundlagsskyddad kommunikation kommer att avlyssnas.
Det innebär ett integritetshot eftersom meddelanden till medierna, som har ett rättsligt sekretesskydd, kan bli kända hos FRA.
I lagen står att sådana uppgifter omedelbart ska förstöras, men skadan har ju då redan skett och plötsligt finns det tjänstemän inom FRA som känner till vem som för en tidning avslöjat till exempel en spionskandal som FRA och Säpo velat dölja.
Det duger inte. Källskyddet måste garanteras.
I lagen om FRA:s verksamhet finns en rad oklarheter om hur skyddet för meddelarfriheten till medierna och efterforskningsförbudet ska fungera. Oron är dessutom stor hos yrkesgrupper som advokater, socialsekreterare, läkare och präster som arbetar under en grundlagsskyddad tystnadsplikt som nu kan brytas igenom av FRA.
Det fortsatta utredningsarbetet sker inte i rimliga former och riskerar att skada de viktiga frågorna om personlig integritet, yttrandefrihet och rätt till fri kommunikation.
Regeringen Reinfeldts 15 punkter med ändringar som nu snabbutreds i regeringskansliet ska pressas igenom efter en ny fuskremissomgång och sedan beslutas av allianspartiernas riksdagsledamöter i vår.
Vi har erfarenhet av utredningar på yttrandefrihetsom- rådet som utnyttjat landets främsta forskare och experter och vars resultat granskats i gedigna remissförfaranden. Nu drivs lagstiftningsarbetet igenom utan parlamentarisk insyn.
Vi kräver att integritets- och yttrandefrihetsfrågorna samt frågan om underrättelsdomstolen prövas i en offentlig utredning med bred sammansättning. Vem kan kontrollera en hemlig domstol?
Vi anser att den lag som gäller från den 1 januari 2009, men som faktiskt till stora delar dömts ut även av regeringsföreträdarna själva den 25 september , ska återkallas.
Förvirringen kring FRA:s övervakning har dessutom ökat sedan regeringen gett en chefsrådman en månad på sig att inrätta en ny signalspaningsnämnd, som ska börja sitt arbete vid årsskiftet men ersättas av underrättelsedomstolen den 1 oktober 2009.
Utredaren ska ensam ta fram den kompetens som behövs i nämnden för att behandla tillstånd för FRA att signalspana och besluta om bemanningen på det nämndkansli som sedan ska bli domstol.
Frågorna om FRA:s övervakning gäller framförallt Sveriges relationer till främmande makt och vår säkerhetspolitik.
I grunden är det politiska frågor, som inte kan överlåtas till myndigheter och jurister i en hemlig domstol med starkt sekretessansvar att hantera. Det är regeringens ansvar.
Vi vill inte ha nya CIA-flygplan som ska hämta personer som sedan blir misshandlade av främmande makt. Det är varje regerings ansvar att förhindra sådana övergrepp. Jurister i all ära, men de ska inte göra politiska bedömningar.
Samtliga har medverkat som ledamöter, experter eller sakkunniga i åtta statliga utredningar om tryck- och yttrandefrihet.
ÖSTEN JOHANSSON
HÅKAN OLANDER
SVERKER LINDSTRÖM
LARS E RABENIUS
http://www2.unt.se/avd/1,1826,MC=25-AV_ID=844680,00.html
Publicerad: 2008-12-23 00:01
Ett år av integritetsdebatt
Efter ett år av debatter där ordet ”integritet” varit ledordet kan många känna sig trötta på alla akronymer som passerat revy. FRA, PKU, ACTA, IPRED och nu senast det så kallade Datalagringsdirektivet. Efter varje förslag har debatten om den enskilda människans rätt till privatliv och frihet från statlig övervakning blossat upp, och tillsammans målar de en dyster bild av hur grundläggande rättigheter kringskärs allt mer.
Det verkligt oroande är dock inte de enskilda förslagen i sig, utan den bakomliggande attitydförändringen. Tanken om massövervakning, att ha uppgifter om varje enskild individ oavsett misstanke om brott, har gått från undantag till normaltillstånd. Fartkameror ska inte bara ta bilder av de som kör för fort, utan av alla bilister. Polisen ska inte längre bara ha tillgång till DNA-prov från dem som dömts för brott, utan från alla medborgare.
Tekniska framsteg har inneburit att övervakning på en skala som tidigare varit omöjlig blivit fullt möjlig, och därmed har tydligen behovsprövningen av övervakningen i princip försvunnit. Man övervakar inte längre för att det behövs, utan för att man kan. I statens ögon har alla blivit potentiella brottslingar.
Datalagringsdirektivet innebär i korthet att uppgifter som vem man talat med i telefon, hur länge, och var man befann sig när samtalet ägde rum måste sparas av operatörerna. Så också alla uppgifter om plats och tid för skickade sms, e-post och internetuppkopplingar. Det är uppgifter som operatörer redan i dag sparar under en period, av faktureringsskäl. Nu blir de dock tvungna att spara relevanta data och, dessutom under mycket längre tid än tidigare, för att dessa ska finnas till statens förfogande. Moderaterna vill att alla data ska sparas i ett år, resten av partierna föreslår sex månader.
Problemet med Datalagringsdirektivet är dock vare sig hur länge informationen ska lagras, eller exakt vad som lagras. Det existerar nämligen en principiell skillnad mellan att, som nu, uppgifter sparas av olika operatörer, och att staten kräver att de sparas.
När man som privatperson ingår avtal med enskilda företag, vare sig det är Facebook eller Telenor, så kan det innebära att personliga uppgifter lagras av olika skäl. Men detta är resultatet av ett frivilligt beslut från individens sida. Om beslutet är bra eller dåligt spelar ingen roll.
Att staten medelst tvång skaffar sig tillgång till samma uppgifter är en helt annan sak. Det är inte uppgifterna i sig, eller ens det faktum att de sparas som är problemet. Det är statens roll i processen som innebär intrång i individens personliga integritet. Inget annat.
http://www.expressen.se/Nyheter/1.1414266/han-skakade-om-rosenbad
Han skakade om Rosenbad
Vid ett skrivbord på Kungliga tekniska högskolan sitter en 32-åring i fjunig skäggstubb, klädd i jeans och en collegetröja som har hål på ena armbågen. Han brinner för fysik, matematik och datalogi och säger sig lida av ”en viss inneboende blyghet”.
– Jag betraktar mig ganska mycket som en datanörd, säger han.
Denna man är en av 2008 års mest framgångsrika opinionsbildare.
I början av sommaren startade han – tillsammans med sin sambo, en kompis, en anonym mecenat och en handfull bloggare – ett folkligt uppror som skakade regeringen.
Enligt Mikael Nilsson är detta bara början.
– Reinfeldt sa nyligen att ”ingen kommer att minnas de här frågorna vid nästa val”. Det är en total missbedömning. Kolla reaktionerna på nätet – folk tar åt sig personligen, folk glömmer inte. Jag tror inte för ett ögonblick att FRA-frågan kommer att vara bortglömd till valet.
Allting började på eftermiddagen 4 juni. Mikael Nilsson var hemma i lägenheten i Uppsala, ”troligen matade jag barnen”, när telefonen ringde.
En för honom okänd person sade sig vilja stödja kampen mot FRA-lagen med ett större ekonomiskt bidrag.
Mikael Nilsson svalde och sa:
– Jag drar ihop lite människor och återkommer.
”Stasis våta dröm”
Ett par dagar senare bokade han en helsidesannons i Dagens Nyheter för 270 000 kronor. Avsändare blev ”Nätverket Stoppa FRA-lagen”.
Han hade hört talas om planerna på en ny signalspaningslag flera år tidigare, men då släppte han det eftersom den ändå inte verkade bli verklighet. Sedan alliansen tagit makten noterade han med stigande förvåning först hur lagen gjorde comeback – och sedan hur tyst det var om den. Själv uppfattade han lagen som ”Stasis våta dröm”.
– För mig spelar det ingen roll om staten installerar avlyssningsutrustning i en kabel över Öresundsbron eller om man installerar den hemma hos mig. Min kommunikation hamnar ändå i statens händer, säger Mikael Nilsson.
– Det är som att sätta en bugg på min telefon och säga: ”Vi kommer inte att koppla in den så ofta.” Det är självklart helt oacceptabelt.
I bloggosfären gick debatten het, medan tidningarna inte skrev något alls om FRA-lagen. Mikael Nilsson var upprörd, men kände sig samtidigt maktlös. Han skickade blogglänkar till vänner och bekanta, men förstod inte hur han skulle kunna påverka – på riktigt. Inte förrän telefonen ringde 4 juni.
Möte runt köksbordet
Mikael Nilsson sammankallade genast ett första möte med det som skulle bli nätverket mot FRA-lagen. Närvarande var hans sambo Anna Peterson och Magnus Sandberg, ”en gammal datalogkompis”. De samlades runt Mikaels och Annas köksbord samma kväll, när barnen hade somnat.
– Vi satt där och funderade: ”Okej, vi kan sätta in en annons…” Vi är ju inga märkvärdiga personer, så det var viktigt att frågan skulle hamna i fokus.
Några bloggare som engagerat sig i FRA-frågan kontaktades, en mejlinglista sattes upp och några dagar senare hade nätverket både annonsmanus och en fungerande hemsida.
Under första dygnet hade hemsidan
100 000 unika besökare, på fem dagar 350 000. Efter att annonsen varit införd på sidan 3 i Dagens Nyheter, intill ledarsidan, högg också de traditionella medierna.
Plötsligt var FRA förkortningen på allas läppar.
När vi träffas i december kan Mikael Nilsson se tillbaka på ett omtumlande år.
Vid sidan av arbetet som doktorand i datalogi har han periodvis jobbat ”nästan dygnet runt” med nätverket. Till slut, i september, fick han ändå se de borgerliga riksdagsledamöterna enas kring en lätt modifierad version av den ursprungliga FRA-lagen.
– Regeringen vill framställa det som en total kapitulation inför kritikerna. Verkligheten är att regeringen inte har vikit en tum vad gäller principen om massavlyssning.
Även om Fredrik Reinfeldt vann första ronden har Mikael Nilsson och hans vänner inte gett upp.
– Jag har en skadeglad ådra och ser fram emot våren. Det ska läggas fram en FRA-proposition och en proposition om massiv datalagring hos operatörerna. Så ska det röstas om Ipred. Allt detta under en vår som gränsar till EU-valet, och strax därefter ska kablarna kopplas in till FRA. Det kommer att bli ett himla rabalder. Jättespännande! Jag tycker ändå att jag kan skratta åt det ibland.
”Jag är uppenbarligen kollad”
Efter hand har han också förstått vilka krafter han utmanat. Ett internt nyhetsbrev från FRA, vars innehåll fick Mikael Nilsson att haja till, läckte ut i september.
– Det var från juni, där FRA-chefen Ingvar Åkesson skrev till sina anställda att det inte verkade finnas några utländska intressen bakom kampanjen mot FRA-lagen. Det var lite obehagligt att läsa. En underrättelsechef säger inte så utan att ha på fötterna, så jag är uppenbarligen kollad.
– Jag är oerhört stolt över honom. Det han gjort i FRA-frågan är precis vad vår grupp handlar om. Vi gör det vi tror på, vi tror att vi kan förändra världen. Internet, det är framtiden. Det är där den politiska striden äger rum. Men Mikael här är lite naiv när han tror att riksdagsmännen ska tänka om. De är inte byggda för det, va.
– Nä, det går inte att påverka dem, säger Mikael Nilsson. De måste bytas ut.
Och så berättar han, i förbigående, att han faktiskt gjorde lumpen på FRA som kryptoanalytiker i mitten av 90-talet. Han och de andra värnpliktiga fick hålla till i en byggnad på betryggande avstånd från det riktiga, topphemliga FRA, men ändå.
– FRA är Sveriges enskilt största arbetsplats för matematiker. Vad jag förstått är det en akademisk miljö där man får hålla på med modern och intressant matematik. Det verkar vara ett kul ställe att arbeta på, säger Mikael Nilsson.
Han ler.
Den dörren är nog stängd.
http://erikhultin.se/12/integritetsvanda-a-la-centerpartiet.php
Dag läggs till dag och politiska skeenden förflyttas från aktualitet till historieböckerna. Är då ett förpassande av politiska skeenden till historieböckerna detsamma som att dessa blir glömda/förlåtna och inaktuella? Icke det minsta. Jag har under en lång period haft en tuff brottningsmatch med mig själv.
I den ena ringhörnan fanns ett jag som mådde (och mår) intensivt illa över hur Centerpartiet och de centerpartistiska riksdagsledamöterna går på tvärs mot alla de integritetsmässiga principer som man innan det senaste valet har stått upp för. Detta jag har även förvånats stort över hur olika riksdagsledamöter utan större egen vånda (som det verkar), i efterhand, har förklarat varför de valde att rösta tvärtemot vad de tidigare sagt sig stå för. Detta jag har även funderat över om makten verkligen ska kunna korrumpera så ytterligt illa som det verkar. En korruption som dessutom förklaras med att man måste både ditt och datt för att visa sig regeringsduglig. Därmed så skulle alltså ett totalt svek mot så många väljare plötsligt vara acceptabelt??? Jaget i denna ringhörna har även förundrats över att andelen gummi i riksdagsledamöters ryggrader kan vara så stor samtidigt som dessa ledamöter fortfarande står upp. I denna ringhörna finns stora mängder avsky för att man har sålt ut den personliga integriteten och för att man i så liten grad har lyckats prägla alliansen politik.
I den andra ringhörnan finns ett jag som jag egentligen tycker mycket bättre om. Det är ett jag som präglas av sunt bondförnuft, liberalism, tro på framtiden och en vilja att se Sverige utvecklas på ett positivt vis. De som känner mig vet nog precis vilket jag som åsyftas.
http://opassande.se/index.php/2008/10/24/en-historik-over-de-danska-antipiratlagarna/
En historik över de danska antipiratlagarna
October 24th, 2008 emma
Med anledning av mitt förra inlägg, där jag nämner att andra länder infört antipiratlagar kommenterade Ole Husgaard, medborgare i vårt grannland Danmark. Danskarna har under ett flertal år haft den här lagstiftningen som vi kallar antipiratlagen, eller piratjägarlagen – kärt barn har många namn.
Det han skriver vittnar tydligt om varför det är statssanktionerad utpressning det handlar om. Inte minst det där med att specialerbjudanden skickas ut från antipirater – betala hälften nu, och slipp en rättegång. Poängen han gör är att själva systemet förutsätter att ingen som anklagas för olaglig fildelning vågar gå så långt som till rättegång, vilket leder till att antipiraterna kommer undan med precis vad som helst.
Lägg särskilt märke till hur inte en enda spänn av pengar som samlats in nått några artister eller kulturarbetare över huvud taget.
Tyckte att det var så intressant och belysande, att jag ger mig på att översätta hans kommentar, och lägga upp den som en egen postning:
Jag skulle vilja hjälpa dig med lite fakta från Danmark – där antipiraterna har haft möjlighet att få ut namn och adress på kunder från nätoperatörer i flera år.
Det vi sett har varit dåligt: Flera miljoner har betalats av tusentals vanliga medborgare för att undvika rättegångar och minst ett självmord.
Självmordet hände 2001 när IFPI stämde två tonåringar som en del i en kampanj de kallade ”Vi stämmer er ända in i helvetet”. Officiellt blev det aldrig kallat självmord, men 16-åringen hade ingen sjukdom och vänner har vittnat om att han led av en svår depression pga att han blev stämd för en summa så hög att han aldrig skulle kunna betala den. IFPI fick identiteten från nätoperatören, som lagen medger. Efter den incidenten organiserade antipiraterna om sig, och ändrade sin strategi.
Det nya blev att hitta människor som genomförde icke-kommersiell fildelning online, skickade brev där de informerade att de hade bevis (skärmdumpar) på genomförda upphovsrättsbrott, och att de skulle stämmas för en stor summa pengar (vanligtvis 60000-250000 danska kronor). Men stämningen skulle inte genomföras om den anklagade skrev under ett papper där de medgav upphovsrättsbrott och gick med på att betala hälften av den begärda summan. Många av breven sändes ut precis före ledigheter, så folk hade inte någon möjlighet att hitta en advokat innan ”lågpriserbjudandet” gick ut. På det viset undveks rättegångar och antipiraterna gick dessutom inte vidare om de som mottog breven inte betalade.
Under 2004 ändrade de återigen sin strategi något. Ett av problemen var att det nu börjat bli allmänt känt att inget skulle hända om man fick ett brev och struntade i att betala. Så de drog igång ett par rättsfall. Samtidigt skickade de dessutom ut brev med betalningskrav till fler människor, denna gång med lite lägre summor (genomsnittligt 80000 danska kronor).
De vann målen. Det ena målet för att den anklagade inte dök upp på rättegången och det andra för att den anklagade medgav upphovsrättsintrång. Inte i något av fallen använde domstolen skärmdumpar som bevismaterial. I senare brev som sändes ut till andra människor, skrev dock antipiraterna att domstolen accepterat skärmdumpar som fullgott bevismaterial.
Jag gissar att denna grupp av advokater har samlat ihop åtminstone 30-50 miljoner danska kronor från tusentals medborgare som varit rädda för att behöva betala mer pga en rättegång. (Vi vet inte de exakta siffrorna eftersom dessa är hemliga.) Ingen artist har någonsin sett några pengar; de försvann i form av ”advokatkostnader” och ”kostnader för teknisk konsultation”.
Lyckligtvis var några stycken modiga nog att gå igenom rättsprocessen. Och nu senast i höstas hade vi ett antal mål där det klart och tydligt sägs att skärmdumpar som ”bevis” inte är tillräckligt för att vinna en rättegång. Även om skärmdumpar skulle kunna användas – så kan inte advokaterna med säkerhet bevisa att ägaren av internetlinan är samma person som begått upphovsrättsintrånget.
Det tog närmare åtta år, ett självmord och tusentals uppskrämda människor som betalade miljoner de inte hade behövt att betala. Men nu har vi äntligen fått prejudikat som säger att man inte kan peka ut vem som begått upphovsrättsbrott enbart med hjälp av ett ip-nummer.
Kom ihåg att dansk och svensk lag är väldigt lika. Om du vill ha samma lagstiftning i Sverige, så skulle jag vilja fråga: Hur många självmord, orättvisa betalningar och förstörda liv vill du se innan ni får ett prejudikat?
Ole Husgaard
http://bloggenbent.se/modules/wordpress/2008/12/28/kampen-fr-vra-partier-brjar/
Kampen för våra partier börjar
28. December 2008 @ 07:37
Våra partier, det vill säga det borgerliga partierna som ingår i Allians för Sverige, har svikit på ett fundamentalt plan och därför tänker Centeruppropet.se och Liberala Nätverket för Integritet göra EU-valet 2009 och riksdagsvalet 2010 till integritetsval.
Partierna gör sig redo för det kommande EU-valet, och hoppas säkert på att det inte ska bli frågor om agerandet i samband med FRA och i samband med införandet av IPRED1.
Förhoppningen om detta är bortkastad därför att Liberala Nätverket för Integritet kommer att försöka göra först EU-valet till ett integritetsval, och därefter kommer vi att försöka göra riksdagsvalet till ett integritetsval.
Frågan om integritet kommer inte att kunna undgås, och det är vår förhoppning om att frågan ska komma att dominera den kommande valrörelsen, för vi kommer att försöka vara ute i alla valdistrikt och ställa frågor och ställa krav på de allianspolitiker som vill ha vårt mandat att företräda oss.
Från Norrland till Skåne, vi kommer att avkräva svar om partiernas bristande stöd till integritet. Om riksdagspartierna alltid lyckas göra kommunala frågor som skola vård och omsorg till riksangelägenheter, så ska vi göra vårt bästa för att få EU-kandidaterna att besvara frågor om riksdagspolitikernas ställningstaganden.
Vi är många liberaler som med bestörtning har sett hur utvecklingen har varit under de år som har gått sedan alliansregeringen tillträdde. En hel del har gjorts bra, men på avgörande punkter så har dagens riksdagspartier svikit det demokratiska fundamentet i det här landet genom att införa och verka för omfattande integritetsintrång hos medborgarna, vilket gjort att Sverige numera är ett av de mest övervakningsivriga länderna inom EU.
Frågan är till och med om inte Sverige numera är ”bäst i klassen” i den frågan eftersom Storbritannien som annars tävlar med oss om bottenplaceringen i integritetsligan väl ändå inte har kommit på tanken att avlyssna hela befolkningen. De har ”bara” kommit så långt som att videofilma hela befolkningen utan att faktiskt vilja lyssna på vad de säger och avläsa vad de tänker i sin allra hemligaste korrespondens.
I en så svag demokrati som den svenska så är det livsviktigt att partierna som har i sin hand att införa förtryck också har en bastant ryggmärgsbaserad motvilja mot att göra det. Där tycker vi i Liberala Nätverket för Integritet att dagens riksdagspartier, även de oppositionella, har svikit.
Nu skulle vi besvikna liberaler förstås kunna två våra händer och gå ur partierna som har gjort oss så besvikna, men då blir frågan vad vi alla vinner på det? De som vinner är de som sitter med makten att trycka på röstningsknappen i Sveriges riksdag eftersom vi som motsätter oss utvecklingen försvinner till sofflocket eller till andra partier.
Eftersom det är riksdagspartierna som har makten i landet, så är det helt enkelt fel väg att gå på ett strategiskt och taktiskt plan eftersom utträde ur partierna samtidigt ger hela makten till de som sviker integriteten.
Och det är faktiskt så att det är på lokalplan inom partierna som makten finns helt enkelt därför att det är där utnämningen till vallistorna sker. Därför kommer inom kort två olika organisationer att se dagens ljus. Det ena är ett tvärpolitiskt nätverk ”Liberala nätverket för integritet” och det andra är Centeruppropet.se i ny förbättrad förpackning.
Båda organisationerna verkar långsiktigt med sikte på först EU-valet 2009 och sedan riksdagsvalet 2010. Och grunden för mitt engagemang i de två nätverket är följande uttalande till landets regering och riksdag.
Vi har tagit tillbaka regeringskortet. Om ni vill ha det i 2009 och 2010, så är det en rad saker ni måste uppfylla.
1. FRA-lagen ska rivas upp och tas bort helt och hållet
2. IPRED1 ska rivas upp och tas bort helt och hållet
3. IPRED2 ska inte införas i svensk rätt, och ska vetoläggas om det blir beslut om det i EU.
4. ACTA ska omedelbart avbrytas, och skulle förslag om frågan läggas fram ska det omedelbart vetoläggas
Vi inom de två nätverken kommer att finnas där ni finns. Vi kommer att hjälpa eller stjälpa i valkampanjen baserat på integritetsfrågorna. Vi kommer att ställa frågor, och ställa krav. Svaren vi får kommer att avgöra om ni får vårt förtroende att få det lukrativa jobbet som vår representant i EU eller i riksdagen.
Ni har fått en medlemsrevolt på halsen.
http://scabernestor.blogg.se/2008/december/fra-20-mer-analys.html
Här delar jag upp det i promemoria och min kommentar
Om det är nödvändigt för försvarsunderrättelseverksamheten får signaler i elektronisk form inhämtas vid signalspaning även för att
1. följa förändringar i signalmiljön i omvärlden, den tekniska utvecklingen och signalskyddet, samt
2. fortlöpande utveckla den teknik och metodik som behövs för att bedriva verksamhet enligt denna lag.
Här har vi ett av de största problemen med denna lagen, detta utesluter nämligen ingenting och jag kan inte se i lagtexten att det ens behöver ansökas om.
Uppdatering, Mark Klamberg poängterar att det i 4a§ hänvisas till 1§.
Jag kan dock inte låta bli att skilja på stycke ett och stycke tre i 1§ pga de retoriska skillnaderna, stycke tre som handlar om metodutveckling är skrivet på ett mycket mjukare vis, nästan nonchalant medan stycke 1 är uppspaltat och skrivet på ett väldigt hårt sätt.
Jag vet inte om det har någon direkt skillnad ur juridisk synvinkel, men än så länge är jag inte övertygad.
2 a §
Inhämtning får inte avse signaler mellan en avsändare och mottagare som båda befinner sig i Sverige. Om sådana signaler inte kan avskiljas redan vid inhämtningen, ska upptagningen eller uppteckningen förstöras så snart det står klart att sådana signaler har inhämtats.
Återigen så är det idag fysiskt omöjligt att skilja inrikes från utrikesgående trafik åt utan att på något vis processa datan och det är just vid processandet som integritetsintrånget sker.
3 §,
Inhämtning av signaler i tråd ska ske automatiserat. Sådan inhämtning får endast avse signaler som identifierats genom sökbegrepp. Även vid annan automatiserad inhämt-ning ska sökbegrepp användas för identifiering av signaler.
Sökbegreppen ska utformas och användas på ett sätt som är förenligt med respekten för den personliga integriteten. För sökbegrepp som är direkt hänförliga till en viss fysisk person gäller därutöver att de får användas endast om det är av synnerlig vikt för verksamheten.
Hur ska man kunna inhämta den (genom sökbegrepp) identifierade datan utan att processa den?Och här kommer det som ställer hela saken till sin spets ”endast om det är av synnerlig vikt för verksamheten.”
Detta utesluter ingenting, detta undantag kan användas närsomhelst, hursomhelst och utan tillståndsprövning (som jag uppfattat det)
http://scabernestor.blogg.se/2008/december/fra-20-en-snabb-forsta-analys.html
http://scabernestor.blogg.se/2008/december/fra-lagen-analys-av-5.html
http://scabernestor.blogg.se/2008/december/endast-en-viss-fysisk-person.html
Uppdatering.
Detta inlägg gäller alltså FRA-lagen och den promemoria som nu är ute på remiss.
En god vän poängterade för mig att det inte är helt självklart för någon som bara surfat in hit av misstag att jag är mitt uppe i en pågående bloggserie.
Olof kunde inte svara på detta blogginlägget pga tekniska svårigheter så han skrev ett eget blogginlägg, så jag besvarar honom på samma sätt.
Scaber_nestor!
Hoho otroligt – FRA får alltså inte spana på enskild person?
Är de helt tokiga? Så om de får in klara indikationer från SÄPO (eller nån) att Mr. X. planerar terrordåd – så får de inte spana på hans IP-trafik? Smått komiskt.
Effektivare signalsspaningsorganisation får man nog leta efter länge.
Det enda FRA kan göra är snart att skapa sociogram mha. all trafikdata de får in – och detta får de däremot in utan tillståndsgivning, om jag förstått saken rätt..? De kommer ju bara duga till massåsiktsregisregistrering. Men det kanske är poängen också?
Du är på rätt väg, men det står ”endast –>en<– viss fysisk person” vilket betyder helt olika saker beroende på vilket ord man betonar. (en lingvistiker får gärna rätta mig om jag är fel ute)
Endast en viss fysisk person
Lägger du betoningen på första ordet får du fram det jag tror lagstiftarna syftar på.
Endast en viss fysisk person
Lägger du betoningen på andra ordet får du fram hur utövarna (FRA) kommer att tolka lagen.
Endast en viss fysisk person
Lägger du betoningen på tredje ordet får du fram en specificering, vilket gör det möjligt att ”signalspana” på en ”oviss” person.
Endast en viss fysisk person
Lägger du betoningen på fjärde ordet öppnar du möjligheten att avlyssna på en person utefter dess elektroniska fotspår, dvs så länge de undviker att ta reda på namnet kan de ta fram precis allt om dig och dina vänner.
Endast en viss fysisk person
Din politiska åsikt kommer inte att vara en privatsak, din sexuella läggning som du borde ha rätt att dölja kommer att finnas tillgänglig för statens ögon, de kommer att se vilka tidningar du läser och hur ofta, om du ringer tipstelefoner ofta och om det leder till nyheter, om du skickar mail till Israels ambassad, om du är otrogen, om du har skulder, etc etc.
Lägger du betoningen på sista ordet har du troligen talproblem.
Endast en viss fysisk person
Men inget av detta spelar någon roll eftersom du har två stora undantag som gör att FRA rent praktiskt får spana på vem de vill, när de vill och dessutom komma undan med det.
1:
2 § ”Om det är nödvändigt för försvarsunderrättelseverksamheten får signaler i elektronisk form inhämtas vid signalspaning även för att
1. följa förändringar i signalmiljön i omvärlden, den tekniska utvecklingen och signalskyddet, samt
2. fortlöpande utveckla den teknik och metodik som behövs för att bedriva verksamhet enligt denna lag.
2:
3 § ”För sökbegrepp som är direkt hänförliga till en viss fysisk person gäller därutöver att de får användas endast om det är av synnerlig vikt för verksamheten.”
http://snorkig.wordpress.com/2008/12/29/hello-world/
December 29, 2008Hello World!
by snorkig @ 2:41 pm
Eftersom ett nöt av sällan skådat slag envisas med att sabba för Svart Måndag migrerar bloggeriet till wordpress istället. Lycka till med att sänka den. Idiot.
Regeringen har alltså traditionen trogen gett oss en trevlig liten julklapp. FRA 2.0 är lanserad, uppmärksammad och analyserna hade börjat innan Tolgfors sa kex. Så mycket för att tiga ihjäl debatten. Som ett litet tips kan man säga att kritikerna inte alls fått som vi vill, och vi kommer inte glömma det här till valet, eftersom nästa val är alldeles runt hörnet, även om det råkar vara till EU. Det senaste årets debatt om integritet kommer nog lämna sina spår, och kanske får vi en liten förhandsvisning inför riksdagsvalet.
Dessutom vet vi ju att även om FRA-lagen ur juridisk synpunkt nu når upp till minimikraven – inte särskilt mycket att fira i min mening – så kommer regeringen fippla bort justeringarna genom nya lagar som ingen kan förklara varför det är så bråttom med. Krydda sedan med lite mustig IPRED, dekorera med ACTA och servera med trafikdatalagring och det blir rätt uppenbart att våra makthavare är ute och cyklar. I sjön.
På tal om sjön kan vi ju verkligen snacka om att kasta pengar i Östersjön. De nya lagarna kommer att kosta multum för konsumenterna och för det får vi – ingenting. Lite som att kasta miljarder på en döende bilindustri, men det är i och för sig ett annat kapitel. Men i en tid när ekonomin är lite instabil för att uttrycka det milt, vore det inte klokare att vänta med lagar som fördyrar Internet?
Åtminstone skulle man ju kunna tänka sig att regeringen tog sig tid att svara på frågor som motståndet har velat ha svar på sedan i våras.
Vilket hot föreligger mot Sverige som kan motivera dylika ingrepp i integriteten?
Varför är det så bråttom?
Finns det något som talar för att signalspaningen kommer att ge önskad effekt?
Finns det alternativa sätt att uppnå samma sak?
Finns det kostnadseffektivare sätt att uppnå samma sak?
Vilka blir konsekvenserna av den nya lagstiftningen?
Hur ska vi kunna lita på FRA när de verkar lida av superhjältekomplex?
Det som nog är konstigast i hela soppan är att ingen politiker verkar tycka att lagen ska läggas på is fram till de utlovade ändringarna är på plats, och konsekvenserna av lagen är utredda. Skygglapparna på i regeringsduglighetens namn. Nedräkningen till 1984 fortsätter.
http://tantrikblog.wordpress.com/2008/12/29/lite-mer-diktatur-tack-vassego-betala-i-kassan/
« 12 härliga rysare ur skivhyllan…Lite mer diktatur, tack! – Vassego, betala i kassan!
När de stora moderna diktaturerna växte fram under 1900-talet, var öppet våld och synligt tvång självklara ingredienser. Att avrätta personer för deras åsikter var vardagsmat i en värld där ytterst få länder var demokratier. Nackskott och massgravar var logiska, och praktiska politiska lösningar. Ideologier som socialism, kommunism, fascism och nazism betraktades som moderna och realistiska, och rönte onekligen en stor internationell framgång. Medborgarna i stora länder som Sovjetunionen och kommunistiska Kina föll offer för det sociala experimentet totalitär ideologi kombinerat med modern teknologi. Många andra, mindre, men internationellt betydelsefulla länder som Tyskland och Italien prövade på den nya tidens styresskick.
I och med andra världskriget insåg många att rå diktatur och totalitär makt kanske inte var den bästa vägen till lycka, och inte ens nödvändigtvis den effektivaste metoden att utöva makt, så makthavare och medborgare arbetade för en gångs skull tillsammans (låt vara med disparata motiv) för att utvidga det demokratiska systemet över hela världen. Ibland brydde man sig inte om att skapa demokrati – man använde ordet bara, för att skyla över det faktum att landet fortfarande styrdes som en rå diktatur – DDR och Nordkorea är bra exempel på detta. Tyska Demokratiska Republiken och Demokratiska folkrepubliken Korea. Den sistnämnda finns fortfarande, och heter alltjämt så. Det räcker naturligtvis om folk tror att de lever i en demokrati.
Men de som har makten på riktigt skiter i vilket samhällssystem som för närvarande är populärast. De anpassar sig för att behålla och stärka sin makt. Fungerar det med färggranna arméer, pukor och trumpeter, överdådiga kröningsceremonier, hermelinmantlar och guldspiror för att upprätthålla makten, så är det just de redskapen man kommer att använda. Om det är smarta bomber, grå kostymer och en armé av buffliga livvakter som utmärker den offentlige makthavaren, så kommer makthavaren att använda sig av just det. Och om det är demokratiska val av sympatiska personligheter beväpnade med förnuftiga floskler, så kan du vara så säker på att några sådana marionetter kan skakas fram ur lämplig rockärm.
De verkliga makthavarna ser vi inte alls – de är skuggfolket, de som verkar utan att synas. Skuggfolket vill inte granskas – de kastar dimridåer och anlitar duktiga idioter som marionetter. Ledande politiker som Tony Blair, Fredrik Reinfelt och Carl Bildt är också marionetter, nickedockor som kan korrumperas och användas av makten så länge de uppfyller sina plikter. Några som är särskilt duktiga får bli medlemmar i fina marionettklubbar, som Bilderberggruppen, där alla de sitter som tror att de har verklig makt. Men de verkliga makthavarna är de som styr pengarna i världen. De som äger världens stora banker, och bestämmer över all finansiering och riktningarna för all världens kassaflöden. Centralbankerna kan trycka mer pengar, skapa inflation och depression, finansiera krig – och blockera ditt bankkonto, över hela världen.
Och vi medborgare tror att vi har makt, eftersom vi får rösta var fjärde år. Men vad vi faktiskt gör när vi röstar, är att ge bort makten. I Sverige har vi något som kallas representativ demokrati, en slags frivillig diktatur där vi luras att tro att vi kan påverka samhällets utveckling genom att lägga några små lappar i lådor i närmaste samlingslokal. En gul, en vit, en blå. Och så tror vi att vi har varit med och påverkat – men det är en skendemokrati, ett skuggspel. Vi har under det gångna året blivit kraftigt varse om att det inte spelar någon roll vem som regerar. Det blir i stort sett samma politik ändå. Trots personval och yviga löften, som visade sig vara värda mindre än toapappret du just använde när du var på muggen. Det finns dock undantag från denna regel. Mer om det längre ner i denna artikel.
Under 1900-talet kunde makthavarna fortfarande komma undan med totalitärt maktutövande, kontroll genom våld och utrensningar, och tvångsmetoder. ”Papiere, bitte” var vardagsmat i många länder. Men i vår ”upplysta” tid räcker inte tvångsmedel utifrån. Vi måste bli förförda att själva vilja bli kontrollerade. Vi måste luras att tycka om att bli kontrollerade, manipuleras till att älska Storebror.
Så med piska och morot införs allehanda kontrollsystem. Moroten är att allt blir så mycket enklare, vi blir omhändertagna och ”trygga”, och beskyddade från hemska terrorister och brottslingar. Piskan är den som säger ”den som har rent mjöl i påsen har inget att dölja”, och genomdrives med buzzwords som terrorism, barnporr och organiserad brottslighet. Ingen gillar ju sånt, eller hur? Så om du till äventyrs motsätter dig nya lagar och kontrollsystem som officiellt är till för att stoppa just sådant, så måste du vara en skummis med smutsigt mjöl i påsen – endera terrorist, brottsling eller barnpornografikonsument – eller hur? Så dra ner byxorna för kontroll vid minsta anmaning, eftersom vi alla måste lyda för en god sak. Ordnung mußt sein!
Förr i tiden kunde man enkelt införa legitimationstvång. Återigen, ”Papiere, bitte.” Nu är det frivilligt, men du kommer å andra sidan inte långt utan ditt ID-kort. Och överallt gör man det svårare att klara sig utan plastkort, nu också med inbyggda, spårningsbara chip. Snart har man ersatt alla myntautomater med kortspringor. Ska du parkera din bil tar de flesta P-automater kort, och allt fler automater tar BARA kort. Inom en överskådlig framtid kan polismakten registrera varenda steg du tar, inklusive besöket på den offentliga toaletten, som givetvis också betalas med kort. Och har vi en japansk modell av toalett, som även registrerar ditt blodtryck och allmäntillstånd, så kan även detta uppdateras i de offentliga registren – som förstås är tillgängliga för ditt försäkringsbolag. Verkar du alltför krasslig höjs din premie.
Det är ju jättepraktiskt om alla papperspengar och mynt ersätts med kort – då slipper vi släpa på dem. Men tänk en gång till – om papperspengar försvinner, och ditt kort av en eller annan anledning inte fungerar; vad gör du då? Tänk om ditt konto spärrats av banken, av en eller annan anledning? Tänk om autogirot dragit för mycket från ditt konto, och så har du plötsligt inget på kortet? Och – tror du inte att en rånare kan ta ditt kort och knäcka koden för att råna hela ditt bankkonto? Nå, du kan ju spärra kontot, förstås – om inte rånaren har snott din telefon också, och slagit ner dig så att du ligger avsvimmad i flera timmar. Säkerheten är illusorisk. Dessutom – då kan ALLA dina pengatransaktioner registreras. Vill du det? Vill du att skattemyndigheten ska ha fri tillgång till hela din privatekonomi?
Låt oss göra ett tankeexperiment – varför inte drogtest på de offentliga toaletterna? Du har rökt på lite, pissar i porslinstratten, analysapparaturen slår larm till polisen, låser dörren så att du inte kan komma ut, och strax kommer den lokala piketen och plockar in dig för droginnehav. Science fiction? Inte då. All teknik finns redan. Det är bara en fråga om att sälja in idén. Politiker försöker ju redan få föräldrar att gå med på obligatoriska drogtester för skolungdomar – givetvis för att skola in ungdomarna i att vänja sig vid ett samhällssystem där vi ständigt blir kontrollerade. Flygplatskontroller och snatterilarm fungerar på samma sätt – du ska vänja dig vid att bli kontrollerad.
Och när tekniken pajar – för det gör den alltid, förr eller senare – så finns det alltid något att skylla på. Du fastnar på muggen, eftersom den läser av otillåtna droger i ditt urin. Muggen låser in dig, men larmet funkar inte, och bevakningskameran är sönderslagen. Du får ett epileptiskt anfall och dör på toaletten. Men då kan polisen avfärda det hela med att det var ”drogrelaterat”, och då finns plötsligt ingen ansvarig. Du fick skylla dig själv.
I skuggfolkets drömsamhälle går vi alla runt med inopererad fotboja (spårbart datachip), i praktiken ett virtuellt spekulum uppkört i röven för jämnan. De som inte lyder blir utestängda från samhället. I det fullt utblommade kontrollsamhället har alla små datachip inopererade under huden, för det är ju så himla praktiskt. Du kan gå ut utan ID-kort, utan betalkort, utan nycklar, och ändå göra alla dina ärenden. Jättepraktiskt.
Fördelarna med ett inopererat chip kommer att säljas in med glada kampanjer. Skrattande nudistkolonier vinkar glatt och påpekar fördelen med att äntligen kunna få vara helt naken. Leende mammor lovprisar tryggheten i att alltid kunna spåra var deras barn är. Bilägaren blir glad för att han slipper komma ihåg bilnyckeln, och ingen kan stjäla hans bil, eftersom bara hans chip öppnar dörren. Tror han.
Den mest fruktansvärda fascismen du kan föreställa dig kommer att införas med medborgarnas hjälp. Frivilligt. Och du betalar själv. Och den som försöker göra på eget sätt blir totalt utstraffad genom några knapptryckningar. Butiksdörrarna öppnas bara för dem som är kreditvärdiga (varje butik har en scanner utanför dörren som läser av vilka som vill komma in – den som inte har några pengar vill man förstås inte ha in i butiken), och alla andra får stanna ute i kylan. Bokstavligen och bildligen. Och just så skall vi skrämmas till lydnad.
Detta är inte science fiction. All teknologi jag har beskrivit finns redan, och betydligt mer avancerad än så. Du kan redan köpa GPS till ditt barn, och du kan redan ha ”koll på dina vänner” med smarta webbtjänster (kan du ha koll på dna vänner finns det väl ingen anledning att hindra staten från att ha det, eller hur?). Exklusivare bilmärken har redan bilnycklar som trådlöst låser och låser upp bilen, beroende på hur långt från den du är. Nya pass förses med ett chip som kan fjärravläsas, så att flygplatskontrollanterna slipper bläddra i varje resenärs pass. Att sådana pass kan missbrukas av en terrorist, spion, eller bara en sofistikerad skurk med rätt scannerutrustning är det naturligtvis ingen som nämner. Att du med utrustning för ett par tusen kan framställa falska fingeravtryck som lurar de mest avancerade fingeravtrycksläsare är det förstås ingen som nämner heller. Falsk trygghet, alltså.
Alla dessa tekniska arrangemang ”för vår trygghets skull” har egentligen inte ett skit med din trygghet att göra. Flygplatskontroller, knivförbud, bevakningskameror och ID-kortskrav hindrar inte riktiga bovar. De som vill begå brott gör det ändå, och hittar på smarta lösningar för att överlista alla skyddsåtgärder. Trygghetsarrangemangen finns egentligen där för att avväpna dig totalt, göra dig 100 % sårbar och hjälplös, van vid kontroller (”klart att dörrvakten trycker upp ett finger i min anal – jag skulle ju faktiskt kunna vara en terrorist!”) och totalt försvarslös. Lätt att kontrollera.
Denna svarta berättelse, denna gastkramande dystopi, verkar kanske överdrivet cynisk. Det är dock tyvärr en alltför realistisk vision för att lätt avfärda. Och insikten om att detta faktiskt är en fullt möjlig utveckling i vårt samhälle, inte minst eftersom den redan har kommit väldigt långt, får allt fler att vakna, och ställa sig på tvären. Ur detta perspektiv är det logiskt att dra slutsatsen att t.ex. Piratpartiet är ett av många synbara symptom på en underström, en sakta uppvaknande medborgarrättsrörelse, ett aktivt motstånd mot kontroll av medborgarna, mot totalitär makt, mot hjärntvätt och inlärd hjälplöshet – för frihet, för eget ansvar, för varje enskild individs möjlighet och rätt att själv skapa förutsättningarna för sitt liv.
Det är inte politikerna som ska kontrollera oss. Det är vi som ska kontrollera dem. Vi måste fatta att ingen blir lyckligare av inopererade datachip, kontrollkameror och avlyssning överallt, avskaffad yttrandefrihet, meddelarfrihet och andra uttryck för totalitär makt – modern högteknologisk diktatur. Orwell hade suckat igenkännande. Ska vi någonsin lära oss av historien, och förekomma nästa maktattack? Thomas Jefferson, U.S.A.:s tredje president, och huvudsaklig författare av den amerikanska konstitutionen, ansåg att ”det måste vara varje invånares rätt att bära vapen, för att kunna försvara sig mot en korrumperad regering”. Onekligen ett intressant perspektiv, sett ur vårt nutida perspektiv. Jefferson var kanske inte helt fel ute.
Framtiden är inte skriven, inte ristad i sten. Du och jag, vi alla kan vända utvecklingen, tillsammans. Vi måste höja våra blickar, bli mer medvetna, mer olydiga, mer ifrågasättande. Vi måste sätta ner foten och säga nej, när vi blir utsatta för plågsamma och onödiga myndighetsförsök. Vi behöver inte beväpna oss med dödliga vapen, men vi måste granska politiker, media och andra makthavare i sömmarna, och avslöja varje skurk och bedragare som just det – skurk och bedragare. Vi måste sluta vara så godtrogna, och tro att all överhet vill oss väl. Det vill de inte. Särskilt inte om de säger att de vill just det. De skiter i dig. Utgå från att all media och alla politiker ljuger, och att de bara är megafoner för maktens intressen.
Staten är inte din omtänksamme vän. Staten är en drös med människor som vill ha makt över dig. Vänj dig vid att för närvarande se staten (regeringen och riksdagen) som din fiende, som du kan vänta dig vilka attacker som helst från. Var misstänksam, ifrågasättande och monumentalt bråkig i alla dina mellanhavanden med myndigheter. Om någon vill se ditt ID-kort, eller på annat sätt ha dina personuppgifter – fråga varför. Och kräv jävligt bra motiv. Annars kan du vägra. Om kassörskan i taxfree-butiken vill se ditt boardingpass fast du bara köper choklad och parfym – fråga varför. Får du inte ett bra svar; lämna grejerna och köp ingenting. Våga vara besvärlig. Fråga inte om lov. Lev ditt liv som du vill leva, utan att ängsligt se dig över axeln (får man göra så här?). Ta makten över ditt liv.
Och OM du ska rösta i våra skendemokratiska val – lägg inte din röst på något av de etablerade partierna som redan sitter där. Straffa ut dem. Välj inte heller ett riktigt, riktigt dåligt alternativ som Sverigedemokraterna. Reaktionär kristendom och nynazism i kombination är kanske inte riktigt vad det här landet behöver. Rösta på Piratpartiet, inte nödvändigtvis för att du håller med om allt de förespråkar, men för att de är ett frihetligt parti som t.o.m. kan ha goda chanser att komma in. Det om något vore under alla omständigheter en seger för folket, ett återerövrande av lite makt genom röstsedeln. Vi kan stoppa diktaturen från att växa sig oövervinnerlig. VI kan stoppa skuggfolket från att få ännu mer makt. Det finns en väg ut ur tyranniet. Men du måste göra jobbet – all makt är given.
Vi har de makthavare vi förtjänar. Vi måste själva erövra vår frihet.
Etiketter: FRA
UD/RK Samhälls Debatt 
10 januari, 2009 kl. 6:49 e m |
[…] en fortsättning på mina inlägg Välkommen till Stasi och KGB land DAG 1, Hur våra politiska partier har sålt ut ALLT vad fri- och rättigheter heter! […]
1 februari, 2009 kl. 5:14 f m |
Rolig blogg du har! läser den rätt ofta! titta in på min vettja
19 april, 2009 kl. 7:11 e m |
[…] Välkommen till Stasi och KGB land DAG 1 […]
7 oktober, 2009 kl. 6:40 e m |
[…] här skrev jag i mitt inlägg: https://uddebatt.wordpress.com/2009/01/01/valkommen-till-stasi-och-kgb-land-dag-1/ och det gäller tyvärr ÄNNU MERA […]
14 oktober, 2009 kl. 6:46 e m |
[…] jag skrev bl.a. om i följande inlägg Välkommen till Stasi och KGB land DAG 1 så har våra intälägänta politiker NU ÅTERIGEN BEKRÄFTAT ATT DE HAR ENSIDIGT SAGT UPP […]
1 december, 2009 kl. 10:45 f m |
[…] Så här skrev jag den första januari i år i mitt inlägg Välkommen till Stasi och KGB land DAG 1: […]